Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
själv kunna förvärva sig den erforderliga
sakkunskapen. vare sig det gäller fabriksbyggnader,
sjukhus eller badhus, endast genom att ytligt studera
liknande anläggningar på andra orter och genom att
gratiskonsultera fackmän på området.
En fackman, som är sysselsatt inom en viss
industri kan emellertid i vanliga fall icke lämna
erforderliga upplysningar. Ofta känner han nämligen endast
till förhållandet på sin egen arbetsplats. Han anser
ofta. att hans lokaler äro utmärkt anordnade, enär
han är omedveten om. hur stora förbättringar, som
äro införda på andra liknande arbetsplatser. Endast
den fackman, som står i ständig kontakt med
utvecklingens senaste framsteg och dess tillämpning vid de
senast utförda anläggningarna är kapabel att
verkställa den utredning, som arkitekterna behöva för sina
planlösningar.
Det är nödvändigt, att nya taxor uppgöras ej blott
lor arkitekter och konstruktörer utan även för övriga
konsulterande inom byggnadsindustrien, så att vars
och ens arvode är på förhand bestämt. Härigenom
vinnes även, att de kommunala myndigheterna, när
det gäller kommunala byggnader såsom badhus,
sjukhus etc., komma att förstå, att arkitekten behöver
sakkunnig hjälp, utan att arkitekttaxan sänkes. För
närvarande gällande arkitekttaxor för dylika
specialbyggnader tillåta icke avdrag för dylik sakkunnig
hjälp. Själv har jag försökt tillämpa denna princip
vid konstruktion av badhusanläggningar. Innan
några som helst underhandlingar föras om storleken
av de arvoden, som skola utbetalas, har klarlagts,
hur stor procent av det sammanlagda arvodet till de
olika konstruktörerna skall tillfalla arkitekten,
byggnadskonstruktören, badhusteknikern samt övriga
tekniska experter. Det har visat sig, att samtliga
uppgörelser och det gemensamma arbetet härigenom blir
i hög grad underlättat och samarbetet betydligt bättre
till gagn icke allenast för arkitekter och ingenjörer
utan även för byggherren. Denna fordran på att
ordna arvodena är så nödvändig och i så hög grad
trängande, att kunna icke vi ingenjörer och arkitekter
ordna denna sak oss inbördes emellan är det
fullkomligt nödvändigt, att frågan göres till en
regeringssak. Jag får därför uppmana teknologföreningen,
som visat sig ha blicken öppen för dessa frågor genom
att anordna denna högre kurs i husbyggnadsteknik,
att omedelbart taga hand om saken och försöka
åstadkomma taxor, som lia rätt inbördes förhållande
de olika fackmännen emellan. Man bör härvid utgå
ifrån att tekniken i närvarande stund har utvecklats
i så hög grad, att de olika tekniska frågorna icke
kunna behärskas av en och samma person, utan att
de olika fackmännen samtidigt och på samma
grunder måste anställas, och att de ofta speciella
tekniska problem, som råda t. e. vid fabriksbyggnader,
för ett pappersbruk eller ett järnverk, behöva sin
särskilda specialist liksom sjukhus och badhus.
Jag vill härmed icke ha sagt, att den tekniska
undervisningen vid högskolorna skall mera specialiseras,
än vad som hittills skett. Det viktigaste är, att
eleverna utbildas för visst ändamål, och att de
lämpliga begåvningarna för varje utbildningsgren få
tillfälle att komma in på rätt bana. Hava de fått den
tekniska underbyggnad, som passar för deras
naturliga begåvning, ha teknikerna i våra dagar mycket
stora uppgifter att fylla. Icke allenast rent tekniska
uppgifter utan även många sociala och ekonomiska
gebit komma i så fall att falla under deras ledning.
Var teknikern kommer att sluta, det vet han icke,
den dag han lämnar högskolan. Han bör därför vid
detta tillfälle ha en grundlig allmän teknisk och social
utbildning samt dessutom vara tränad att i ord ocli
skrift kunna framställa sin mening. Sedan han varit
ute i praktiken några år, finner han snart, att han
åkt in på det ena eller andra specialgebitet, och att
han behöver komplettera sin allmänna och tekniska
utbildning. För detta ändamål böra finnas
forskningsinstitut, som samtidigt kunna meddela den unge
verksamme ingenjören den utbildning han behöver och i
forskningshänseende draga nytta av hans kunskaper,
energi och arbetsglädje. Jag får därför i detta
sammanhang påpeka betydelsen för ingenjörens
utbildning, den allmänna nyttan och den sociala välfärden
av t. e. det av riksdagen beslutade centralarkivet för
sjukhusväsendet. Centralarkivet har tillkommit på
förslag av ingenjör Cederström, och motionen i årets
riksdag har framförts av landshövding Lübeck. Det
vore glädjande, om detta arkiv kunde komma att
utvecklas och kompletteras med forskningsinstitut för
byggnadsteknikens vidare utveckling.
Jag vill dessutom uppmana teknikerna, däri
inbegripet även deras ledare vid högskolor m. ni., att
samarbeta för teknikens utveckling samt ingenjörskårens
höjande och därmed en ökad social välfärd i stället
för att såsom för närvarande låta avunden kväsa
varje initiativ.
NOTISER
Svenska teknologföreningens avdelning för
Väg-och vattenbyggnadskonst hade ordinarie sammanträde
måndagen den 9 maj 1938.
Sammanträdet var besökt av ca 55 medlemmar ocli
hölls i föreningens lokal under ordförandeskap av
vattenrättsingenjör Richard Smedberg. Att jämte
ordföranden justera dagens protokoll utsagos överstelöjtnant
Carl Insulander och major Oscar Werner. I enlighet
med styrelsens förslag invaldes i avdelningen
byråingenjör Tor Dahlstedt, Eskilstuna.
Ordföranden meddelade, att 1938 års Ahlsellstipendium,
500 kronor, hade tilldelats civilingenjör Torsten R.
Åström för att under 6 veckor i England, Holland,
Belgien och Tyskland studera modern stadsbyggnad,
speciellt anläggning av s. k. trädgårdsstäder och därmed
sammanhängande kommunikationsspörsmål.
Ordföranden meddelade, att avdelningens beslut om
den högre tekniska undervisningen inom väg- och
vatten-byggnadsfacket hade expedierats till föreningens
styrelse, som överlämnat frågan till föreningens
kommitté.
Ordföranden meddelade, att en kongresskommitté för
förläggande till Stockholm av 1939 års kongress för
International Federation of Housing and Town Planning
liade konstituerats. Teknologföreningen hade anmodats
att välja en representant i denna kommitté, och härför
hade utsetts civilingenjör Nils Gellerstedt.
Ordföranden meddelade, att Teknologföreningens
styrelse givit sitt medgivande till att anlita en advokat för
att granska väg- ocli hroentreprenadkommitténs förslag
till entreprenadkontrakt.
Ordföranden meddelade, att civilingenjör Harry
Bernhard avsagt sig ledamotskapet i föreningens organisa-
74
25 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
