Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
Fig. 6. Dragprovdiagram
vid olika grad av
maskin-fjädring: stum fjädring
(1), mjukt fjädrande
maskin (2).
gällande att övre
sträckgränsen helt är betingad
av kraftmätningen utan att
ha något med materialet
som sådant att göra. Han
utförde prov på tre olika
sätt: med viktbelastning,
med fjäderbelastning ocli
på vanligt sätt med stel
maskin. Han
rekommenderade i tur och ordning
den andra och tredje
metoden i fig. 5, enär här
ingen övre sträckgräns
uppträdde. Vid den andra
metoden skulle vid hans
försök den lokala
defor-mationshastigheten hela
tiden varit låg. Yad först
den sistnämnda
iakttagelsen beträffar så torde dess uppenbara felaktighet
stått klar redan förut. Jag vill minnas att
professor K. Ljungberg i annat sammanhang påpekat
detta. Jag skulle ej vidrört hela saken om ej
Welters angrepp uppkallat andra forskare (14)
och slutligen en hel kommitté av Yerein
deut-scber Eisenhüttenleute i Düsseldorf till
gemensamt uppträdande för att med experimentella
undersökningar, utförda vid tre olika tyska
forskningslaboratorier vederlägga de Welterska irrlärorna.
Resultatet har framlagts i ett av de sista häftena av
Archiv fur das Eisenhüttenwesen (15) och det visar
sig att man arbetar med liknande metoder som först
Cook och sedan mera raffinerat Weibull. Man
påvisar i detalj att orsaken till att osö försvann vid
Welters försök med största sannolikhet var
snedbelastning. Enligt kommitterades åsikt skulle vid
mjuk maskin och ideell centrering undre
sträckgränsen aldrig komma fram, medan vid en extremt stel
maskin flytningen skulle kunna avstanna helt efter
första spänningsfallet och sedan fortsätta först efter
ytterligare dragning, se fig. 6. Vidare vederlägges
Welters övriga påståenden och framhålles till slut
att de befintliga dragprovmaskinerna just äro ägnade
att bestämma den undre sträckgränsen. Häri torde
man oreserverat kunna instämma, samtidigt som man
får vara medveten om att asu är en funktion av
draghastigheten. Variationerna hos asu inom praktiskt
förekommande område kunna dock försummas.
Det faktum att excentriskt kraftangrepp kan
förklara bortfallandet av övre sträckgränsen har
omnämnts i det föregående. I kommitterades
publikation förekommer ett försök till kvantitativ teori som
enligt undertecknads uppfattning icke är
tillfredsställande. Räkningen bör i stället genomföras efter
de principer som framlagts i Teknisk tidskrift,
Mekanik, majhäftet 1933 (16).
Härmed äro vi i själva verket inne på ett gebit,
som intimt sammanhänger med den del av
flytgräns-undersökningarna som ovan betecknats med 2. De
följande betraktelserna gälla i första rummet för
ohärdade, icke kallbearbetade kolstål, även om
fenomenet spåras i mindre utsträckning även vid hårdare
material.
Som redan påpekats vid dragprovet uppträda
alltid de första tecknen på permanent deformation i form
av flytskikt mellan vilka materialet är väsentligen
lika jungfruligt och odeformerat som från början
sedan det avlastats, se fig. 2. Liknande förhållanden
uppträda vid inhomogen spänningsfördelning. Fig. 7
visar förhållandena vid balkböjning (17), där
flytskik-ten utgöras av kilformiga områden med
huvudriktning i 45° mot neutrallinjen och vinkelräta mot
böjningsplanet. De sträcka sig ända från balkens
yttersta fibrer in mot neutrallinjen. Första flytningen
utgöres vanligen av ett fåtal dylika skikt (18). Det är
Fig. 7. Flytlinjer vid plastisk böjning.
härvid ett experimentellt faktum, nogsamt känt av
alla som gjort dylika försök, att första flytlinjerna
uppkomma plötsligt utan att det yttre momentet
ändras, dvs. utan att något fenomen i stil med övre
sträckgränsen i dragning observeras.
Betraktas nu ett dylikt fall, en balk med
rektangulär sektion, där momentet längs balken är konstant,
så måste det streckade elementet i fig. 8 vara i
jämvikt under inverkan av en elastisk
spänningsfördelning i vänstra och en plastisk i högra snittet.
Elastiska spänningarnas moment blir
ä h 2 , 2öÄ2
M — 2 ■ — . —h = —
och do plastiska spänningarnas
h
M = 2am-h- - = am h\
Om båda momenten äro lika, så är ø = 3/2 om, dvs.
man måste komma upp till en dragpåkänning o i
x y
M^öoyortcfe mo me/7 f c/os†tek p/as/tsh
fönfefo/jvy.
Fig. 8. Nakanishis teori för flytgränsförhöjning
vid böjning.
yttersta fibrerna som med 50 % överstiger undre
sträckgränsen för att några permanenta
formförändringar överhuvudtaget skola uppträda. Detta
stämmer också med det sedan länge kända förhållandet
att flytgränsen i böjning för dylika material ligger
cirka 50 % över asu-
Den här framställda teorien härstammar
väsentligen från japanen F. Nakanishi (1931) och var känd
redan för fem år sedan (19), men har haft svårt att
bli erkänd. Detta är så mycket märkvärdigare som
17 sept. 1938
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
