- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V\g - och Vattenbyggnadskonst

sig böra detaljstudera problemen, därför att den inte
vetat huru VV och STF i princip ställa sig till
frågorna. Kvällens diskussion vore avsedd att ge den
orientering, som erfordrades för den fortsatta
behandlingen. Hr Bernhard framhöll det berättigade i
kommittébetänkandets farhågor för splittring av STF.

Redan nu finnas ett flertal värdefulla
specialföreningar och i en enquéte i Teknisk tidskrift 19 33 h.
12 hade framhållits att föreningsavgifterna för en av
sitt yrke intresserad väg- och vattenbyggare sprungo
upp till 100 kr. Nu antyddes möjligheten av nya
föreningar och rekommenderades av flera talare att
intressefrågor skulle tagas om hand av särskilda
sammanslutningar. Härigenom skulle avgiftssumman
ytterligare stiga och det vore då ej blott naturligt
utan även riktigt, att en ingenjör övervägde vilka
föreningar han skulle vara med i och vilka han måste
avstå från. Frågan om vilken valuta han fick för
sina pengar vore sålunda ej sä föraktlig som några
talare låtit påskina. Då särskilt de unga, såsom också
sagts, ej hade så mycket kontakt med STF:s arbete
för remisser och normfrågor men desto mer med de
för en ingenjör, som trädde ut i livet, alltid
betydelsefulla ekonomiska och intressefrågorna, kunde det
befaras, att de föredrogo en intressesammanslutning
framför STF. För att motverka något dylikt borde
STF taga upp så många för ingenjörskåren
gemensamma intressefrågor som vore förenligt med
föreningens verksamhet i övrigt och sammansättning.
Om emellertid STF genom sitt ställningstagande
framtvingade en intressesammanslutning bör STF
inrikta sig på bästa möjliga samarbete med denna
sammanslutning, bl. a. för att icke utomstående krafter
skulle få tillfälle att spela ut olika grupper mot
varandra. Det av en talare gjorda påståendet att en
förening inte kunde skaffa sina medlemmar större —
men likväl skäliga — ekonomiska fördelar än vad var
och en av dem kunde ernå motsades av vanlig
försäkringsmatematik. Existensen av föreningens lokal
vittnade även om betydelsen av samverkan. Hr
Bernhard framhöll vidare, att den lönestatistik, som STF
upprättat åren 1918 och 1923 samt de olika taxor
och utlåtanden om ingenjörsgruppers ställning som
STF publicerat, även vittnade om att STF ej alltid
varit lika ensidigt inställd till möjligheten att
behandla ekonomiska spörsmål, som några talare nu
ansett vara idealet. Det som nu kallades gammal god
tradition hade kanske tillkommit vid tidigare språng
i utvecklingen inom STF. Det vore icke säkert att
utvecklingen bäst främjades av att de yngre alltid
kritiklöst följde i de äldres fotspår. Om de nu av de
yngre framförda synpunkterna, såsom sagts, alltid
varit desamma och alltid vederlagts vid de minst vart
tionde år återkommande debatterna — för vilket
sistnämnda dock ej lämnats några sakskäl vid kvällens
diskussion, vore det en på övriga håll, där
ingenjörer arbetade, utdömd metod, att låta var "generation"
från grunden gå igenom alla gamla handlingar. Det
vore mer rationellt att de äldre, som kände alla skäl
och motskäl, samlade och och framlade dem.
Därigenom skulle både äldre och yngre besparas slöseri
med arbete och mer tid skulle då kunna användas på
arbete för föreningens utveckling. "Den öppna
dörrens politik" då det gällde att ställa sitt vetande till
förfogande skulle vara mera värdig de äldre och
kunniga både i dylika fall och eljest, då de unga gjorde
förslag eller framställda frågor t. e. om föreningens
ekonomi som en föregående ung talare gjort. Genom
att inte ge klart svar på en dylik fråga måste ju
misstroende för föreningen skapas. Dagens diskussion
vore emellertid av mycket stort intresse, då de unga
fingo en uppfattning om de äldres känslor i dessa
frågor.

Hr Wessblad ansåg att i kommitténs uttalande på
sid. 20 borde intresseverksamheten klarare definieras.
Angående förslaget att teknologerna i tredje och
fjärde årskurserna skulle erhålla Teknisk tidskrift
gratis, framhöll talaren att detta har ekonomiska
konsekvenser men givetvis kan realiseras. Uttrycket "på
ett framstående sätt" i § 1 ville hr Wessblad ha kvar.
— När det i kommittéuttalandet efterlystes åtgärder
för att "höja sammanträdena" frågar man sig vad
som föranleder detta önskemål och huru det skall
ske. Är t. e. detta sammanträde i behov av att "höjas"
eller får det anses tillfyllest kvalificerat? Det vore
rätt intressant att få en norm för vad kommitterade
ha för anspråk i den vägen.

Med anledning av en fråga meddelade herr
Ekelund att kommitterades uttalande, att
platsförmedlingen skall begränsas till STF:s ledamöter, givetvis
endast avser de platssökande.

Sedan ytterligare herrar Hellstedt, Wessblad,
Sylwan och Åström haft ordet avslutades diskussionen.

Diskussion den 21 februari.

Civilingenjör Nils v. Matern framhöll, att
avdelningens ekonomi är av mycket stor vikt. Vid YV:s
föregående sammanträde hade denna fråga berörts
av ett par talare, som dock inte erhållit tillräckligt
gehör. Det är förenat med stora utgifter att fylla den
uppgift, som VV skall ha enligt § 1 i de föreslagna
stadgarna. De synpunkter, som kapten Traneus
framfört i den vid föregående sammanträde upplästa
skrivelsen, ansåg talaren vara värda beaktande, vilket
emellertid även ställde krav på kassan. Hr v. Matern
hade erhållit uppgift om att föreningens anslag till
VV under åren 1933—36 varit 950 kronor per år och
år 1937 1 500 kronor. Det hade framhållits, att detta
anslag vore att betrakta som "nålpengar" och att till
avdelningen därjämte kunde utanordnas medel för
särskilda behov. Av avdelningens ordförande hade
talaren fått upplysning, att föreningens inkomster
från avdelningens medlemmar kunde uppskattas till
22 870 kronor eller i storleksordning däromkring.
Talaren meddelade dessutom en av ordföranden
verkställd specificerad uppskattning av föreningens direkta
utgifter för VV och fann, att proportionen mellan de
medel, som VV själv disponerar, och de avgifter, som
inflyta från VV:s medlemmar, vore felaktig.
Tyngdpunkten av verksamheten bör ligga i avdelningens
arbete. Den olust som trots allt finnes inom
avdelningen, torde sammanhänga med avdelningens
ekonomi och osjälvständiga ställning, som följer därav.
Att en sådan olust finnes framgår av det förhållandet
att mindre än 50 % av de högskolebildade väg- och
vattenbyggnadsingenjörerna äro medlemmar i
avdelningen, enligt en uppgift, som talaren fått. Hr von
Matern föreslog, att avdelningen skulle hos föreningen
hemställa om väsentligt ökat anslag.

Civilingenjör Torsten Åström ansåg det inte vara
lyckligt, att i nuvarande situation göra ett så vagt
uttalande som kommitterade och styrelsen gjort
angående VV:s ställning till andra avdelningar (sid. 22
resp. 9 i STF:s handling nr 308). Hr Åström föreslog
att i dessa punkter klara positiva uttalanden skulle
göras att VV ville behålla frågor om husbyggnad och
stadsbyggnad inom sin ram.

Hr Hellstedt ansåg, att den kalkyl som frambragts
vore alltför ytlig. Det vore t. e. felaktigt att upptaga
lokalhyra för VV till 100 kronor. Föreningen betalar
nu en hyra av 6 800 kronor. Härtill kommer
kostnader för städning, belysning m. m., varigenom
omkostnaderna för lokalen gå upp till 10 à 12 000 kro-

26 maks 11)38

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free