- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
87

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag-och Vat t en byggnadskonst

bom. F. ö. saknas i Sverige stålkonstruktioner för
arm och bom till dessa kranar.

När man sedan kommer i höjden och det gäller att
få upp materielen avsevärd höjd över markytan,
klarar man sig i regel tämligen väl med
betonghissar och tegelhissar av de konstruktioner man kan se
vid de flesta byggen i Stockholm. Några avsevärda
invändningar mot dessa hissar kan man knappast
framställa, i förhållande till sitt inköps- och
montagepris äro de goda och effektiva. Att kosta på några
större krananordningar, som löpa längs fasaden e. d.,
lönar sig i regel icke annat än vid speciella byggnader,
där man skall handskas med mycket tunga enheter.

Betongen blandas numera praktiskt taget alltid i
maskin och prislistorna premierar även ett dylikt
förfarande. Handblandning borde för övrigt vara
absolut förbjuden med hänsyn till betongens kvalitet.

Det är emellertid märkligt att medan byggherrar
och myndigherrar föreskriva maskinblandad betong
sker ingen som helst kontroll över, vad för slags
betongblandningsmaskiner folk använder. En hel del
av de smärre betongblandningsmaskinerna, som
finnas i marknaden, uppfyller knappast de krav man kan
ställa på god blandning av betong.

Över huvud taget skall man akta sig för allt för
små maskiner. Variationerna hos kvaliteten genom
en mindre felmätning i proportioneringen slår
mycket hårdare ut i små än i de större blandarna, och
små blandare äro ofta mycket dyrbarare i reparation
och underhåll.

Nästan genomgående proportioneras betongen efter
volym, cementen möjligen efter säck eller halvsäck.
Endast vid mycket stora byggnadsföretag,
egentligen endast för vattenbyggnader, användes
proportionering genom vägning.

Detta är givetvis beklagligt, då en
volympropor-tionerad betong i regel är kvalitativt sämre än
vikts-proportionerad. Men detta beror i sin tur på att
ännu finnes icke i marknaden någon lämplig maskin
för viktsproportionering, utan dylik förutsätter att
en rätt omfattande och krånglig
betongblandarsta-tion monteras på byggnadsplatsen.

WNDRIKTHinGSDIA G/34 A?

ÅP/934

I Stockholm och vissa andra större städer kan
detta problem lösas genom att man köper
färdigblandad betong, och även om denna är någon krona
dyrare per m3 än om man blandar själv, måste man
säga, att resultatet i kvalitet blir så avsevärt
mycket bättre att en vis byggherre borde fordra, att
betongen skulle viktproportioneras.

Jag har härvid berört de viktigaste större
arbetsmaskinerna. Att närmare beskriva de mindre
maskiner man skulle kunna säga handmaskiner, som finnas
för div. ändamål, skulle föra allt för långt. Just på
detta område hindras man för övrigt i utvecklingen
genom att ackordspriserna äro låsta enl. avtalen.

Härmed är mitt pensum genomgånget, men jag
skulle som avslutning vilja framföra ytterligare en
synpunkt. Titeln på mitt föredrag var ju

Arbetsplatsens organisation.

Då detta ämne är ett gebit, där man ännu ej är
fullkomligt låst i formerna, vill jag framhålla, att
organisationen måste rättas efter människan, vad som
passar för en verkmästare passar ej för en annan.
Då organisationens ändamål är, att på billigaste och
snabbaste sätt göra det möjligt för varje
befattningshavare att sköta och behärska sitt arbete, och då en
människas förmåga att sköta sitt arbete beror på den
arbetsglädje hon erfar, skall den som lägger upp en
organisation ha för sina ögon, att var man skall
trivas på den plats i organisationen, där han inpassas.

Storm- och vågskydd vid
inseglings-rännan till Malmö hamn.

Den till Malmö hamn ledande inseglingsrännan har
en längd av ungefär 1,5 km och förlöper i
nordnord-västlig riktning. Den förhärskande vindriktningen är
västlig. För att bereda ökad trygghet vid passerandet
av rännan har nyligen väster om densamma som skydd
utlagts en vågbrytare med en längd av 540 m.

Den inre delen av vågbrytaren har utformats såsom

l/IND HA 5 TIG A/£" T5D//4 M.

MEDEL Z^Z WJ/ MAX WNDHASr PER DAG MED BL4S7~
ADDE&ADE MAHAD5\/IS.

,v I ______A/A .

1 dag ro 0,5 mm. Fig. 1. 1 mm æ i m/sek.

A^sfisnc/a/ etryqo ?///

anqiwr- summern au mänaa’*
-/rWofe/lG»/./". d Vlin&haif^htiter,

23 juli 1938 87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938v/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free