- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
94

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

företagare. Samhällets insatser härvidlag böra
inskränka sig till att omfatta legitimering av
auktoriserade byggnadskontrollanter, vilka skola kunna
anlitas för att efter överenskommelse mellan
vederbörande intressenter och på anmodan av dessa, öva
tillsyn över att byggnadsföretagen fortskrida
avtals-enligt, tillstyrka utbetalningar på byggnadskreditiv
och med lämpligt tillmätt befogenhet vaka över att
förfallna likvider till leverantörer m. fi. utbetalas.
Dessa byggnadskontrollanters auktorisering bör
jämväl ske genom byggnadsstyrelsen.

I fråga om uppförandet av hyreshus i städer och
stadsliknande samhällen torde kunna fordras, att
byggnadsföretagaren, innan denne gåve sig in på
härmed förenade relativt vidlyftiga affärer, skall ha
ordnat medelanskaffningen utöver byggnadskreditivet
på ett tillfredsställande sätt. För detta ändamål
föreslå de sakkunniga, att, innan byggnadslov lämnas, en
plan skall vara uppgjord för byggnadsföretagets
finansiering och att hos vederbörande myndighet, i
detta fall byggnadsnämnden, styrkes tillgången till
de medel, som erfordras för byggnadsföretagets
genomförande. Detta bör kunna ske genom att avtal
företes med penninginrättning om byggnadskreditiv
samt därutöver lämnas bevis om tillgång av egna
medel eller genom krediter till erforderligt belopp.
Då sålunda byggnadsnämnderna skulle komma att
anförtros uppgifter av ekonomisk natur, böra de
uppenbarligen erhålla en härför lämpad
sammansättning. Dessa spörsmål föreslås av de sakkunniga att
göras till föremål för särskild utredning.

Frågan om tryggande av byggnadsborgenärernas
fordringar har av de sakkunnige ingående prövats.
Mycket drastiska redogörelser ha lämnats
beträffande dessa byggnadsborgenärers förhållanden. Emot
fordringarna från borgenärer, som lämnat
byggnadslånen, å ena sidan, stå kraven från de egentliga
byggnadsborgenärerna, dvs. leverantörer,
underentreprenörer och arbetare, vilka med sina direkta insatser
av materialier och arbete åstadkommit, att
byggnaden kommit till stånd. Ur rätts- och
billighetssyn-punkter måste det anses skäligt, att de sistnämnda
kraven ej försättas i sämre ställning än de
förstnämnda, Vid utformningen av den förmånsrätt,
varom här är fråga, föreslå de sakkunniga, att
arbetstagarna beträffande sina intjänta och till betalning
förfallna arbetslöner gå före de övriga
byggnadsborgenärerna. De senare, dvs. långivare,
materialleverantörer och underentreprenörer, böra enligt de
sakkunnigas mening beredas lika berättigad ställning
beträffande sina fordringar vid byggnadsföretagarens
eventuella fallissemeiit vad beträffar den del av
fastighetens värde, som svarar mot byggnadsvärdet.

Vad nu sagts rörande byggnadsborgenärernas
fordringar gäller emellertid endast för det fall att
byggherren själv är byggnadsföretagare, sålunda allenast
de s. k. spekulationsbyggmästarna. Utlämnar
byggherren byggnadens utförande till en eller flera
entreprenörer, bliva förhållandena annorlunda. De av
entreprenörerna för byggnadsföretaget anlitade
materialleverantörerna, underentreprenörerna och
arbetarna kunna icke längre räknas som
byggnadsborgenärer i vanlig mening och kunna följaktligen icke vara
berättigade att vid en huvudentreprenörs iråkade
obestånd kräva sin rätt åter av byggherren, om denne
till alla delar fullgjort sina förpliktelser gentemot

denne entreprenör. 1 annat fall skulle
entreprenad-systemet förryckas och helt och hållet förlora sitt
berättigande som ekonomiskt system för
byggnadsföretags genomförande. Emellertid anse de
sakkunniga att de vid byggnadsföretaget anställda arbetarna
böra vara berättigade att med förmånsrätt uppbära
likvid för hos entreprenören innestående arbetslöner,
om entreprenören äger något tillgodohavande hos
byggherren.

Beträffande tomtpriser och tomtpolitik erinra de
sakkunniga, att städerna böra kunna framgångsrikt
ingripa reglerande på tomtmarknaden för ernående
av skälig tomtprisnivå. Kommunen bör därför vara
i besittning av tillräckligt stora markområden och i
god tid försäkra sig 0111 sådan mark, soin kan bliva
föremål för spekulativ markvärdestegring.

Till motverkande av säsong- och
konjunkturväxlingar inom byggnadsindustrien bör utbudet av
tomter från statens och kommunens sida regleras så, att.
det bidrager att åstadkomma jämnhet i
arbetstill-gången.

Ett ytterligare medel att bekämpa
tomtvärdestegringen erbjuder sig i tomträttsinstitutet. De
sakkunniga anse, att anstalterna böra träffas för att giva
institutet en vidsträcktare tillämpning och för att
sprida upplysning om dess betydelse.

De betydande vinster, som kunna uppstå för
enskilda tomtägare genom värdestegringen utan deras
egna åtgöranden borde rättvisligen icke ensamt
komma tomtägaren tillgodo, utan en viss del bör
tillerkännas kommunen, eventuellt staten. De sakkunniga
föreslå därför, att frågan om värdestegringsskatt å
såväl tomter som fastigheter upptagas till förnyad
prövning.

De sakkunniga ha beaktat det olämpliga däruti,
att äldre tomter, som ånyo utnyttjas för
nybyggnads-företag efter rivning av å dem befintliga byggnader,
belastas med värdet av de rivna byggnaderna,
sålunda icke allenast med själva rivningskostnaderna
utan jämväl med det värde, de gamla byggnaderna
kunna anses representera som uthyrningsobjekt.
Skäligen bör fastställas en viss nedskrivning av
fastighetsvärdet alltefter byggnadens ålder, så att
dessa värden efter en viss antagen livslängd
nedbringas till noll och sålunda vid rivning icke längre
belasta tomtvärdet.

Beträffande byggnadskostnaderna lia de sakkunnige
erinrat att desamma bestämmas huvudsakligen av tre
faktorer, nämligen materialpriser, arbetspriser och
räntekostnader. Under normala förhållanden är ett
ingripande från det allmännas sida i prisbildningen å
byggnadsmaterial i allmänhet icke påkallat, därest
prisbildningen icke påverkas av monopolistiska
åtgärder eller tendenser. I detta avseende erinra de
sakkunnige om 1925 års lag om undersökning
angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Byggnadsarbetarnas inkomster äro ju beroende av
den växlande och ofta oberäkneliga arbetstillgången.
Utredningarna visa att årsinkomsterna icke i
allmänhet kunna anses oskäliga, i flera fall tvärtom. Om
åtgärder till nedbringande av särskilt den
säsongmässiga arbetslösheten leda till åsyftat resultat,
kunde med hänsyn därtill en reglering av lönerna
vara befogad. Räntekostnaderna spela stor roll
framför allt vad gäller förvaltningskostnaderna för
redan uppförda fastigheter. Det framhålles, att de

94

24 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free