Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
inga större svårigheter. Verket distribuerade då
likström och i de elektriska ackumulatorbatterierna,
som då voro stora i förhållande till belastningen,
fanns vid störningar i ångdriften en synnerligen god
beredskap. Om energiförsörjningen är baserad på
vattenkraft, men densamma är otillräcklig och måste
kompletteras med ångkraft, kan ävenledes en
tillfredsställande beredskap vinnas genom att hålla det
i drift varande ångmaskineriet relativt stort, så att
en tillräcklig överbelastningsförmåga finnes i reserv.
Skulle däremot behovet kunna fyllas med enbart
vattenkraft och ångkraftverket ej behöver hållas i drift,
blir problemet betydligt svårare. På grund av de
stora variationerna i såväl energibehov som tillgång
på vattenkraft under årets olika delar förekomma
båda nämnda driftsförhållanden vid Stockholms
elektricitetsverk, de förstnämnda under den mörkare
delen av året, de senare under den ljusare. Det är
beredskapshållningen under sistnämnda period, som
erbjuder det största intresset, och den här lämnade
redogörelsen hänför sig i huvudsak till de
driftsförhållanden, som då råda. Därvid förutsättes även att
överskottet i vattenkraft är tillräckligt för alstrandet
av hela den för beredskapens upprätthållande
erforderliga ångmängden. (Om detta icke är fallet,
kompletteras ångbehovet med tillhjälp av en koleldad ångpanna.)
För att hastigt kunna taga en ångpanna i drift
användes tidigare vid Värtaverket varmhållning av
pannorna medelst ånga från i drift varande sådana.
Sedan vattenkraft efter år 1918 erhållits, uppställdes
en elektrisk ångpanna, som, då överskottsenergi
fanns disponibel, användes för sådan varmhållning
av ett antal ångpannor, vilka lågo färdiga för
fyrstickning, om en störning i vattenkraftleveransen
skulle inträffa. Vatteninnehållet i en panna uppgick
till 20 à 25 m3, och med 4 à 5 varmhållna pannor
erhölls sålunda utan nämnvärd kostnad en
ångackumulator om cirka 100 m3. Enär intet större tryckfall
var önskvärt, blev ackumulatorverkan relativt
obetydlig men dock tillräcklig, eftersom pannorna tack
vare varmhållningen började generera ånga
omedelbart vid fyrstickningen. Behövlig tid för
igångsättning av ett maskinaggregat erhölls med hjälp av
blyackumulatorerna. Som en följd av det hastigt
växande energibehovet och den ökade övergången till
växelströmsdistribution blev den erhållna tidsfristen
för ångverkets tagande i drift allt knappare, och nya
anordningar för beredskapshållningen måste därför
planeras. Som vanligt vid tekniska problem
krävdes hög effektivitet och låg kostnad. Det sistnämnda
kravet var i detta fall särskilt starkt framträdande,
enär ju beredskapen utgör en detalj med fullständigt
improduktivt ändamål. Helst borde den aldrig
behöva tagas i bruk och även i ogynnsammaste fall bli
naturligen de tillfallen, då en sådan anläggning
erfordras, mycket få.
Vid planeringen ägnades särskilt beaktande åt
följande synpunkter.
1. För att erhålla låga anläggningskostnader och för
att vid den ordinarie driften ej inskränka valfriheten
bland de uppställda aggregaten bör om möjligt inga
ändringar erfordras i den redan befintliga
utrustningen, varken beträffande pann- eller
maskinanlägg-liing, utan anordningen bör kunna fylla sin uppgift
oberoende av vilka pannor eller maskiner, som för
tillfället användas.
2. Största möjliga enkelhet bör eftersträvas för
att höja driftsäkerheten och minska kostnaderna för
anläggning, underhåll och skötsel.
3. Om anordningarna för beredskapshållningen
kunna utnyttjas till vinnandet av fördelar vid den
ordinarie driften, kan detta anses motsvara en
minskning i anläggningskostnaden och bör därför
eftersträvas.
4. I möjligaste mån bör anläggningen arbeta
automatiskt, varigenom tidsvinst och besparing i
personal skulle vinnas.
5. På grund av den korta utnyttjningstiden är
bränslekostnaden, då beredskapsanordningarna tagas
i bruk, utan betydelse.
Den nu använda beredskapshållningen planerades
år 1930 och togs i bruk i början av år 1932.
Anordningen dimensionerades till en början för att vid
inträffad störning kunna momentant övertaga en
belastning av 10 000 kW, då hela energibehovet fylldes
av vattenkraftanläggningarna och således någon
bränsleförbrukning ej skulle erfordras för driften.
En minskning av den effekt, för vilken
momentberedskapen måste beräknas, vinnes dels genom
tillfällig frånkoppling, om så behöves, av en del
företag, som abonnera på sekunda kraft, dels med
tillhjälp av befintliga blyackumulatorer. Den
efterföljande beskrivningen hänför sig till 1932 års
anläggning, vilkens kapacitet genom uppställning av
ytterligare en ångackumulator och en
snabbstart-panna i slutet av år 1934 ökades från 10 000 till
20 000 kW.
Med tillgodogörande av de gynnsamma
erfarenheter, som vunnits med de tidigare använda enkla
anordningarna för beredskapen, beslöts att bibehålla
principen — ångackumulering i förbindelse med
snabbstartad ångpanna — men att införa de
förbättringar, som visat sig behövliga för att motsvara de
stegrade fordringarna. Förbättringarna avsågo i
huvudsak att så mycket som möjligt avkorta den
tidsperiod, som vid en inträffad störning i
vattenkraftleveransen erfordrades för övergång från drift
medelst ackumulerad ånga till ångalstring med bränsle.
Med tillhjälp av kraftiga ångejektorer för
upptagande av vakuum kan vilket som helst av de fyra
senast uppställda turbinaggregaten från kallt
tillstånd igångsättas och uppköras till fullt varvtal
färdigt för infasning på en tid av cirka 7 minuter.
Genom att låta ett aggregat i tomgång löpa med,
parallellkopplat till vattenkraften, bortfaller nämnda
igångsättningstid och aggregatet kan vid sådan drift
momentant övertaga beredskapsbelastningen (10 000
kW). Den härför behövliga ångmängden, cirka 50
ton/timme, skall lämnas av ackumulatoranläggningen
under så lång tid, som åtgår tills behovet kan fyllas
av med bränsle genererad ånga. För att göra denna
tid så kort som möjligt uppställdes en
snabbstart-panna, och eftersom bränslekostnaden i detta fall är
utan betydelse, anordnades pannan för eldning med
olja, som är ett för ändamålet särdeles lämpligt
bränsle på grund av sitt höga värmevärde och den
lätthet, med vilken eldningen kan startas, regleras
och avställas. Om en sådan panna hålles förvärmd
till fulla driftstrycket (24 atö), är det tydligt, att
ånggenereringen börjar i samma ögonblick som
eldningen börjar och att den erhållna ångmängden
beror på hur mycket bränsle som tillföres. Vid besikt-
40
16 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
