Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
planet har stigit i luften, sätter man tryckluften på
i bromsarna, varvid skidorna bliva fastkopplade i
flygläge. Skidan är profilerad med ett aerodynamiskt
hölje, som är så högt, att det täcker också hela
skid-bocken med bromstrumman.
I samband med skidkonstruktion framkommer det
flera andra frågor, som vi komma att studera något
Oü
f\
S- 0.15 nG.
Fig. 13. Fördelning av trycket under skidans botten.
Fig. 14. På flygplanskidan inverkande sidokraft.
närmare i det följande. För skidbottnens
dimensionering bör man göra ett antagande angående
fördelning av yttrycket mellan skidan och snön. Fig. 13
visar en för dimensionering använd belastningsyta,
som man betjänat sig av vid skidornas konstruktion.
V är den statiska belastningen, som kommer på
skidans del och n är belastningskoefficienten. Genom
friktionskoefficienten † mellan skidan och snön
uppstår en horisontal kraft f-n- V. Dessa komponenter
kan man tänka sig förenade till resultanten R, som
verkar vid skidans axel A, och som skär skidans
botten i punkten B. Den trapetsformade
belastningsytan bör bestämmas så, att den håller resultantens
R vertikala komponent i jämvikt i punkten B.
Skidbockens läge bör väljas på så sätt, att punkten
B sammanfaller med tyngdpunkten av skidans
bäryta. Detta villkor kan uppfyllas blott med ett
bestämt värde av f. Ur fig. 13 erhåller man nämligen
att:
tg v = —— — = f eller v =
arctg/-n ■ v
Om skidans botten är beklädd med stålplåt, så torde
man för friktionskoefficienten på snö kunna antaga
det ofta förekommande värdet f =. 0,1. Mot detta
värde svarar v = 6°. Gränsvärden kunna vara
mycket större. Enligt å fabriken utförda prov är för
nyfallen våt snö /=0,4, varav v = 22°. Vid ett
sådant före kan flygplanet vid landningen lätt fara
på nosen, om dess landningsställ ej är tillräckligt
långt framåt i förhållande till tyngdpunkten.
Då ett flygplan på skidor glider på marken, kunna
också från sidan krafter på skidan verka. Som
storlek av denna sidokraft antages enligt
hållfasthetsbestämmelserna 0,15 nV. I ett vanligt
hjullandningsställ inverkar denna kraft i hjulets lägsta punkt, där
det berör marken. 1 ett skidlandiiingsstäil bör man
taga i betraktande även den möjligheten, att
sidokraften kan inverka framom skidbocken. Huru stort
avståndet a å fig. 14 skall antagas, framgår icke i
hållfasthetsbestämmelser för flygplan. Genom att
analysera ett antal landningsmissöden har man
kommit till den slutsatsen, att värdet för avståndet a
bör tagas minst 0,25 l.
Då kraften S inverkar i änden av en så stor
hävarm, så blir momentet S • a i vanliga fall bestämmande
för skidbocken och ofta även för själva
landningsstället.
Då det är fråga om landningsställ utan mellanaxel,
s. k. delat landningsställ, så vore man tvungen att på
grund av torsionsmomcntet S • a använda mycket
tjocka rör. Detta kan undvikas på å fig. 15
framställt sätt. Mellan landningsställhalvorna placeras,
då flygplanet är på skidor, en s. k. teleskopaxel. Dess
längd kan fritt förändras, då landningsställhalvornas
avstånd varierar, men axeln upptager genom böjning
torsionsmomcntet S • a. Denna metod har i
praktiken prövats i flygplanet "Tuisku", och den har visat
sig vara ändamålsenlig.
Den hastighetsökning, som kan uppnås genom
skidors profilering, är beroende av profileringens
aerodynamiska renhet samt av den flygplanstyp, i vilken
skidor användas. Enligt av Statens
flygmaskinsfabrik utförda vindtunnelundersökningar är skidans
motståndskoefficient, då den flyger i längdaxelns
riktning, för oprofilerad skida Cw = 0,07 och för
profilerad Cw— 0,035. Dessa värden hava erhållits, då
man som jämförelseyta har använt storleken av
skidans bottenyta. Om oprofilerade skidor ersättes
med profilerade, stiger hastigheten hos olika
flygplanstyper på följande sätt:
Skolplanet "Viima"......’....... A F = 1,5 km/t.
"Junkers W 34" ............... AF = 4 „
Jaktflygplan (hastighet 470 km/t.
på 5 000 m höjd) ............ AF = 18 „
Fig. 15.
Landningsställ av övningsplanet
teleskopaxel.
"Tuisku" med
16 april 1938
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
