- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag-och Vattenbyggtmadskonst

tionsleommitté och att i hans ställe inträtt kapten Törd
Lindblad.

Ordföranden meddelade, att lS3Jt års
byggnadsindustrisakkunnigas betänkande remitterats till
teknologföreningen för yttrande. En kommitté var under bildande.

Ordföranden meddelade, att kommittén för granskning
av SMS-särtryck 197, förslag till standard för
sanitets-armatur, avgivit sitt yttrande. Yttrandet upplästes och
godkändes, och styrelsen fick i uppdrag att expediera
detsamma. Ordföranden tackade avdelningens
representant i kommittén förste ingenjör Gustaf Dahllöf.

Ordföranden meddelade, att Aktiebolaget Svensk
Byggtjänst, i vilket avdelningen ar aktieägare, under dagen
haft bolagsstämma. Avdelningen hade därvid
representerats av ordföranden, som meddelade att utställningen
under år 1937 besökts av cirka 40 000 personer,
motsvarande i medeltal 120 personer per dag för de dagar,
utställningen varit öppen. Antalet betalande utställare
hade vid årets slut uppgått till 116 firmor. Under år
1937 hade uppstått en driftsförlust av 1 577 kronor, vilken
tillsammans med från föregående år balanserad
driftsförlust 5 315 kronor hade överförts till 1938 års
vinst-och förlusträkning.

Ordföranden meddelade, att cirka 300 medlemmar
hittills hade deltagit i omröstningen angående avdelningens
namn. Härav hade ett 100-tal skrivit längre eller
kortare inlägg och motiveringar, 6 hade kommit med egna
namnförslag och cirka 15 hade yrkat avslag.

Enligt en preliminär sammanräkning hade förslaget
III b "Svenska väg- och vattenbyggareföreningen"
erhållit högsta röstetalet 85 röster. I övrigt voro rösterna
fördelade på följande sätt:

I a 11 II a 30

b 8 b 39

c 6 c 36

d 5 d 10

e 3 e 13

33 röster. 128 röster.

Resultatet av omröstningen och de delar av
organisationsfrågan varom avdelningen fattat beslut kommer nu
att överlämnas till föreningens styrelse. Namnfrågan
torde icke komma att behandlas på
avdelningssammanträde förrän till hösten.

Ordföranden höll härefter följande anförande:

"När denna avdelnings främste stiftare, professor Per
Wilhelm Almqvist sista gången deltog i vår krets våren
1911 strax före sin död yttrade han därvid, att den bäste
student han haft under sin 26-åriga verksamhet hette
Wolmar Fellenius.

När jag nu å kamraternas vägnar hyllar denne
utomordentlige student sker det icke för hans intellekt utan
för hans goda hjärta.

Ingen torde hava så 100-procentigt deltagit i vårt
kamratliv, sannerligen han tillhör redan örnarnas utvalda
gäng.

Det senaste uttrycket för vännen Fellenius’ välvilja är
hans teknologfond.

Vi äro övertygade om att hans utflykt på
brobyggnadsområdet, varigenom förbindelsen mellan ingenjörer
och teknologer hädanefter ytterligare skall stärkas, ägt
rum i ett lyckligt ögonblick.

Jag beklagar endast, att donators anspråkslöshet
hindrade vårt tacks framförande i Sverigesalen den 24
mars, men det är lika hjärtligt nu."

Baningenjör Håkan Insulander höll ett föredrag med
ljusbilder om Några jämförelser mellan svensk ocU tysk
spårteknik av i dag. Han hade som Ahlsellstipendiat
studerat järnvägsbyggnad i Tyskland, speciellt
Lang-schienenoberbau. Talaren framhöll, att man frapperas
av att det svenska spåret är så mycket enklare än det
tyska. Vad man i Tyskland åstadkommer med en mera
fulländad men samtidigt också dyrare och mera inveck-

lad spårkonstruktion, ersattes i Sverige med en enklare
spårkonstruktion men ett relativt dyrare
spårunderhållsarbete. Ett normalt tyskt järnvägsspår består av 45—49
kg räler fastbultade vid underläggsplattor, som i sin tur
äro fastskruvade vid de praktiskt taget alltid
impregnerade sliprarna, vilka ofta bestå av ek eller bok och äro
inlagda i makadamballast. Ett svenskt normalt
järnvägsspår består i regel av 41—43 kg räler direkt
spikade till i regel oimpregnerade furusliprar i grusballast.
Den stora skillnaden förklaras dels av att tyskarnas
hårdast trafikerade spår ha en mycket tyngre och
mycket snabbare trafik än våra hårdast trafikerade spår,
men också därav, att trä är ett hos oss billigt material,
vilken omständighet torde ha försenat införandet av
underläggsplattor och andra slipersskonande anordningar,
som samtidigt ge en bättre befästning.

Det kan emellertid nu i Sverige skönjas en tydlig ten
dens till införandet av högklassigare späröverbyggnad.
Man får då hoppas, att de erfarenheter, som gjorts
utomlands, måtte beaktas, så att icke här upprepas samma
utveckling som utomlands, utan att vi här i ’Sverige draga
nytta av de lärpengar andra länders järnvägar fått
betala.

I sitt tack till föredragshållaren uttalade ordföranden
tillfredsställelsen över att vårt järnvägsväsende med
sådant intresse fullföljer kvalitetsarbetet, sedan den
eggande nybyggnadsperioden upphört.

Civilingenjör Nils Giöbel talade härefter om Gator
och avlopp, intryck från en studieresa försommaren 1937.
Föredragshållaren redogjorde i ord och bild för sina
intryck från München, Zürich, Bern, London,
Southampton och Birmingham. Till de lämnade upplysningarna
anknöt föredragshållaren en del jämförelser med
förhållandena i Stockholm; huvudsakligen berörande
gatuför-valtningarnas organisation, sättet för arbetenas
bedrivande — entreprenad eller egen regi — arbetarnas löner
m. m. dyl.

Sedan ordföranden tackat föredragshållaren,
avslutades de allvarligare förhandlingarna kl. 22,15 och supé
med samkväm följde.

Major V. Ståhle, som nyligen återkommit från en
världsomsegling, varunder han tillbringat en månad i
Sydney, framlade sina intryck och erfarenheter från
denna metropol, som under innevarande år firat sitt
150-årsjubileum.

D-son.

Fackavdelningsredaktören J. R. Alex Södergren är
på grund av resor t. v. förhindrad att redigera
fackavdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst. I
hans ställe har inträtt civilingenjör Bengt Petrelius.

LITTERATUR

Praktische Anwendung der Baugrunduntersuchungen,

av W. Loos, 3 uppl., Springer, Berlin 1937, 204 s., rikt ill.
Pris RM. 16: 50.

Boken ger en lättfattlig och ganska fullständig
framställning av de metoder, som numera användas vid
markundersökningar för byggnadsändamål, och kan
därför rekommenderas såsom lärobok. Den innehåller
däremot inga egentliga nyheter och går icke in i någon
djupare analys av problemen. Författare är direktören
för "Deutsche Forschungsgesellschaft ftir
Bodenmecha-nik", dvs. den på området ledande institutionen i
Tyskland.

Efter en kort historik och en summarisk beskrivning
av de vanliga jordarterna givas vissa allmänna
synpunkter på undersökningarnas omfattning och
ordningsföljd samt därefter anvisningar för upptagning, transport
och förvaring av jordprover.

I bokens därefter följande ena huvudkapitel beskrivas

III a 37

b 85

122 röster.

24 sept. 1938

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free