Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vat t en byggnadskonst
relateras, var apparaten
dock hela tiden inställd
på samma sätt,
nämligen så som den gav de
för ögat vackraste och
jämnaste vågorna. För
att dämpa reflexerna i
rännans andra ända,
anordnades en
makadam-slänt i svag lutning,
mot vilken vågorna fick
rulla upp. Det visade
sig att praktiskt taget
hela vågen
uppsamlades av slänten, och
vågformen förblev alltså i
den övriga delen av
rännan tämligen ren.
Luften levererades av
ett vanligt
transportabelt kompressoraggregat, Luftåtgången
kontrollerades med hjälp av
s. k. rotamätare, och
trycket mättes med
metallmanometer. Yid
bearbetning av
försöksresultaten visade det sig,
att en noggrannare
tryckmätning,
exempelvis med
kvicksilvermanometer, hade varit
önskvärd. Tyvärr
kunde då icke några
ytterligare försök utföras,
emedan lokalen hade
måst utrymmas.
Utblåsningsröret hade
diametern 25 mm och
var i underkant försett
med 2 mm gängade hål
på ett inbördes avstånd av 20 mm. Genom möjligheten
att täppa till vissa hål med skruvar, kunde sedan
delningen lätt varieras i de olika försöksserierna.
Försöken utfördes på följande sätt: först sattes
vågapparaten i gång och kördes en stund, till dess
fortvarighetstillstånd erhölls, varefter våghöj d och
våglängd uppmättes. Därefter påsläpptes pressluft
i olika kvantiteter, varvid för varje gång våghöjden
i lä av luftridån uppmättes (på samma ställe, där
den odämpade våghöjden förut uppmätts). Då
tillräckligt mycket luft släppts på, erhölls det
förbluffande resultatet, att ingen märkbar vågrörelse
fortplantade sig genom luftridån — vattenytan krusades
endast svagt av de till ytan uppkommande
luftbubblorna. Utseendet i lä. av luftridån blev m. a. o.
detsamma som om ingen vågapparat hade funnits i
andra ändan av provningsrännan. Detta förhållande
kontrollerades genom att stoppa vågapparaten.
Yid samtliga försök voro data för vågrörelsen:
L = 0,95 m,
H = z1 = 0,85 m,
T .■= 0,85 sek,
F = 1,12 m/s = vågornas fortplantningshastighet,
h — 0,15 m,
B — 0,96 m = provningsrännans bredd.
Fig. 5.
I fig. 4 har de erhållna värdena på
verkningsgraden uppritats som funktion av resterande våghöjden
h’. Tendensen är tydlig: ju mindre h’ är, dvs. ju
fullständigare den infallande vågen dämpas, desto sämre
blir verkningsgraden. Härav inses, att det aldrig kan
bli ekonomiskt genomförbart att fullständigt bryta
en vågrörelse med pressluft, vilket ju inte heller är
nödvändigt. Har man i ett antaget praktiskt fall
nedbringat våghöjden t. e. från 1,5 m till 0,3 m får
man anse detta vara ett gott resultat. Att döma av
fig. 4 tycks verkningsgraden för fullständig brytning
av vågrörelsen vara 0, dvs. en oändligt stor
luftmängd fordras.
I samma fig. är försöksvärdena betecknade
gruppvis med hänsyn till hålens avstånd på
utblåsningsröret. Ett studium av denna gruppering visar att
bättre verkningsgrad erhålles om hålen placeras
tätare. Hålavståndet sammanhänger emellertid med
utblåsningstrycket så tillvida, att för samma absoluta
mängd utblåst luft ökas utblåsningstrycket med ökat
hålavstånd. I fig. 5 är samma försöksvärden
grupperade med hänsyn till utblåsningstrycket pv varav
framgår, att verkningsgraden försämras, då
utblåsningstrycket ökas.
Sistnämnda regel innebär med andra ord att om en
24 sept. 1938
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
