- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
20

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Viktförhållandet sand : sten i betongen utgjorde
härvid 1 :1,5 à 1 :1,85.

Förblandningens goda inverkan på vattentätheten
har sedan verifierats genom provningar i ett på
byggnadeplatsen inrättat laboratorium. Yid
Dygg-nadsarbetena i Kegums har förblandning dock t. v.
icke kommit till användning, då det nämligen visat
sig möjligt att även utan denna framställa en i
vat-tentäthetshänseende förstklassig betong med de på
platsen tillgängliga materialierna.
Tillvägagångssättet kan emellertid säkerligen visa sig vara av
värde i andra fall.

De typer av betongdammar, som för närvarande i
konstruktivt hänseende tilldraga sig största intresset
här i landet äro dels Ringedalstypen, dels
lamell-dammen.

Ringedalstypen (så kallad efter principens
tillämpning vid reparation av den bekanta
Ringedalsdam-men2 i Norge 1929) karakteriseras av en fribärande
tätande skärm av armerad betong, stödd mot en
konstruktion av massivt muryerk. Denna typ får
sägas innebära ett synnerligen radikalt steg mot
tillgodoseende av de synpunkter på inspektions- och
reparationsmöjlighet, upptryckets reducering,
betongens urvaskning m. m., som framtvingats av
teknikens utveckling och en i, vissa fall dyrköpt
erfarenhet. För nybyggnader torde denna dammtyp första
gången ha tillämpats av Vattenfallsstyrelsen vid
Trollhättan3 och Stadsforsen.4

Lamelldammen grundar sig på en princip, som
redan omkring 1920 var föremål för diskussion i
Vattenbyggnadsbyrån vid projekteringen av ett antal
dammar i Ätran, men som då icke var mogen för
realiserande. Den utgöres av en modifierad
gravitationsdamm och består av ett antal skivformade
mono-liter eller lameller, åtskilda genom permanenta
dilatationsfogar, jfr fig. 3. På uppströmssidan gå
lamellerna ihop och dilatationsfogen tätas där med en
speciell tätningsanordning. Åt nedströmssidan
åtskiljas lamellerna, så att ett lätt tillgängligt
mellanrum skapas.

De konstruktiva fördelar, som vunnits genom ut-

bildningen av lamelldammen i dess nu föreliggande
form, kunna i korthet sammanfattas som följer:

1) Enkelhet i utförandet.

2) Minskning och kontroll av upptrycket.

3) Minskning av betongens urvaskningsfara. (Den
för tryck utsatta nedströmsdelen torde bli
praktiskt opåverkad av genomsipprande vatten.)

4) Goda inspektions- och’ reparationsmöjligheter.

5) Minskning av betongens sprickbildningsrisk, om
lämplig storlek och form av gjutningsenheterna
väljas.

Dessbättre torde även kunna sägas, att
tillgodoseendet av ovanstående synpunkter icke medför någon
ökning av anläggningskostnaden. Att bygga solitt
är sålunda icke alltid detsamma som att bygga dyrt.

Lamelldammsprincipen tillämpades första gången
vid Krångede kraftverk, vars regleringsdamm så gott
som helt och hållet utförts enligt denna princip. De
under byggnad varande regleringsdammarna vid
Långhag (Dalälven), Skogsforsen (Ätran) och Kinna
(Viskan) utföras likaledes såsom lamelldammar.
Därjämte ingår lamelldammen som del i ett flertal
aktuella projekt och synes ha vunnit insteg även i
Finland och Mellaneuropa.

Av stort intresse vid jämförelse mellan olika typer
av betongdammar, speciellt klumpdamm contra
upplöst damm, är frågan om rostfaran för
armerings-järn. Betong är ett utmärkt rostskydd, om den är
tät och sprickfri. Beträffande porös och sprickig
betong finnas omfattande undersökningsserier5
utförda för konstruktioner i luft, vilka visa, att porös
betong är ett dåligt rostskydd, men att sprickor intill
en viss bredd utan olägenhet synas kunna tillåtas.
Beträffande konstruktioner i vatten äro uppgifterna i
litteraturen i detta hänseende synnerligen
sparsamma. Denna fråga borde tagas upp för systematisk
behandling vid de nu tid efter annan förekommande
reparationerna och ombyggnaderna av våra
vattenbyggnader. Av många tillgängliga uppgifter att
döma synes emellertid rostfaran för armeringsjärn i

20

26 febr. 1938

Fig. 3. Krångede lamelldamm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free