Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
"Die Nachlcriegszeit bis zum Ende der alten Firma
(1919 bis 1929)."
"Die neue Firma F. Schichau G. ni. b. H."
"Aus dem Arbeitsjalir 1937."
"Ausklang."
"Chronik."
Företagets grundare Gottlob Ferdinand Schichau
föddes i Elbing 1814. Han besökte där först en
yrkesskola och fick sedan tillfälle till ytterligare teknisk
utbildning i Berlin. Schichau intresserade sig särskilt för
ångmaskiner, tillverkade modeller till dylika, etc. Den
av verksamhetslust fyllde unge ingenjören beslöt starta
en verkstad i sin hemstad och införde en annons av
följande lydelse i "Elbinger Anzeigen":
Maschinenbau-Anstalt.
Unterzeichneter fertigt Dampfmascliinen, sowolil
Watfsche Maschinen als auch Condensations-Maschinen
mit Expansion wid Hochdruckmaschinen, eiserne
Wasser-räder jeder Art, Pferdegöpel, liydraulisclie Pressen,
Walz-werke, Apparate zum abdampfen des Zuckers im
Luft-verdünnten Raurn usw. Auch übernimmt derselbe ganze
Anlagen als: Oelmühlen, Sägemühlen,
Runkelrüben-zuclcer-Fabriken usw. einzurichten und erlaubt sich die
Bemerkung, dass er die Klassen des Königl.
Gewerbe-Instituts zu Berlin durchgemacht, 2 Jahr an den
prak-tischen Arbeiten im Institut Theil genommen und
hier-auf eine Reise zu seiner weitern Ausbildung durch die
Rheinlande nach London gemacht hat.
Elbing, den 4. Octbr. 1837.
F. Schichau.
Altstädtsche Wallstr. No. 10.
I början fick den nya verkstaden visserligen nöja sig
med mindre uppdrag och reparationer av ångmaskiner,
men redan tredje året byggde Schichau för egen räkning
en 4 hk ångmaskin med panna, den första bland de mer
än 3 000 ångmaskiner med sammanlagt över 1 330 000
ihk, som firman under 100-årsperioden utfört. Är 1841
fick Schichau beställning på ett mudderverksmaskineri,
ett uppdrag som blev betydelsefullt för hans vidare
verksamhet. Maskineriet installerades i ett av
skeppsbyggmästaren Mitzlaff i samma stad byggt träskrov.
Mud-derverket blev lyckat och var i bruk ända till 1886. Sin
första sjöångmaskin, en om 42 hk med svängande
cylindrar, levererade ’Schichau till "James Watt", troligen det
första i Preussens kuststäder byggda träångfartyget. Är
1852 erhölls den första beställningen från preussiska
marinen, en förbindelse, som blev av stor betydelse för
verkstadens utveckling.
Ferdinand Schichau gifte sig år 1843 med en dotter
till hovrådet Harting i Berlin. En son och fyra flickor
föddes. Till faderns sorg visade sonen inga tekniska
anlag, två av döttrarna dogo som små, och den tredje
gifte sig med en officer. Den yngsta dottern, Marta
Elisabeth, förmäldes emellertid med Carl Heinrich
Ziese, som senare blev innehavare av Schichau-verken.
Verkstaden utvidgades betydligt under 1850-talet, och
arbetsmaskiner anskaffades delvis med statsunderstöd.
År 1854 anlade Schichau ett mindre skeppsvarv (areal
4 500 kvm) i norra delen av staden, och där sjösattes
följande år den första i Preussen byggda järnångaren
"Borussia", ett 40 m långt fartyg med en 60 hk
tvillingmaskin. Totala antalet fartyg, som Schichau-firman åttio
år senare hade byggt, översteg 1 400. Ännu in på
1870-talet var dock den huvudsakliga verksamheten
maskinbyggnad, från 1860 inberäknat lokomotivtillverkning i
med tiden ökad omfattning — t. o. m. år 1873 hade
sålunda 100 lokomotiv levererats. Sistnämnda år
anställdes den praktiskt och konstnärligt begåvade Carl
H. Ziese som chef för sjömaskinavdelningen; 1876 ägde
dennes bröllop med Schichaus yngsta dotter rum.
Arbetareantalet hade år 1875 stigit till 1 250, men ett bakslag
kom snart, så att antalet två år senare reducerats till
730. Efter den tidpunkten blev det äter bättre
arbets-tillgång, vilket icke minst berodde på att Schichau
började bygga krigsfartyg, med leveranser första året både
till tyska och ryska marinerna.
Torpedbåtstillverkning blev en av firmans specialiteter, och Schichaus
torpedbåtar visade sig vid flera prov snabbare och
sjö-dugligare än andra varvs, de blevo världsberömda. 87
"S"-typstorpedbåtar levererades sålunda under en viss
period till tyska flottan och sammanlagt 70 torpedbåtar
under åren 1885—90 till olika utländska mariner.
Varvet i Elbing var tillräckligt för byggande av
torpedbåtar och mindre handelsfartyg men alldeles för litet
för större handels- och krigsskepp, för vilkas sjösättning
och förflyttning nästan oöverkomliga svårigheter skulle
vållas av den smala och grunda floden. Om Schichau
ville bygga stora fartyg måste han därför anlägga ett
nytt varv, vilket på grund av att maskintillverkningen
fortfarande skulle äga rum i Elbing borde ligga
möjligast nära denna stad. Blott Pillau och Danzig
ansågos kunna ifrågakomma, och Schichau beslöt sig
slutligen för båda platserna. En reparationsavdelning med
flytdockor och magasin anlades i Pillau, där
verksamheten sedan hölls igång ända till år 1930, då ett varv
i Königsberg övertogs såsom ersättning. I Danzig
inköptes ett större markområde år 1889.
Grundförhållandena voro emellertid ganska dåliga, och väldiga
fyllnings- och pålningsarbeten måste företagas, innan det
nya varvet kunde tagas i bruk. Detta skedde år 1892,
då två av de sex planerade stapelbäddarna jämte de
viktigaste verkstäderna voro färdiga.
Ferdinand Schichau dog i januari 1896, knappt fyra
år efter Danzig-varvets invigning. Från en ringa början
hade Schichaus verksamhet på mindre än 60 år
utvecklats till ett stort varvs- och fabriksföretag med 2 500
arbetare. Svärsonen Carl H. Ziese blev nu chef. Ziese
och hans hustru inköpte snart nog de övriga arvingarnas
delar och voro 1902 ensamma ägare av hela företaget.
På det nya varvet i Danzig kunde de största fartyg av
skilda slag byggas. Redan år 1892 beställde
Norddeutscher Lloyd där ett par stora passagerar- och
lastångare, "Prinzregent Luitpold" och "Prinz Heinrich", och
några år senare ett par ännu större dylika, "Bremen"
och "Grosser Kurfurst", vardera med 20 500 tons
deplacement och med plats för 2 382 passagerare samt med
14 000 m3 lastrum, vilka följdes av ett flertal andra
skepp för samma rederi. Är 1907 gjorde Hamburg—
Amerika-linjen sin första beställning hos Schichau, som
fick bygga "Cincinnati" om 16 430 brt, framdriven av
två kvadruppelångmaskiner tillsammans utvecklande
11 000 ihk vid en fart av 16,2 knop. Även stora
krigsfartyg byggdes i Danzig, där sålunda bl. a. de tyska
slagskeppen "Kaiser Barbarossa" och "Wettin" sjösattes åren
1900 och 1901 samt senare också slagskeppen "Elsass",
"Lothringen", "Schlesien" och "Oldenburg", samtliga
med kolvångmaskiner som framdrivningsmaskineri.
Schichau-verken började omkring 1905 tillverka
ångturbiner, varmed bl. a. de på Danzig-varvet efter 1910
hyggda slagskeppen "König Albert" och "Baden" samt
den stora kryssaren "Lutzow" försågos. Vid firmans
75-årsjubileum år 1912 sysselsattes inalles 8 000 personer
i de olika avdelningarna.
Då världskriget utbröt 1914 voro Schichau-verken
mycket väl sysselsatta, och antalet anställda hade då
stigit till 11 500. Kriget medförde en fullständig
omvälvning av verksamheten. Allt handelsfartygsbygge,
däribland färdigställandet av Norddeutscher (Lloyds
redan sjösatta "Columbus" om 39 300 tons deplacement
liksom arbetet på ett systerskepp, inskränktes väsentligt
till förmån för krigsskeppsbyggena. Den förutnämnda
stora kryssaren "Lützow" med 26 700 tons deplacement
och drygt 80 000 ahk blev sålunda färdig hösten 1915
och en ännu större kryssare, "Graf Spee", om 35 000
depl.-ton sjösattes 1917. Ett flertal större ocli mindre
15 okt. 1938
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
