Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 3.
väggens ytterskikt och detta speciellt oni man utfört
väggens ytterskikt av något rel. poröst och isolerande
material, som tillåter att luftfuktigheten rel. fort
intränger i detsamma under det att dess
värmelednings-och temperaturledningsförmåga däremot är låg, så att
dess temperatur ej hinner följa med ytterluftens
temperaturväxlingar.
Yi antaga alltså att yttertemp. stiger rel. hastigt till
exempelvis — 6° med en rel. fuktighet av 75 %
motsvarande ungefär ett ångtryck av 5,2 mm Hg.
Vägg-temp. stiger, som vi antagit, långsammare. Vi kunna
säga successivt till ungefär 0° innan ytterlufttemp.
åter börjar falla. Mättnings-kurvan genom väggen
stiger således så småningom upp emot kurvan n.
Fuktigheten från ytterluften, som nu motsvarar punkten III
vid 5,2 mm Hg, antogs däremot ha möjlighet att rel.
snabbt tränga in genom det porösa ytmaterialet och
tenderar att antaga en fuktighetskurva ungefär som
markeras av d. Vi se då att den utifrån inträngande
fuktighetens ångtryck närmast ytterväggen, (den del
som markeras av den streckade delen) ligger över den
emot de nuvarande väggskiktstemperaturerna
svarande mättningstrycken och följaktligen kondenserar
fuktigheten inuti väggen.
Om temp. nu åter faller ned under 0° börjar denna
utkondenserade fuktighet i väggen att frysa och
faller yttertemp. till sitt ursprungliga värde —3° eller
därunder och förblir där tillräckligt lång tid, fryser
all den inträngda fuktigheten i väggen som "ligger
över" mättningskurvan m.
Härav ser man huru viktigt det är, att, vid val av
material och konstruktion av väggar för byggnader
med inuti konstlad fuktighet och temperatur, söka få
ett begrepp om vattenångans diffusionshastighet
genom väggmaterialet jämfört med dettas värme- och
temp.-ledningsförmåga. Detta gäller särskilt i klimat
med ofta förekommande temp.-växlingar omkring
fryspunkten.
Med den moderna luftbehandlingen synes ha
framkommit ett behov av att enkelt kunna åtminstone
ungefär bestämma "diffusionshastighet" och
"tryckkurvan" för vattenånga genom olika slag av
vägg-och isolationsmaterial, ungefär som man nu beräknar
temperaturfallskurvan genom väggen, när man
känner väggmaterialets värmeledningsförmåga och
luftens värmeövergångskoeff.
Att fuktighet i väggar förorsakat besvärligheter
kan man utläsa exempelvis från en artikel i Heating
and Ventilation, febr.-häfte 1938. Däri framhålles
huru flera sådana fall förekommit i Canada.
För Sveriges del faller i minnet besvärligheter vid
ett kylhus i Hallsberg för en del år sedan, vars väggar
frösö. Men vad kan man annat vänta sig då
facklitteraturen säger (som t. e. den kända fackboken,
Gött-sche, Die Kältemaschinen) att väggarnas inneryta
skall putsas glatt för att erhålla ett
"fuktighetsskyddande skikt" och skall detta vara helt "fog- och
sprickfritt". Alltså fuktighetsskyddsskiktet kommer på fel
sida enligt den senaste tidens rön och forskningar.
3. Vanliga byggnader.
Beträffande väggar i vanliga hus, kan man i detta
sammanhang upprita ett diagram över orsaken till
kondensation på innerväggarna, som ibland kan
förekomma i rum antingen de stått ouppvärmda någon tid
eller om man i ett kök eller tvättstuga börjar koka
eller förånga vatten. I fig. 3 inrita vi såsom förut
mättningskurvan m genom väggen för de antagna
väggtemp. — 5° på yttersidan och + 6° på
innersidan, då vi antagit att ytterluftens temp. är — 6°
med 80 % rel. fuktighet och att innerluftens temp.
sjunkit till + 8° och 40 % rel. fuktighet.
Fuktighetskurvan c genom väggen inritas som förut och man
ser då, att vid en plötslig uppvärmning i rummet
med stigande temp. och fuktighet tenderar
fuktighets-kurvan genom väggen att följa med såsom kurvorna
a och b antyda. Även väggtemp. stiger så
småningom, men detta går rel. sakta varför då temp. i
rummet nått exempelvis över 20° och 40 % rel.
fuktighet börjar såsom antydes i diagrammet fuktighet att
kondensera på väggen.
Vill man vid uppvärmningen undvika
utkondense-ring av väggen får man försöka med långsam
uppvärmning, så att innerväggens temp. hinner följa med
eller gäller det att få rumstemp. att stiga fortare
än absoluta fuktigheten i rummet.
I ovanstående utredning över
fuktighetsfördelningen i en vägg har endast antagits att fuktighetens
tryck inuti väggen skulle följa samma lagar som i den
fria luften. Väggmaterialets porositet kan dock
inverka genom kapillärverkan, så att
fuktighetsfördelningen inom väggen avviker från de ovan angivna.
Detta skulle närmast yttra sig så att mättningskurvan
m på grund av denna materialets hygroskopverkan
tenderar att ytterligare böja sig nedåt med åtföljande
större kondensationsrisk. Och detta giver ytterligare
en anledning till att ägna dessa förhållanden
uppmärksamhet och undersökning.
Sammanfattning:
Kylhusväggar böra på insidan utföras av för
vattenånga relativt lättgenomträngligt material under
det att yttre sidan utföres tät och av för vattenånga
svårgenomträngligt material.
Vid väggar till byggnader med särskild
luftbehandling, där innertemperatur och fuktighet äro
relativt höga, bör insidan av väggarna utföras tät och av
för vattenånga svårgenomträngligt material.
Yttersidan kan utföras på mera "vanligt sätt" av för
vattenånga mindre svårgenomträngligt material men bör
porösa isolationsmaterial undvikas på denna sida,
särskilt i klimat med ofta förekommande
temperaturväxlingar omkring fryspunkten.
74
18 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
