- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
41

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

VÄG-OCH VATTENBYGGNADSKONST

redaktör: J. r. ALEX SÖDERGREN

^n&lVE^M^SVtNSK^T^^OUO&FOB^^G^U

INNEHÅLL: Tal vid väg- och vattenbyggarnes 50-årsjubileum torsdagen den 24 mars 1938, av ordföranden
vattenrättsingenjör Richard Smedberg. — Väg- och vattenbyggarnes förtroendemän 1888—1938. — Avdelningens
för väg- och vattenbyggnadskonst 50-årsjubileum. — Avdelningens för väg- och vattenbyggnadskonst
organisation; diskussion om namnfrågan. — Notiser.

TAL

vid väg- och vattenbyggarnes 50-årsjubileum torsdagen den 24 mars 1938.

Av ordföranden vattenrättsingenjör RICHARD SMEDBERG.

Vi äro litet för tidigt ute, ty det var först en
senvinterdag i april 1888, närmare bestämt fredagen
den 6, vår sammanslutning såg dagen. Då kommo 17
väg- och vattenbyggare tillstädes i
teknologföreningens nedrökta och punschdoftande, men ack så
hemtrevliga lokaler, Arsenalsgatan 2 A, där Bukowskis
nu håller till.

Mötet var föranlett av ett upprop från
professor Wilhelm Almqvist (1836—1911),
överingenjör Adolf Ahlsell (1844—1916),
generaldirektör Erik Storckenfeldt (1847—1902) och
överingenjör Arvid Knös (1856—1915).
Teknologföreningen hade nämligen 1887 äntligen
vidtagit den enligt mångas åsikt farliga
stadgeändringen, som möjliggjorde bildandet av
fackavdelningar, med andra ord, kamratkretsens utveckling till
landets främsta och största ingenjörsförening.

Övriga stiftare, vilka vi i dag med tacksamhet böra
erinra oss, voro:
byggnadschef Otto Alrutz (1842—1923),
överingenjör Anders Atterberg (1845—1926),
linjedirektör Carl Avén (1860—1919),
överingenjör Otto Fröman (1841—1927),
överingenjör Carl Gimberg (1854—1931),
generaldirektör Vilhelm Hansen (1862—1929),
civilingenjör Sven Kruse (1858—1890),
byggnadschef Axel Lindahl (1858—1934),
byggnadschef Claes Norström (1854—1929),
civilingenjör Inge Pettersson (1853—1920),
arbetschef Hjalmar Richert (1859—1905),
stadsplaneingenjör Gustaf von Segebaden (1852—
1934),

lektor Axel Sutthoff (1837—1909) och
bandirektör Wilhelm Wahren (1849—1899).
Vid årets slut var man uppe i medlemsantalet 78.
Av dessa leva:

överintendent Helmer Bernhardt (1863), vilken vi
i dag ha glädjen se i vår krets, samt
trafikdirektör Werner Bäckström (1856),
överdirektör Fredrik Enblom (1865),
distriktschef Wilhelm von Prinzencreutz (1857),

bandirektör Ernst Smitt (1861),
byggnadschef Mats Sperlings (1857) och
överdirektör Fridolf Wijnbladh (1856).

Till jämförelse kan nämnas, att ledamotsstocken nu
närmar sig 1000-talet högskolebildade och därmed
jämnställda väg- och vattenbyggare. Innan vi lämna
det personliga, må framhållas den styrka, som ligger
däri, att redan från början de bästa krafterna slöto
sig till oss och så har det lyckligtvis förblivit.

Låtom oss nu se oss omkring ett slag, huru det
oscariska samhälle såg ut, i vilket vår förening
skapades. För flertalet av oss skymtar väl en idyll, som
vi gärna benämna "den gamla goda tiden". Yi
föreställa oss densamma på något sätt problemlös, en slät
period med enkla frågor. Men detta talesätt står sig
ej vid en närmare granskning.

Den sista stora utvandrarvågen sköljde över vårt
jordbrukarland just under 1880-talet, vittnande om
nöd och vantrevnad. Men samtidigt blev det
industriella genombrottet allt skönjbarare, medförande
bl. a. arbetarrörelsens uppkomst och en ganska frän
men optimistisk realism i tänkesättet. Den
allvarligaste invändning, man kan göra mot 1880-talet är,
att vi nationellt voro ett halvsovande och kyligt folk
med unionsgrälet som huvudpunkt i vår
utrikespolitik.

I denna miljö började alltså våra föregångare
verksamheten, och jag skall nu antyda den spegelbild av
den tekniska utvecklingen, som föreningsarbetet varit.

Teknikens förutsättning är naturvetenskapen, och
decennierna kring sekelskiftet uppvisade i ganska
snabb följtl resultat av långvarig möda, som kommo
oss till godo. Vi häpna över nutida tekniska
utveckling, men i själva verket voro våra föregångare för
50 år sedan i ungefär samma belägenhet, ehuru
mindre hetsigt.

Det gällde i första hand att fullfölja ett nära
100-årigt arbete på samfärdsmedlen.

23 a Pl vi L 1938. häfte 4

41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free