- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
35

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag och Vat tenbyggnadskonst

varvid jämförelsen göres med andra tekniska
föreningar. Hr Bjuggren ansåg att mera bör göras för
att sammanhålla ledamöterna och tillvarataga deras
intressen.

Civilingenjör Valter Furuskog betonade vikten av
en noggrann kontroll vid inval i föreningen, vars
anseende även utomlands f. n. är mycket gott. En
avprutning av inträdesfordringarna i STF skulle med
säkerhet medföra en sänkning av föreningens anseende.

Civilingenjör Lennart Hellstedt framhöll att
sammanhållningen, som hr Bjuggren efterlyst, hade både
av kommittén och styrelsen satts i sista rummet i
§ 1 i förslaget till arbetsordning.

Civilingenjör Ragnar Schlyter kunde inte finna att
hr Traneus tolkat landsortsingenjörernas syn på
saken. Hr Schlyter framhöll att han hade haft utmärkt
stor valuta av sitt 25-åriga medlemskap och framhöll
vidare att det vore vanskligt att gå ifrån vårt
nuvarande namn Väg- och vatten, när man ofta från
allmänheten får höra att en väg- och vattenbyggare kan
användas till vad som helst. De som icke tycka att
VV uträttar tillräckligt mycket, hänvisades till sista
årsberättelsen, som nyligen publicerats i Teknisk
tidskrift.

Civilingenjör Johan Magnius vände sig speciellt mot
hr Hellstedt och påpekade, att de yngre ej alls göra
anspråk på att av föreningen få ut mer än vad de
satsa, men att nu endast en ringa bråkdel av deras
avgifter komma VV tillgodo. Han framlade en
kalkyl, vari han påvisade att av föreningsavgiften ca
1: 25 gick till tidskriften, 1: 50 till biblioteket, 2: 50
till avdelningarna, 4 kronor till hyra, ca 10 kronor till
allmänna omkostnader inkl. tidningar, porto, telefon,
kommittéarbeten o. d. samt icke mindre än 10: 75 till
löner. Tillsammans utgör det ca 30 kronor, vilket är
medeltalet av avgifterna. Ifråga om STF:s
organisation ansåg hr Magnius i motsats till ett par talare, att
avdelningarna böra snarare bli mera självständiga än
kommittén åsyftat, detta även ifråga om ekonomiska
frågor, vilka under nuvarande förhållanden oftast
avgöras på sådana sammanträden inom föreningen då
programmet för de flesta medlemmar är så ointressant att
de ej gå dit. Det har ju även visat sig att vissa
ekonomiska angelägenheter ej alltid lösts på bästa sätt.

Direktör Tage Bilde ansåg att vi ta oss vatten över
huvudet, om vi söka ändra på STF. Han ansåg inte att
i kommittébetänkandet hade framkommit några mera
bärande skäl för en omorganisation och frågade om
det ej fanns något annat, som man inte velat säga,
men som i grund och botten bär skulden till det
bristande intresset bland avdelningens medlemmar. Det
måste nog sägas rent ut, att man ganska allmänt
beklagar den bristande kollegialiteten inom avdelningen
och ett starkt utpräglat klickvälde. Hr Bilde
framhöll betydelsen av att tillräcklig hänsyn tages till de
unga och påpekade att landsortsmedlemmarna anse
sig få för litet. Tidskriften bör som hittills hållas på
ett högt plan men redigeras på ett ledigare, mera
tidsenligt sätt. Medlemmarna i landsorten ha i stort sett
endast sin valuta i och med tidskriften, varför den
också bör ges en sådan form att den verkligen blir läst.

Civilingenjör Karl Wessblad ansåg inte värdet av
föreningen ligga enbart i en tidskrift, en billig
försäkring, en rabatt e. d. utan i nöjet och nyttan att
få komma tillsammans och vara med sina äldre och
mera erfarna kamrater. Kollektivförsäkringar äro
åtrådda av vissa försäkringsföretag eller rättare sagt

vissa av deras agenter, icke därför att de genom
kol-lektivitet kunna vara till större gagn för
försäkringstagarna, utan därför att de på så sätt bliva bättre
affärer. Det ligger i det moderna och vederhäftiga
försäkringsväsendets princip att taga betalt för
riskerna och ej lämna kollektivrabatter som ej motsvaras
av riskminskning och då kan åtnjutas även av den
enskilde försäkringstagaren. Herr Wessblad avstyrkte
kollektivförsäkringar men fann däremot
arbetsgivarnas anslutning till pensionsförsäkring vara en för de
anställda ingenjörerna viktig intressefråga, vilken
fråga dock talaren trodde med tiden skulle ordna sig
utan något ingripande från ingenjörerna.

Direktör Sten Westerberg framhöll betydelsen av
att teknikens män samlades i en enda stor
riksförening, som kunde representera svenska ingenjörer och
arkitekter gentemot utlandet och hävda ingenjörernas
ställning i samhället. All splittring av ingenjörerna
till olika sammanslutningar vore säkerligen till yrkets
skada. Den tid, då tre civilingenjörer på samma gång
sutto i landets regering, vore nu för länge sedan
svunnen. En ökad aktualitet hade denna
koncentrationstendens fått genom två företeelser, som inträffat
under den senaste tiden, dels att Chalmers blivit
teknisk högskola och dels bildandet av Svenska
arkitekternas riksförbund. Det vore en olycka, om två
ledande ingenjörsföreningar komme till stånd, den ena
grundad på Tekniska högskolan, den andra på
Chalmers. Ett riksförbund av representanterna för en
viss gren av yrket vid sidan av den stora
sammanslutningen kunde endast verka försvagande för det
hela. — Betydelsen av att teknologföreningen i så
stor utsträckning som möjligt kunde absorbera de
yngre ingenjörerna vore självklar, och vad som inom
rimliga gränser därför kunde göras borde också
komma till stånd. Därvid skulle emellertid bemärkas,
att teknologföreningen just genom sin objektivitet
hade sin största tyngd och att man i möjligaste mån
borde undvika att till behandling upptaga
intressefrågor, som genom sin art skulle verka hindersamma
för en sammanhållning. — Beträffande namnfrågan
ansåg herr Westerberg, att, då en del medlemmar av
föreningen icke voro civilingenjörer, det knappast
vore taktfullt att namnet civilingenjör inginge i
föreningens eller ens avdelnings namn.

Hr Ekelund framhöll, att hr Magnius’ frågor redan
voro i tryck besvarade, nämligen på sid. 24 där det
erinras om de möjligheter för stärkande av
föreningens ekonomi, som aktieinnehavet i
fastighetsbolaget efter hand synes böra kunna ge. Herr
Ekelund yrkade att punkt 4 i kommitténs hemställan
(sid. 26) skulle godkännas.

överingenjör Herman Jansson framhöll, att det är
önskvärt att STF blir en riksorganisation och att när
vi diskutera dess organisation måste vi se det ur vår
egen synpunkt, dvs. ur väg- och vattenbyggarens
synpunkt. Hr Jansson ansåg att i 1 i STF:s stadgar
täcker allt, som vi ur denna synpunkt vilja komma
till. De ändringar, som vi önska, kunna således
vidtagas utan ändring av denna paragraf.

Fyringenjör Rikard Frost framhöll med anledning
av hr Erikssons fråga, att Betongföreningen är en
ideell förening, men eftersom även icke
högskoleingenjörer äro medlemmar i densamma, bör den inte
lämpligen anslutas till STF. Hr Frost framhöll, att
till VV:s sammanträden går man som regel icke för
att få höra föredrag inom sitt specialområde utan för
att allmänbilda sig inom facket. Vidare framhölls
vikten av den personliga kontakt som STF förmedlar.

26 mars 1938

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free