Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
MEKANIK
Redaktör-, H. F. NORDSTRÖM
UTGlVtN AV SVENSKA T El\ NOIOG f O R t N I N6CN
INNEHÅLL: Beredskapshållning till förebyggande av driftsavbrott vid Stockholms elektricitetsverk, av
driftschefen B. Erie Lindblad. — Dieselmotorvagnar med luftbehandling, av ingenjör A. Lilliendahl. — Statens
järnvägars nya boggi rälsbussar, av förste byråingenjör E. Nothin. — Den tekniska mässan i Leipzig, av diplomingenjör
Edvin Lundgren. — Litteratur.
Beredskapshållning till förebyggande av
driftsavbrott vid Stockholms elektricitetsverk.
Av driftschefen B. ERIC LINDBLAD.
Eftersom energiförsörjning och driftsförhållanden
äro väsentligt olika vid skilda företag, bliva de
krav, som ställas på beredskapshållningen, naturligen
mycket olika, varför någon allmängiltig lösning av
problemet ej finnes. En metod, som ganska ofta
förekommer, är baserad på användandet i en eller annan
form av ångackumulatorer, och till denna typ hör
beredskapsanläggningen vid Stockholms elektrici:
tetsverk. De använda kombinationerna ha oss
veterligt ej förut kommit till användning.
Som bekant saknar Sverige praktiskt taget egna
koltillgångar, men äger däremot en rikedom på
vattenkraft, varför landets energiförsörjning väsentligen
baseras på sistnämnda kraftkälla, sedan problemet
att överföra elektrisk energi på långa distanser fått
en tekniskt och ekonomiskt tillfredsställande lösning.
Trots den stora driftsäkerhet, som numera utmärker
kraftöverföringen, kvarstår risken för strömavbrott
vid ogynnsamma väderleksförhållanden (åskväder,
snöstorm etc.) samt genom åverkan. Ett annat
risk-moment har sin grund i vissa fenomen, som uppträda
i samband med isbildningen i vattendragen
(sörp-ning, bottensvall). Med hänsyn till de omfattande
rubbningar i samhällslivet, som skulle åtfölja ett
avbrott i energitillförseln, torde för en större stad en
reservanläggning vara ofrånkomlig. Det är tydligt,
att risken för störningar ökas med ledningarnas
längd och minskas, om kraften tillföres genom flera
av varandra oberoende kraftledningar och från
anläggningar i vattendrag, som ej samtidigt tillfrysa.
I regel ha vattenkraftanläggningar höga
anläggningskostnader och låga driftskostnader, under det att ett
motsatt förhållande råder för ångkraftanläggningar,
särskilt om utnyttjningstiden är kort. Den
gynnsammaste lösningen av kraftförsörjningsproblemet
torde erhållas genom en lämplig kombination mellan
vattenkraft och ångkraft, varvid det är naturligt, att
ångkraftverket, som kan förläggas relativt nära
distributionscentrum. utformas för beredskapshållningen.
Stockholm erhåller för närvarande sitt energibehov
från tre vattenkraftanläggningar, varav två i
Dalälven och en i Indalsälven, samt från ett
ångkraftverk, Värtaelverket, beläget i stadens nordöstra ut-
kant. I Värtan nedtransformeras för närvarande
även all inkommande vattenkraft. Längden av
överföringslinjen för dalälvskraften till Värtan uppgår
till cirka 145 km, under det att kraftledningen
Indalsälven—Värtan har en längd av cirka 500 km. Vid
normal vattenföring i älvarna kunna de tre
anläggningarna för närvarande tillsammans i Värtan lämna
cirka 60 000 kW. Ångkraftanläggningen i Värtan
har ett installerat maskineri för en max. effekt om
cirka 110 000 kW. År 1937 uppgick årsmaximum i
Värtan till 114 500 kW för vatten- och ångkraft
tillsammans och för enbart ånga till 65 000 kW.
Vattentillgången i älvarna under olika år kan variera
avsevärt, men frånsett extrema förhållanden torde kunna
räknas med att i allmänhet 85 à 90 % av Stockholms
årsbehov av elektrisk energi fylles med vattenkraft.
Den med ånga alstrade energimängden har för de
senaste fem åren uppgått till i medeltal cirka
49 000 000 kWh.
Av relaterade förhållanden framgår att
grundbe-lastuingen upptages med vattenkraftanläggningarna,
under det att ångkraftverket har till uppgift dels att
lämna den energimängd, som även under normala
förhållanden ej kan erhållas från de förra, dels att
tjänstgöra som beredskap, om störningar skulle
inträffa i leveransen av vattenkraft. Eftersom endast
10 à 15 % av det årliga energibehovet alstras med
ånga, under det att för reservändamål den
installerade effekten måste vara hög, blir ångverkets
ut-nyttjningsfaktor synnerligen ogynnsam. Det lönar
sig därför icke att eftersträva några särskilt låga
specifika förbrnkningssiffror för kol och ånga.
Däremot kan mycket vinnas genom låga
anläggnings-och underhållskostnader samt enkelhet i skötseln.
För att göra det bästa möjliga under dessa
förhållanden har man sökt använda sådan utrustning, som
vid normallast arbetar med jämförelsevis god
ekonomi men samtidigt är utförd med hög
överbelastningsförmåga. Vid de tillfällen, då densamma
behöver anlitas, är tydligen ekonomien av synnerligen
underordnad betydelse.
Före år 1918, då Stockholm tog sin första
vattenkraftanläggning i bruk, erbjöd beredskapshållningen
16 april 1938. häfte 4
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
