- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
96

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Den förebragta utredningen har med all tydlighet
utvisat, att den tekniska rationaliseringen är till
väsentlig grad ett för hela samhället gemensamt
problem. Samhället bör följaktligen ta ledningen av
detta arbete i sin hand.

Rationaliseringsarbetet bör sålunda icke, såsom nu
i regel sker, bedrivas relativt planlöst av olika
institutioner utan samråd med varandra, utan givas en
enhetlig organisation. I denna bör ingå
representanter för statliga och kommunala myndigheter samt
för sammanslutningar av företagare, arkitekter och
ingenjörer ävensom för arbetarna.

De sakkunniga ha härvidlag tänkt sig tvenne
alternativ. Det ena alternativet ifrågasätter
byggnadsstyrelsen som det ledande organet och att av de till
byggnadsstyrelsens förfogande ställda
byggnadsanslagen skulle årligen för ändamålet få disponeras 20 000
—40 000 kronor. Det andra och större alternativet
avser utbyggande av den föreslagna organisationen
till en motsvarande organisation inom
husbyggnadsfacket som väginstitutet är inom vägbyggnadsfacket.
Detta senare alternativ skulle betyda en mer
omfattande och sannolikt mer fruktbärande
rationaliseringsverksamhet, men samtidigt en för statsverket
väsentligt dyrbarare anordning.

De sakkunniga ha ävenledes framlagt vissa förslag
till rationalisering av byggnadsstyrelsens
verksamhet. Statens husbyggnadsverksamhet med undantag
för militär, statens järnvägars och
vattenfallsstyrelsens byggnadsverksamhet bör centraliseras hos
byggnadsstyrelsen, likaså all utredningsverksamhet för
nya statliga byggnadsföretag. Inrättandet av ett
statligt ritkontor för dessa byggen bör allvarligen
övervägas. Byggnadsbyrån inom styrelsen bör givas
en friare ställning i form av ett statens
byggnadskontor. Alla byggnadsanslag böra sammanföras till
ett enda stort gemensamt byggnadsanslag.

Det sista avsnittet av de sakkunnigas betänkande
gäller monopolistiska strävanden inom
byggnadsindustrien.

Kartell- och trustbildningar ha en betydande
utbredning bland leverantörer av byggnadsmaterial.
De sakkunniga anse, att i princip är ur samhällets
synpunkt icke någon erinran att göra mot en
utveckling fram mot samverkan mellan företagen och större
företagsenheter. Fara föreligger emellertid för att
företagen skola utnyttja sin ställning till en mot
allmänhetens intresse stridande prispolitik. Samhället
bör genom något av sina organ, närmast
byggnadsstyrelsen, följa dessa sammanslutningars verksamhet.
Detta organ skall vid behov avgiva förslag och
yttranden om inledande av undersökningsförfarande
enligt 1925 års lag ävensom rörande de åtgärder,
vartill undersökningen kan giva anledning.

Enligt de sakkunnigas mening kunna de
monopolistiska strävandena bland
arbetsgivareorganisationerna inom byggnadsindustrien knappast anses vara
av sådan natur, att de böra föranleda någon mera
betydelsefull erinran. Av allmänt intresse torde
vara, att såväl arbetsgivarna som arbetarna äro
sammanslutna till så starka organisationer, att de
intressen, de representera, i erforderlig mån motverka
varandra. Ökad anslutning till dessa organisationer är
följaktligen enligt de sakkunnigas mening önskvärd.

Emellertid ha i åtskilliga fall, då
entreprenadsyste-met anlitats för genomförande av byggnadsföretag,

tillfälliga karteller bildats eller överenskommelse
träffats i avsikt att höja entreprenadsumman utöver
skäliga belopp. Dylika åtgärder från arbetsgivares
sida anse de sakkunniga givetvis vara förkastliga
och skapa utan tvivel misstro till
entreprenadväsendet, det numera oftast anlitade systemet för
byggnadsarbetenas utförande. I de fackliga
arbetsgivareorganisationernas intresse bör ligga att bekämpa
dylika prisuppskörtande kartellbildningaf, vilka ju
näppeligen kunna • anses förenliga med dessa
organisationers strävan att befrämja en fri yrkes- och
näringsutövning till fromma för organisationernas
medlemmar och allmänna väl. Staten har ju
möjlighet att mota dessa karteller genom utförande av dess
arbeten i egen regi.

De monopolistiska tendenserna bland
byggnadsindustriens arbetare ha huvudsakligen gällt
begränsning och reglering av tillträdet till respektive yrken
medelst lärlingsregulativ och andra avtalsmässiga^
eller ensidigt vidtagna åtgärder. Hit hör även frågan
om avstängning av arbetskraft till särskilda orter.

Dessa monopolistiska tendenser föranledde
landsorganisationens kongress år 1926 att göra ett
uttalande, vari eftertryckligt förordades en öppen
fackföreningspolitik. Detta och andra beslut i samma
riktning ha i hög grad varit ägnade att skapa
klarhet i frågan om fackförbundens
arbetsmarknadspolitik. De sakkunniga anse här antydda beslut vara
steg i rätt riktning. Några särskilda åtgärder från
samhällets sida hava de sakkunniga icke funnit
anledning att påyrka.

Slutligen hava de sakkunniga avgivit förslag till
vissa organisatoriska förändringar mom
byggnadsstyrelsen, huvudsakligen avseende upprättandet av
en ny byggnadssocial byrå inom styrelsen för att
handlägga de frågor, som i det föregående omnämnts.

Jag har här i korta drag redogjort för de
sakkunnigas utredningar och förslag. Utredningarna
äro mest omfattande och innehålla säkerligen en del
detalj uppgifter m. m. i olika spörsmål, som för
byggnadsteknikerna äro av speciellt intresse.

Om "Elevated Highways"
i U. S. A.

Den icke minst ifråga om accelerationsförmåga,
topphastighet och bromseffekt hos standardvagnarna
fortfarande i stark utveckling varande automobilen
kräver allt eftertryckligare snabba — självfallet
snabba och säkra — vägar för att kunna fullt eller
åtminstone i önskvärd, lämplig grad utnyttjas. De
mest kända och omskrivna exemplen på huru detta
krav uppfyllts utgöras av de italienska och tyska
auto-stradorna, vilka jämfört med den "ordinarie" vägen
medgiva en väsentligt minskad körtid mellan de orter,
som de beröra.

Även i U. S. A., bilismens hemland nr 1, är
problemet att skapa vägar, som möjliggöra minskad körtid,
synnerligen aktuellt, ehuru spörsmålet där delvis
ligger väsentligt annorlunda till.

Medan Tyskland har en bil på 5 3 invånare och
Sverige en pä 37, så har U. S. A. en bil på fyra
invånare.

96

24 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938v/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free