- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
22

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ändarna inspända gallerverk liksom av de båda
bågarnas av ramspänningen vållade last i bågarnas plan.

Törhända får man enkelt en överblick av problemet
om momentet i bågen genom nedanstående metod. Sätt
lasten, som av vindtrycket uppkommer i bågens plan och
vinkelrätt mot bågen, = p, ramspänningen i
gallerverket = S och bågens krökningsradie = R. Nu är i varje
punkt av bågen p • R — 8. Härav synes, att p går igenom
± 0 vid det "horisontella" gallerverkets inflexionspunkt,
och att denna omkastning av p: s riktning väsentligt
minskar momentet i bågen. Att p vinkelrätt mot bågen
— således vertikal i hjässan — är ensamt verkande last
i bågens plan, inses därav, att d 8 upptages av
skärspänning i livet mellan de sins emellan parallella bågarna
(resp. av diagonalspänningar), d S i den ena bågen är
alltid — d S i den andra.

Här påpekade omständigheter giva icke blott en
ändring i princip av bågens verkningssätt jämfört med
den kritiserade uppsatsen, de minska även numeriskt
momenten i bågen så betydligt, jämfört med professor
Ljungbergs värden, att dessa icke äro aktuella.

Svar av professor Karl Ljungberg.

Professor Carl Forssells ovanstående kritik av min
uppsats "Moment av vindtryck i bågbroar" är enligt min
mening alldeles felaktig. Han blandar ihop orsak och
verkan.

Vid rymdsystem i allmänhet, där det finnes en plan
sida, kan man vid beräkning av spänningarna i denna
sidas stänger behandla problemet som ett plant system,
om man för varje punkt i denna sida av gallerverket som
belastningar i resp. punkter medtager resultanten till de
stångkrafter, som ligga utanför planet. Dessa resultanter
eller tänkta belastningar ligga alla i gallerverkets plan.
Några stångkrafter i det plana systemets stänger skola
naturligtvis icke införas såsom belastningar, utan dessa
stångkrafter förorsakas i stället av nyssnämnda tänkta
belastningar tillsammans med eventuella verkliga
belastningar. I föreliggande bågproblem utgöres
rymdsystemet av tvenne böjningsstyva bågar samt mellan dem ett
gallerverk såsom vindförband. Jag har sammanfört de
utanför en båges plan liggande krafterna i
vindförbandets stänger till krafter i bågens plan, och dessa krafter
betraktas som belastningar, då man beräknar bågens
normalkrafter och moment. Normalkrafterna utgöra pä
samma gång ramspänningar för vindförbandet och de
förorsakas således av nyssnämnda belastningar från
vindförbandet. Man kan icke, såsom prof. Forssell gör,_
tala om "de båda bågarnas av ramspänningen vållade
last i bågarnas plan". Detta är en förväxling av orsak
och verkan.

En kontroll av totala storleken hos de av mig
uppgivna vertikala och horisontala belastningarna från
vindtrycket, som genom vindförbandet införas i bågen,
kan man lätt erhålla enligt det förfaringssätt, som väl
varje konstruktör av bågbroar använder för att
bestämma reaktionerna från vindtrycket i båganfangen. Vid
en vindlast 4 Q = 4 gl på båda bågarna, liggande på en
höjd av 2/3 f, får man genom en momentekvation kring
en axel genom en båges båda anfang den vertikala kom-

posanten av reaktionen i ett av anfangen V = f..

3 b

samt genom en momentekvation kring en vertikal axel
ap

genom hjässan H = Denna senare kraft fördelar

6

sig olika allt efter bågens olika art såsom en normalkraft
i hjäss-snittet och en horisontal-reaktion i anfanget. V
och H äro tydligen även belastningarna på en båghalva
och till ovan angivna värden kan varken tillkomma eller
bortgå någonting. Frågan är endast huru de fördela sig
efter bågen samt vilka moment och normalkrafter de
framkalla.

Längre ned i sin kritik anger prof. Forssell för att
giva "en överblick av problemet" en formel p ■ R = S, där
han anger p = lasten, som av vindtryeket uppkommer i
bågens plan och vinkelrätt mot bågen, 8 =
ramspänningen i bågen samt R — bågens krökningsradie. Denna
formel innehåller en hel serie fel. Formeln är ju för en
momentfri båge ett uttryck för normalkraften (8) i
snittet om belastningen (p) ligger i radiens riktning. I
detta fall är emellertid bågen icke momentfri utan
problemet är just att söka beräkna momentet. Formeln
gäller därför icke alls i föreliggande fall. Vidare är
belastningen på ett bågelement visst icke i radiens
riktning. Av härledningen samt det exempel jag
genomräknat, nämligen jämnt fördelad last q på bågen, framgår
att kraften på varje bågelement i stället ligger i tangen-

. . IdV dy\
tens riktning —— = •
\aH axt

Den viktigaste anmärkningen mot kritiken är dock,
att även i detta fall en förväxling föreligger mellan
orsak och verkan. Belastningen å bågen förorsakar en
viss normalkraft i bågsnittet eller ramspänning (8) i
gallerverket samt vissa moment och det är icke
bågkraf-ten (S) som förorsakar ("vållar") last på bågen.
Belastningsdiagrammet (p) går icke genom någon nollpunkt i
den punkt där normalkraften (8) byter tecken. Hela
detta resonemang är felaktigt.

Rättelse. I uppsatsen i häfte 1 finnas några
tryckfel. Sid. 2 högra spalten rad 12 uppifrån står 0,014 7

2 ff

skall vara O,04i7, jfr fig. 4. På rad 18 står - skall vara

3 A

S A

I fig. 1 skall Vn vara vertikal och H„ horisontal.

o H„

Teknologernas övningsarbeten.

Av professor OTTO LINTON.

Professor Carl Forssell har i denna tidskrift 1937,
väg-och vattenbyggnadskonst häfte 12, gjort ett angrepp på
väg- och vattenbyggnadsteknologers studiesätt att under
övningsarbete i tillämpningsämnena gärna behandla i
verkligheten föreliggande byggnadsuppgifter och
publicera goda lösningar av dem.

Sedan jag blivit uppmärksamgjord på saken, vill jag
gärna lägga den tillrätta.

Angreppet gäller nämligen mitt läroämne:
brobyggnad, och vänder sig närmast emot en av civilingenjör
P. E. Hubendick i Teknisk tidskrift 1937, väg- och
vattenbyggnadskonst nr 10 publicerad — i mitt tycke
mycket god — artikel om bro över Färjsundet på Åland.

Professor Forssell anser, att dylika teknologarbeten
— bland vilka även nämnas teknologförslagen till broar
över Öresund. (Teknisk tidskrift 1935, v. v. nr 10) och
Kalmarsund (’Stockh.-Tidn.—Stockh. Dagblad den 2 mars
1933 m. fi.) — icke borde publiceras, därför att de
härröra från "oskolade krafter".

Det sistnämnda omdömet hade varit riktigt, ifall det
hade avsett förhållandet vid den tidpunkt, dä
teknologerna slutade sin undervisning hos professor Forssell,
men sedan dess ha två år i regel gått, varunder de ha
fått undervisning och "skolning" i brobyggnadskonst och
om form och färg.

Om emellertid professor Forssell eller andra i dessa
arbeten kunna påvisa brister, som tyda på oskolade
krafter, så skall såväl jag som — förmodligen även —
teknologerna med glädje upptaga dylika anmärkningar
till eventuellt bemötande, respektive erkännande av de
eventuella felen och i senare fallet sträva efter ännu
bättre "skolning".

Personlig begåvning kan jag tyvärr inte skapa hos
de studerande utan bara glädja mig åt, att den ofta
finnes i ganska stor utsträckning, och då göra, vad jag
kan, för att inte förkväva den, vilket kan bliva fallet,

22

26 febr. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free