Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
Ingenjörens praktiska utbildning skulle man kunna
uppdela i tre olika stadier:
Den praktik som erhålles, innan han kommer in
på Teknis.
Den praktik som han får under Teknis-tiden, innan
han avlagt sin examen.
Den praktik som erhålles efter examen.
Att den blivande ingenjören tidigt får inblick i, hur
en verkstad är beskaffad, och vilka olika slag av
tillverkningsmetoder som användas, är uppenbarligen av
värde och giver honom möjligheter att bättre
tillgodogöra sig vissa delar av undervisningen vid
Högskolan. Han får samtidigt även känning med yrket
och tillfälle bedöma, om han kommer att trivas
härmed. I den mån den blivande ingenjörens tekniska
synkrets vidgas, ökas hans förutsättningar att
tillgodogöra sig de praktiska erfarenheterna. Bortser
man från undantagsfallen, torde man därför kunna
utgå ifrån, att den praktik, som erhålles efter
examen, i allmänhet blir den värdefullaste.
Vederbörandes ökade tekniska kunskaper bereder
möjlighet för ett djupare inträngande i och en bättre
förståelse av produktions- och organisationsproblemen.
För dem, som ha för avsikt att framdeles ägna sig åt
arbetsledning och tillverkning, är verkstadspraktiken
av alldeles särskilt stort värde, och dessa göra klokt
i att förskaffa sig praktik utöver den, som
obligatoriskt fordras för erhållande av examensbetyg.
Inom industriella kretsar torde det vara ett
tämligen allmänt önskemål, att den obligatoriska
praktiktiden ej göres allt för kort. Det är önskvärt, att
praktiktiden förlänges utöver vad som nu erfordras
för examens avläggande. Med hänsyn till emellertid,
att icke alla ingenjörer böra tvingas att offra tid på
en praktisk utbildning av samma utsträckning, som
bör vara normgivande för verkstadsingenjören och
med hänsyn till önskvärdheten av, att studietiden
icke måtte utsträckas allt för långt, har kommittén
tänkt sig, att fordringarna på praktik för erhållande
av betyg vid Tekniska högskolan icke skulle sträckas
längre, än att praktiken kunde fullgöras under
ferierna, om dessa samvetsgrant utnyttjas. Utgående
från detta resonemang har kommittén föreslagit en
utökning av den obligatoriska praktiktiden från 6
månader till 8 månader, vilken tid kan tänkas fördelad
på följande sätt:
Före inträdet vid Högskolan ........ 1 % månad
Under sommarmånaderna mellan första
och andra avdelningen samt mellan
andra och tredje avdelningen...... 4 % månad
eller tillsammans 6 månader, vilken
tid kommittén föreslår obligatoriskt
skall fordras för att få deltaga i de
båda högre årskursernas
undervisning.
Under sommarmånaderna mellan tredje
och fjärde avdelningen fullgöras de
resterande två månadernas praktik,
så att sålunda den sammanlagda
praktiktiden vid examens avläggande
skulle utgöra.................... 8 månader
En obligatorisk praktiktid om 8 månader torde i
de flesta fall få anses vara tillräcklig, åtminstone
då det gäller ingenjörer, som ägna sig åt
affärstekniska uppgifter, såsom försäljning m. m. Med
hänsyn till den stora betydelse, som
tillverkningstekniska synpunkter numera ha, har kommittén
emellertid ansett, att en blivande verkstadsingenjör,
gjuteri-ingenjör eller en konstruktör skulle vara i hög grad
betjänt av ytterligare praktik. Detta hade kommittén
tänkt sig skulle ordnas genom frivilliga, förslagsvis
ettåriga praktikkurser efter ingenjörsexamens avläg-
gande. Förslaget omfattar 3 utbildningsriktningar,
nämligen utbildning som verkstadsingenjör, som
gju-teriingenjör och som konstruktör. Detaljerna i
förslaget framgå av det utsända meddelandet och behöva
kanske icke här närmare beröras. Ifrågavarande
förslag är tills vidare helt preliminärt och måste
beträffande sin närmare utformning bliva föremål för
överläggning med de verkstäder, som i framtiden
eventuellt skulle komma att ställa dylika praktikplatser
till förfogande.
Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag till
plan över den praktiska utbildningen för mekanister
vid Tekniska högskolan sålunda följande:
1 y2 månads obligatorisk praktik före inträdet på
högskolan.
6 månaders obligatorisk praktik före inträdet i
tredje avdelningen.
8 månaders obligatorisk praktik före examens
avläggande.
Dessutom en ettårig frivillig praktikkurs efter
Teknis-tiden för verkstads- och gjuteriledare samt
konstruktörer.
Jag önskar nu fästa uppmärksamheten på ett par
punkter, som måhända närmare skulle kunna behöva
dryftas.- F. n. fordras som bekant ingen praktik
enligt stadgarna för att komma in på Tekniska
högskolan. Det kan synas, som om även en fordran pä
1V2 månads praktik är otillräcklig, ökar man
emellertid dessa fordringar ytterligare, måste en student
i allmänhet vänta ett helt år, innan han kan söka,
vilket betyder ett helt års ökad studietid. Häremot
kan invändas, att vederbörande redan under
gymnasietiden kan börja praktisera, men tyvärr är det ej
alltid, som vederbörande på ett så tidigt stadium vet,
vad han skall bli. Intresset och fallenheten för
ämnena matematik, fysik och kemi blir i många fall
utslagsgivande för den väg för sin utbildning den
blivande teknikern kommer att välja.
En annan punkt i förslaget, som även kan
diskuteras är, om det bör tagas hänsyn till längden av den
sökandes praktik vid inträdet utöver de obligatoriska
1 % månaderna. Kommittén har icke ansett sig
kunna tillstyrka ett sådant förfarande, enär
studentbetygen måste anses giva en säkrare
bedömningsgrund för de sökandes lämplighet, än det faktum att
vederbörande varit i tillfälle att skaffa sig praktik
under några månader. Mot detta kan anföras, att
om någon med goda betyg blir refuserad, på grund
av att antalet inträdessökande är allt för stort, borde
han genom att skaffa sig längre praktik kunna
meritera sig till ett kommande år.
Det finnes nog även andra frågor, som kunna
ställas under debatt, men jag förmodar, att det sagda
kan vara tillräckligt för att få diskussionen igång.
Professor Hubendick: Det är en hel del saker av
intresse, som förekomma i den lilla utredningen, vilka
säkert äro värda att tänka över och försöka klara upp.
Dock skulle jag först vilja framhålla, att jag icke
kan vara med om allt. Mot det beklagliga förslaget,
att studentbetyget skulle vara avgörande för en
människas hela framtid och öde, måste jag på det
kraftigaste reagera. Om t. e. en yngling, som brinner av
längtan och lust att bli ingenjör, icke lyckas få
tillräckligt höga studentbetyg, kan han icke bli ingenjör.
Det är enligt min mening absolut för tidigt, att på det
sättet vid 18—-19 års ålder klippa av
framtidsmöjligheterna för en ung människa. Det är någonting
fruktansvärt och säkert felaktigt att med så små enkla
medel som betyg vilja bedöma och avgöra en
människas öde. Det är farligt att handla så. Även
vänder jag mig mot uttalandet att studentbetyget är en
bättre bedömningsgrund än praktiken.
17 sept. 1938
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
