- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
34

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

fikationer. Landsortens ingenjörsföreningar tillgodose
sålunda ett visst lokalt sammanslutningsbehov och
kunna svårligen omformas till lokala avdelningar av
en huvudförening, sammansatt efter de invalsgrunder,
som gällt och böra gälla för Svenska
Teknologföreningen och dess avdelningar. — Innan man går att
eventuellt vidtaga ändringar beträffande denna
avdelning, bör man ha alldeles klart, att
"huvudföreningen" är rätt konstruerad. Behandlingen av denna
fråga bör ske inom Svenska Teknologföreningen, där
den nyligen upptagits till förnyad prövning. Det bör
ses till, att huvudföreningen och dess avdelningar
tillsammans bilda en logiskt sammanhängande
organisation, representerande landets kvalificerade ingeniörer,
vilka lämpligen rymmas inom den ram, som
bestämmes av ungefär de invalsbestämmelser, som nu gälla
för Svenska Teknologföreningen.

Myntdirektör A. Grabe framhöll att
kommittéförslaget förutsatte väsentliga omläggningar i Svenska
Teknologföreningens organisation, vilka säkerligen
skulle bliva mycket svåra att genomföra, bland annat
därför att föreningen icke endast var uppdelad i
vertikala avdelningar, V. M. E. etc. utan även i
horisontala I. T. Talaren hade vid förslagets genomläsande
kommit till den slutsatsen, att det väsentliga i det
föreliggande förslaget var strävan efter
självständighet för avdelningen och ville framhålla att föreningens
utveckling i stort sett gått i denna riktning. Han
ansåg också att sådana önskemål borde kunna
tillgodoses i rimlig omfattning utan så genomgripande
omorganisation av föreningen och ville förorda att man
i detta fall tänkte sig noga för, enär ingenjörernas
sammanhållning såsom kår dock vore av så väsentlig
betydelse, att även rätt starka gruppintressen kunde
tänkas få underordna sig denna högre synpunkt. —
Kommitterades uttalanden om de yngre ingenjörernas
bristande intresse för föreningen ansåg talaren
betydligt överdrivna och framhöll att under de senare åren
ej mindre än 2/3 av de utexaminerade
civilingenjörerna från Tekniska högskolan omedelbart ingått i
föreningen. — Förslaget att varje medlem av STF också
obligatoriskt skulle tillhöra någon avdelning ansåg
hr Grabe olämpligt, enär det dock finnes framstående
ingenjörer av så allmän teknisk läggning och med så
allmän teknisk verksamhet, att de svårligen kunde
hänföras till någon bestämd avdelning, men icke desto
mindre vore för föreningen utomordentligt värdefulla
medlemmar. — Hr Grabe ansåg att inom STF stor
försiktighet vore att tillråda, då det gällde
ingenjörernas intressefrågor. I vissa fall hade emellertid
föreningen behandlat sådana frågor men då av stor
och principiell räckvidd. Exempelvis hade föreningen
avgivit yttrande då det gällde lagstiftning rörande
privatanställda. Genom anställningscentralen hade ju
också föreningen bedrivit en viss intresseverksamhet.
Däremot hade frågan om inrättande av en slags
för-säkringscentral nyligen varit under behandling men
av styrelsen avslagits. Talaren ställde sig tvivlande
till lämpligheten av upptagande av
försäkringsverksamhet på STF:s program. — Hr Grabe ville
uttryckligen betona, att han mycket väl insåg att i denna
kollektivismens tid även ingenjörerna hade behov av
intresseföreningar, men ansåg att dessa knappast kunde
inordnas under STF icke minst med hänsyn till
föreningens i avseende på dess medlemmars ställning
inom industrien mycket heterogena karaktär.

Kapten G. Traneus, Lund, hade sänt ett skriftligt
diskussionsinlägg, som upplästes före diskussionens
början och i huvudsak hade följande innehåll: Den
aktuella frågan sammanhänger intimt med STF:s
ställning i allmänhet. — STF:s medlemsantal svarar

ingalunda mot de ständigt växande årskullarna av
utexaminerade ingenjörer. En av anledningarna härtill
torde vara, att STF har ringa anslutning från
ingenjörer i landsorten, vilka rätt allmänt anse den vara
en "klubb för stockholmare". Att i alla fall så pass
många landsortsmedlemmar tillhöra STF beror —
liksom i mitt fall — till dels på en från Teknistiden
kvarsittande, halvt romantisk känsla av att föreningen
betydde något för ingenjörerna. — I ett litet land
måste huvudstaden spela en oproportionerligt stor
roll, men man glömmer där lätt att produktionen
huvudsakligen finnes i landsorten. Det är oriktigt att
remisser från statsmyndigheter nästan undantagslöst
handläggas av Stockholmskommittéer, ehuru STF på
papperet har ett samarbete med landsortens teknici. Ett
remitterande av ärenden till de samarbetande
landsortsföreningarna är dock i och för sig endast en,
visserligen vänlig, gest, men värdelös om icke en ny
anda ingjutes i föreningen. Gentemot kommitterades
uttalande angående rekryteringen, att en "alltför
liberal inställning" varit rådande på sista tiden, ansåg hr
Traneus, att en uppmjukning av
rekryteringsbestämmelserna i stället syntes välmotiverad, om man vill
öka föreningens styrka och låta den bilda en verklig
riksorganisation och riksrepresentation, och framhöll
som sin uppfattning, att man för unga teknici, innan
de haft tillfälle visa vad de duga till, sannolikt bör
upprätthålla kravet på högre teknisk utbildning vid någon
av de båda högskolorna, men secLan en tekniker visat sig
■framstående, bör kravet på den teoretiska utbildningen
falla. Herr T. ansåg det framlagda namnförslaget som
en taktlöshet mot de förtjänta medlemmar av
avdelningen som ej äro civilingenjörer. —■ Det är säkerligen
riktigt, att Yäg- och vattenbyggnadsavdelningen bör
ges ett föreningsnamn. Även om föreningen bara stode
öppen för högskolebildade ingenjörer, är det icke
nödvändigt att detta förhållande kommer till uttryck i
namnet. Så sker icke i våra grannländer. — Hr
Traneus slutar sin skrivelse: Jag ber få föreslå namnet
"Svenska väg- och vattenbyggareföreningen", eller
ännu bättre, "Svenska byggareföreningen", det senare
lämpligt därför att det omsluter även industri- och
husbyggen. Jag yrkar alltså avslag på styrelsens
namnförslag och föreslår namnet Svenska
byggareföreningen. Mina önskemål i övrigt ha endast kunnat
antydas. Att genomförandet av kommitténs förslag
skulle få någon livande inverkan på avdelningen har
jag svårt att tänka mig.

Kapten Sven V. Erikson fann en av orsakerna till
att organisationsfrågan blivit aktuell i den ökade
specialiseringen och uppkomsten av specialföreningar.
Talaren erinrade om att avdelningen redan 1923 hade
bildat en vägkommitté med anledning av
vägfrågor-nas tilltagande betydelse. Svenska vägföreningen
växte sig emellertid allt starkare och vägkommittén
upphörde. Hr Erikson frågade om inte en del
specialföreningar kunde inrangeras i STF och framhöll, att
Teknisk tidskrift borde kunna låna artiklar från
andra tidskrifter.

Civilingenjör Ulf Bjuggren ansåg, att enligt
kommitténs utlåtande hade kommitterade knappast
fullföljt sitt uppdrag i vad gällde utredning av med
omorganisationen samhörande frågor. En diskussion
fordrade ett större underlag av fakta och utredning
av möjligheterna att genomföra eventuella
förbättringar. Framför allt saknades uppgifter om STF:s
ekonomiska ställning, vilken fråga dock i många fall
torde vara av avgörande betydelse. När en ingenjör
funderar på att vinna inträde i föreningen, är det
ganska klart, att han vill veta, om föreningsavgifterna
giva honom den nytta, som rimligtvis kan begäras,

34

26 MARS 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free