- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
31

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag och Vat tenbyggnadskonst

Den högre teknis ka undervisningen.

Diskussionen hos Väg- och vattenbyggarna.

Inom Svenska teknologföreningen utredes frågan
om den högre tekniska undervisningen genom en
kommitté, bestående av representanter för de olika
avdelningarna. För att utreda de speciella synpunkter, som
VV-avdelningen kunde ha på frågan, beslöt
avdelningen i maj 1937 att inom sig tillsätta en kommitté.
I häfte nr 45 av den 6 nov. 1937 återgavs denna
kommittés utlåtande, och nedan lämnas referat av
diskussion och beslut vid avdelningens behandling av frågan
på sammanträdet den 17 januari 1938.

Civilingenjör Ragnar Schlyter, kommitténs
ordförande, redogjorde för första punkten i kommitterades
utlåtande, nämligen undervisningens mål. Utlåtandet
utmynnade här i att förlängning av
undervisningstiden under inga förhållanden borde ske och att
specialisering redan på Tekniska högskolan icke är
lämplig. Vidare framhölls faran av att för stor vikt lägges
vid rena minneskunskaper. Undervisningen bör ta
sikte på utbildningen av självständigt tänkande
varelser. För ingenjören äro humanistisk bildning och
språkkunskaper även av stor betydelse.

Professor Wolmar Fellenius fann det inte lämpligt
att liksom kommitterade så bestämt uttala att
studietiden ej bör förlängas och att specialisering ej bör
förekomma. En väg att undvika förlängning av
studietiden borde vara specialisering. Sålunda fann talaren
en viss motsättning i uttalandet att specialisering
redan på högskolan knappast är möjligt på grund av
den korta tid, som står till buds. Beträffande sättet
för specialisering ansåg talaren det icke lämpligt att
uppdela facket i mindre avdelningar utan förordade
att specialisering möjliggjordes genom att införa
valfrihet i flera ämnen än som nu är förhållandet, dvs.
frivillig specialisering. Beträffande
vattenbyggnadsläran ansåg talaren det lämpligt att uppdela ämnet
och erinrade om att han redan tidigare föreslagit en
uppdelning. Härvid skulle lämpligen endast vissa
delar av ämnet vara obligatoriska. För närvarande
vore detta dock knappast möjligt på grund av att det
finns för få ämnen att byta med. Genom en dylik
specialisering skulle ingenjörerna redan på högskolan
kunna ägna sig åt vad de intresserade sig för och på
dessa områden kunna tränga djupare.

Kapten Fred Hansen ansåg, att specialisering vid
högskolan icke borde förekomma i större
utsträckning, emedan det mest beror på slumpen på vilket
specialområde de utexaminerade hamna. Talaren
rekommenderade så kort studietid som möjligt samt
föreslog att lärarnas kurser skulle granskas av några
av praktikens män, ålder ej över 50 år. Hr Hansen
frågade om någon kontrollerar att dubbelundervisning
eller luckor icke uppstå.

Hr Schlyter redogjorde härefter för kommitterades
uttalande angående undervisningens huvudlinjer och
underströk därvid bl. a. seminarieövningarnas
betydelse. Vidare framhölls att litteratur och anteckningar
borde få medhavas på tentamina, så att de studerande
kunna visa sig hava övning i att hitta i
uppslagsböcker. Talaren framhöll, att praktik på husbyggen
borde förekomma i större utsträckning än hittills och
beklagade, att teknologerna ej ännu hade egen
gymnastiksal och tennishall.

Förste byrådirektör Peder Wittrock instämde i att
de studerande böra söka om möjligt få praktik på
byggen i stället för på bara vägstakning o. dyl., vilket
senare sker allt för ofta. Beträffande de olika
ämnenas betydelse meddelade talaren, att han vid
anställning av ingenjörer ger stor vikt åt de grundläggande
ämnena matematik, mekanik, grafostatik och
hållfasthetslära, vattenbyggnad och brobyggnad. Av
vattenbyggnadsläran ansåg talaren den teoretiska delen
viktigast. Talaren föreslog, att det föreslagna ämnet
arbetsledning bör ingå i byggnadsorganisation, men
att detaljer, som lättare läras på arbetsplatsen, icke
behöva genomgås på föreläsningarna, utan kunna
behandlas i ett kompendium.

Major Fritz Ploman uttryckte sin glädje över att
kommittén framhållit, att tentamina icke böra avse
rena minneskunskaper utan prövning av
vederbörandes förmåga att lösa tekniska problem. På så sätt
kunna de 4 åren bättre räcka till. För närvarande
blir ju studietiden för många mera än 4 år. Den unge
ingenjören borde ej blott vara laddad med fakta och
data, som han ej kunde använda. Han borde vara i
stånd att fatta det väsentliga i en teknisk uppgift och
lösa densamma med hänsyn till dess innebörd i sitt
sammanhang med det praktiska livets fordringar.
Diskussioner -samt övningar att på ett logiskt formellt
tillfredsställande sätt framlägga egen uppfattning i
en föreliggande fråga, är av den allra största betydelse.

Civilingenjör Birger Dahlberg framhöll, att
tillsättandet av kommittén får tolkas så att ingenjörerna
i praktiska livet yrka på en rationalisering av
undervisningen. Hr Dahlberg yrkade, att kommitténs
uttalande angående studietiden och specialisering
godkändes.

Byrådirektör Nils Royen uttalade som sin mening
att grundlig undervisning i de grundläggande ämnena
är viktigast. Man bör ej fästa allt för stor vikt vid,
om vederbörande har praktik på det ena eller andra
specialområdet. I många fall kommer den inom
viss speciell gren utbildade teknikern in på ett helt
annat område än det, han ägnat sig åt under
studietiden, och erfarenheten har visat, att dylik omkastning
icke vållar svårigheter, blott kunskaper i de
grundläggande ämnena finnas. Tidigare har vid
diskussionen framhållits vikten av praktik vid husbygge.
Möjligheterna för dylik praktik av verkligt värde äro
emellertid för närvarande ganska begränsade, t. o. m.
för arkitektstuderande, detta beroende på de
byggandes i allmänhet negativa inställning till frågan.

Hr Fellenius instämde beträffande undervisningens
huvudlinjer i vad kommittén framhållit och ville
understryka, att de grundläggande ämnena möjligen
borde reformeras och "teknifieras". Talaren upplyste
om att bestämmelsen om att praktiken huvudsakligen
skall vara inom facket har tolkats så att minst % av
den erforderliga praktiken fordras inom facket, dock
att i speciella fall avvikelser härifrån förekommit.
Kontrollen mot dubbelundervisning utföres av
eleverna själva.

Civilingenjör Sven Nycander meddelade, att han
uppfattat hr Hansens förslag så, att ämneskonferen-

26 mars 1938

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free