Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
vid 10 atö mottryck till 941 kW. Yid 2 atö
mot-trycksdrift kunde kondensatmätningar på grund av
kondensorns storlek endast förekomma upp till en
effekt av 505 kW. Genom fri utblåsning
möjliggjordes dock vid 2 atö mottryck en effekt av 930 kW.
Fig. 7 visar de huvudsakligaste provningsresultaten
i kurvform.
Den på kopplingseffekten beräknade
termodynamiska verkningsgraden uppgår vid den
gynnsammaste belastningen till över 70 %. Av fig. 7
framgår dessutom, att verkningsgraden är synnerligen
god inom ett betydande belastningsområde. Att
verkningsgraden vid den tillfälliga 2-atö-driften är
lägre, är ju med hänsyn till den onormala
expansionsgraden icke ägnat att förvåna. Verkningsgraden
går dock upp till 60 %, vilket resultat är att anse
såsom mycket gott. Fordran på alternativ drift med
10 resp. 2 atö mottryck har vid denna första maskin
inverkat ogynnsamt därigenom, att vid drift med det
lägre mottrycket säkerhet icke förelåg för att så
högt kompressionstryck skulle ernås, att
inloppsventilerna blevo avlastade. Med hänsyn härtill
utfördes ventilerna med liten diameter, varigenom
tryckfallet vid desamma blev ganska stort. Vid nya
maskiner, avsedda för högre mottryck än 2 atö, kan
man emellertid även av andra skäl vänta sig ännu
högre verkningsgrad.
De utförda proven liksom även den normala
driften hava bekräftat, att kolvångmaskinen vid 10 atö
mottryck är vida överlägsen den tidigare installerade
ångturbinen.
Avloppsångan från denna ångmaskin
genomströmmar vid 10 atö mottrycksdrift efter varandra
ång-hamrarna i smedjan, och lågtrycksdelen i en
två-stegs-kondenseringsångturbin. Då maskinen arbetar
med 2 atö mottryck användes avloppsångan för
uppvärmningsändamål. Den vid normal drift fastställda
förbrukningen av cylinderolja är synnerligen låg, och
det återvunna kondensatet kan utan svårighet
användas för matning av Atmos-pannan.
Slutligen bör framhållas, att där driftförhållandena
så påfordra, ångmaskiner kunna byggas enligt samma
typ som den ovan beskrivna men med 1, 2 eller 4
cylindrar samt att styrningen av inlopps ventilerna
utan svårighet kan påverkas samtidigt av såväl
hastighets- som tryckregulatorer. Vidare kunna, om
cylindrarnas slitsutlopp skiljas från utloppsventilerna,
dessa senare användas för avtappning av ånga med
högre tryck än mottrycksångan. Om samma slags
ventilstyrning anordnas vid utloppsventilerna som
ovan beskrivits för inloppsventilerna, kan denna
reglering göras beroende av trycket hos
avtappnings-ångan och således en reglering fullt likvärdig den
vid modernaste ångturbiner ernås.
Beräkning av största kastvidden vid fritt kast.
Av civilingeniör STEN LUTHANDER.
I en föregående uppsats [1] har författaren
behandlat problemet att beräkna maximala kastvidden,
räknad i horisontalplanet genom begynnelsepunkten,
för en partikel, som kastas med given
begynnelsehastighet och som under kastet påverkas av
tyngdkraften (G) samt av motstånds- och normalkrafter
(T och N resp.). Beteckningarna åskådliggöras i
fig. 1. I det fallet att T och N äro konstanta krafter,
kan lösningen till den för kaströrelsen bestämmande
X
Fig. 1. Beteckningarnas betydelse.
ballistiska differentialekvationen [ekv. (b) i ref. 1]
erhållas i sluten form och det uppställda problemet
lösas som ett vanligt maximiproblem. Detta har i
ref. 1 utförts för T- och V-värden definierade av
0 < t — TIG < 1,
0 < n — N/G < 1.
I föreliggande uppsats behandlas motsvarande
problem under den förutsättningen, att krafterna T och
N äro proportionella mot hastighetens kvadrat.
Genom införande av beteckningarna
T/G ■— tv- = tv 2 ■ (v/v0)2 = % m2, v/v0 = m,
N/G = nv2 = nv02 • (v/v0f = v m2,
där t och v äro konstanter,
kan den ifrågavarande ballistiska
differentialekvationen skrivas
dm sin yj -I- r m2
— = m–-.
dy> cosy—vm
Lösningen till denna differentialekvation kan icke
bringas i sluten form medelst vanliga funktioner.
Det uppställda maximiproblemet kan därför icke
lösas med användande av den i ref. 1 angivna
metoden, vilken förutsätter, att funktionen m (y>0, y) är
analytiskt given. Det är visserligen möjligt att i
föreliggande fall finna ett närmevärde till m i form
av en funktionsserie, men dennas uppbyggnad blir så
komplicerad, att de fortsatta räkningarna numeriskt
bli synnerligen otympliga även om endast en
noggrannhet av storleksordningen 1 % eftersträvas.
Det uppställda maximiproblemet löses därför i detta
fall enklast genom passning. Följande metod har
därvid använts.
Med utgångspunkt från ett visst värde på
begynnelsevinkeln (y>0) (samt vissa fixerade värden på r
och v) beräknas lösningen till ovanstående
differentialekvation för ett antal olika värden på yj (t. e. för
var 10: de eller var 5:te grad) medelst numerisk
integration. Detta kan t. e. utföras medelst
Runge—-Kutta’s metod [2], vilket är det förfaringssätt, som
106
17 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
