- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
50

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Professor Pallin, fakultetsopponent, prisar Don
Pedro och även i någon mån hans avhandling.

Jag förutsätter att auditoriet flitigt studerat min
avhandling, ehuru sannolikt ej fullt förstått den, varför jag
förutom nyss relaterade blixtrevy av de första 3 218
sidorna något närmare vill gå in pä den
empiriskt-regula-tiva idéns praktiska tillämpningar.

Till heder och ära för vår promotor Fifessor prokon
Filmar wokon Fillenius fekon vill jag då först nämna,
att redan den förste filosofen, Thales, som levde 600
år före Kristus, på grund av en praktisk erfarenhet
kom att utbilda den första metafysiska världsbilden,
då han en dag med blicken riktad mot stjärnorna
plötsligt ramlade ned i en brunn och därvid kom att
oförmodat uttala den filosofiska satsen om att vattnet är
alla tings orsak eller princip = "Arkä", som han sade,
ty han talade grekiska.

Till ära för min närmast stående lärofader, den
dyna-momistiska världsuppfattningens slutliga fulländare,
professor Pallin, tillhörande den s. k. Niklastiska skolan,
vill jag erinra om den listige Parmenides’ bevis för
rörelsens omöjlighet i det klassiska exemplet om "den
flygande pilen": "Det icke-varande är icke". "Den
flygande pilen" rör sig 1) antingen på det ställe, varest
den är (och då är den icke i rörelse utan i vila) eller
2) rör den sig på ett ställe, varest den icke är (men
ett föremål kan ju icke vara, där det icke är). Således
är rörelse omöjlig och den flygande pilen vilar i varje
punkt av sin bana! Det är en stor förtjänst hos min
vördade lärare Pallin, att efter Parmeindes över huvud
taget åter kunnat ha satt rörelsen igång.

Härefter vill jag, för att visa även andra här
närvarande professorers vid högskolan stora betydelse inom
den filosofiska forskningen, framhålla att professor
Kbeüger i sina betraktelser om friktionspålars bärighet
icke utgår från de absoluta egenskaperna hos pålen eller
den jord, vari densamma skall nedslås. Den
"absolutistiska" principen har f. ö. rönt ringa anslutning i
ingenjörskretsar, som ju utmärka sig för en sund och
nykter syn på tillvaron. Ej heller bygger han på det
Kantska kausalitetsbegreppet, utan fastmera på
funktionsbegreppet mellan bärkraft P och vissa Q-artade
hejarsymboler, som äro praktiskt verifierade medelst i
Paris närhet förvarade Platinairidium-klumpar. Det allra
viktigaste är emellertid, att han utgår ifrån erfarenhe-

ten att pålar kunna bära dylika P-värden, vilket han
helt enkelt iakttagit hos vissa ännu kvarstående
byggnadsverk, såsom t. e. södra pelaren i järnvägsbron över
Södertälje kanal, Posthuset i Gävle och Enskilda
banken ävensom andra lagerhusbyggnader.

Jag vill visa ännu ett tillämpningsexempel, denna
gång inom ästetikens område med sträng anslutning till
brobyggnadskonsten. Det torde vara en erfarenhet, ett
empiriskt faktum, att form och formsättning icke är
brobyggnadskonsten främmande, vilket även ej sällan
torde framgå av gängse ackordsprislistor. Vi ha vidare
här på väggen två broar: en mellan Stadsgården och
Snäckgärdsbaden och en mellan Syd och Nord, den s. k.
österbron (regnbågen på väggdekorationen, se foto).
Ingen torde väl neka till att denna ästetiskt sett är den
vackraste på grund av sin färg. Vi ha nu å ena sidan
talat om form och färg = ett Q-begrepp och å andra
sidan är brobyggnadskonst ett bärande P-begrepp.
Till-lämpa vi nu "Als — (ob-prineipen" följer härav, att form
och färg måste kunna överflyttas på brobyggnadskonsten,
vilket skulle bevisas.

Härefter besteg fakultetsopponenten, professor Piko
Hugolaus Nikoijx, talarstolen och lät till en början
sina örnvingars slagskugga falla över några med tryckfel
bemängda sidor i respondentens avhandling, varefter
han övergick till att höja respondentens knubbiga
person (den andliga delen) till de den teknologiska
samvarons höga rymder, där han med rätta hör hemma.

Härefter var det andre opponentens, civilingenjör
Bengt Petbelius, tur att gå till storms mot den Don
Pedritiska avhandlingen. Efter att en stund med falt
smicker hava uppehållit sig vid dess förtjänster, vilka
han sade sig med lätthet ha räknat på ena handens
tumme och pekfinger, övergick opponenten till dess
brister, vilkas numerär han sökte antyda genom att tala
om sandkornen på havets botten. Åsikten, att endast
Venus di Milos’ avsaknad av underarmar hindrar mången
av vår tids Evor från att fullständigt överensstämma
med det antika kvinnoidealet, borde, menade talaren,
icke hava föranlett Don Pedro att genom framläggande
av en avhandling, som så tydligt vittnade om sin
författares huvudlöshet, söka giva sig sken av att vara
jämbördig med den klassiske filosof, vars ur Greklands
marmorfyllda mylla framgrävda och på Nationalmuseum
förvarade staty råkat få huvudet avslaget vid en
vårrengöring på museet. För fullgörande av sitt uppdrag
hade opponenten i jämförande syfte även studerat tvenne
andra till VV-avdelningens halvsekeljubileum
framlagda avhandlingar, nämligen hrr prof. dr ing. Fellenii
och civ. ing. Wretlinds f. d. ordförandeuppsatser. Han
förklarade sig vara förvånad över att varken Pedro eller
han själv blivit avbruten av utrop såsom de av ing. W.
å sid. 37, andra spalten, för "sällsynta fall"
rekommenderade: "till saken", "nästa talare", "bravo", "sitt ned",
"stig upp, Du, som är ung och frisk", "ut me’ domarn",
"fröken, får jag betala". När Pedro i sin avhandling
på sid. 2724% i kapitlet "Livsåskådaren och
äktenskapet" skriver, att "gift ingenjör, stadd på studieresa,
bäre vigselringen i västfickan", så fann opponenten detta
vara ett endast nödtorftigt maskerat plagiat av den av
prof. F. på sid. 34, andra spalten, uttalade huvudsatsen:
"varje teknolog bör bära doktorsringen i sin
studieportfölj!" I fullaste anslutning till ing. W:s på sid. 38
uttalade åsikt, att det blir rätt meningslöst om det
"högaktas" i tid och otid med hyllningstal till höger och
vänster, kunde talaren med hänsyn till avhandlingens
väl så sekunda kvalitet icke deltaga i l:ste opponentens,
prof. Pallins sky-höjning av respondenten.
Avhandlingen kunde absolut icke godkännas som doktorsprov.
Möjligen kunde Pedro å densamma bliva godkänd i den
av prof. F. på sid. 35 föreslagna teknologie
licenciat-examen och därvid tilldelas sådant betyg, att han kunde
få anställning i statens, kommuns eller större enskilt

50

23 april 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free