- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
84

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ning över hur man egentligen borde driva arbetet
behöver man sålunda i regel icke utföra.

Problemet blir då att plocka ut arbetsdetaljerna
med tanke på

dels att de komma i tekniskt riktig ordning, dvs.
man måste t. e. börja bygga grunden innan man
börjar bygga taket,
dels att arbetsstyrkan blir något så när jämt
fördelad och ej visar stora toppar på vissa
specialgrupper under vissa kortare tidpunkter,
dels att arbetsstyrkan icke bör bliva för stor vid
byggets början i synnerhet då man börjar på
en ny arbetsplats, dit man ej kan överföra sitt
gamla folk. En för häftig intagning av gubb
medför i regel, att man får in olämpligt folk,
som man sen omöjligen ’kan bli av med,
dels att man över huvud taget kanske inte kan få
tillräckligt många fackkunniga arbetare av en
viss kategori, vilket ofta kan vara mycket
besvärligt under hausseperioder,
dels, om man bygger på en mindre industriort, att
det finns möjligheter att över huvud taget
förlägga och förpläga arbetsstyrkan,
dels att i tid kunna få fram tillräckligt mycket
byggnadsmateriel; vid byggen i landsorten, där
man i regel själv skall anskaffa sand och grus
för betongen, kan detta vintertid vara en
mycket kvistig sak:
dels sidoordnade och underordnade entreprenörers
möjlighet att hinna med, så att de kunna kugga
in rätt i arbetsplanen,
dels till att arbetena om möjligt böra bedrivas på
lämpliga årstider och byggnaden får tid att torka ut,
dels att vid ombyggnader driften i byggnaden eller
driften i sidoordnade byggnader skall kunna
fortgå i möjligaste mån ostörd.

Givet är, att lösningen bestämmes av så många
ekvationer, att den är överbestämd, dvs. alla
ekvationerna kunna icke uppfyllas. Man får då jämka
efter sunt förnuft så gott det sig göra låter.

Jag skulle i detta sammanhang vilja påpeka tvenne
saker, nämligen

dels att det är mycket vanligt förekommande,
speciellt vid fabriksbyggnader, att byggherrn har
gjort sig en mycket överdriven föreställning om
när han skall få fram sina maskiner och att han
sålunda ofta fordrar en mycket kortare
byggnadstid än vad han verkligen kan utnyttja på
grund av att hans maskinleveranser m. m., m. m.
bliva försenade och att han därigenom
framtvingar en onödigt hög byggnadskostnad,
dels att arbetsplanens uppläggande i stort sett borde
vara den riktige arkitektens sak, dvs. en sådan
arkitekt, som ingenjör Nycander talat om,1 som
man har i England, som verkligen
koordinerar alla synpunkter på bygget. Detta är
i regel icke fallet i Sverige, utan
byggnadsentreprenören gör sin arbetsplan för sig
och möjligen framlägger han den för byggherrn
för godkännande, men något samarbete mellan
de sidoordnade entreprenörerna,
maskinleverantörerna i en fabrik etc., etc., finnes nästan
aldrig, och det gör att arbetsplanen icke kan
fullföljas såsom den borde, beroende på, att
vissa andra entreprenörers eller kanske bygg-

1 Se teknisk tidskrift VV häfte 6, 1938.

84

herrns egna prestanda i verkligheten icke
komma att kugga in i arbetsplanen och
därigenom stoppa upp arbetet.

I detta sammanhang vill jag visa en bild av en
arbetsplan för ett reparationsarbete (fig. 11) —
visserligen för en vattenkraftsbyggnad — som visar hur
ytterst detaljerat man ibland måste uppgöra
arbetsplanerna för att arbetet skall kunna gå i lås.

Betr. problemet

Vinterarbetet

ligger detta givetvis mycket olika till i vårt avlånga
land. Med en grov generalisering torde man kunna
säga, att söder om en linje Gävle, Sala, Västerås,
Karlstad och sydväst ut mot gränsen kan man utföra
grövre betongarbeten och murning hela året runt.
Visserligen bliva de något dyrare, cirka 10 %, än
om man kunde göra samma arbeten på sommaren.
De gå dock att utföra.

Vissa andra arbeten såsom putsning,
målnings-arbeten o. dyl. böra däremot oeftergivligt förläggas
till sommartid.

Däremot bör man icke försöka ge sig på att gjuta
tunna betongtak och dylika konstruktioner under
tiden slutet av november till början av mars. Sådana
arbeten bliva oerhört dyra och kvaliteten går i regel
också ner hos desamma.

Några större anordningar för vanliga grövre
be-tonggjutningar eller murning vintertid söder om nu
nämnda demarkationslinje behöva icke vidtagas än
att de ingående materielen, utom cementen och
tegelstenen, uppvärmas och att formarna få en relativt
enkel inklädnad.

Kommer man längre norr ut, kan man ju taga sig
fram med betonggjutningarna genom att bygga
varmskjul eller att använda smältcement. Bägge
anordningarna äro dyrbara och böra i det längsta undvikas,
om icke nöden det absolut kräver.

Betr. grundläggningsarbetena kan man i stort sett
säga, att sprängningsarbetena utföras för ungefär
samma pris året runt. Tillkommande kostnader på
vintern äro endast snöskottning och eventuellt besvär
med länshållningen genom att pumpar o. d. frysa.

Betr. schaktningsarbetet blir ju givetvis arbetet
dyrare i tjälad jord. Detta spelar endast någon roll,
om schaktet är mycket grunt. Egentligen är hösten,
speciellt november, och tjällossningen mycket
besvärligare tidpunkter för jordsehaktningsarbetena genom
de besvär med vatten man då får. Speciellt om man
har djupa schaktningar som pelare o. dyl. drar detta
upp kostnaderna till oanad höjd. I mycket
vattensjuk mark kunna lokala, djupa schaktningar för
pelare o. dyl. till och med bliva billigare på vintern,
då man ibland kan gå fram med hjälp av kylan.

Betr. frågan om byggnadens uttorkande blir denna
givetvis enklast på naturlig väg sommartid. I de
större städerna kan man ju hyra apparatur för
hastig uttorkning.

Vad som är vanligare och naturligare är att man
ser till att man får fram värmeledningen driftfärdig
i så god tid, att man kan utnyttja
värmelednings-systemet för byggnadens uttorkning. I de fall, där
värmeledningssystemet icke hör till
husbyggnadsentreprenaden, bör därför byggnadsentreprenören se
till att lämpliga bestämmelser härom införas i kon-

25 juni 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free