- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
113

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

VÄG- OCH VATTEN BYGG NADSKONST

REDAKTÖR: J. R. ALEX SÖDERGREN

i£k

INNEHÅLL: Provbelastningar av i lera nedpressade järnrör, av civilingenjör Bror Fellenius.
— Om vouter på brobalkar, av civilingenjör U. Bjuggren. — Notiser. — Litteratur.

Skånemötet 1938.

Provbelastningar av i lera nedpressade järnrör.

Några provningsresultat från Göteborgs hamn.

Av civilingeniör BROR FELLENIUS.1

Grunden i Göteborg med omnejd består som bekant
på stora områden av mycket mäktiga lager
postglacial lera av sådan beskaffenhet, att av dess volym i
regel över hälften är vatten och endast en mindre del
fasta beståndsdelar. Då mäktigheten av lerlagren
ofta är så stor, att grundläggning på berg är
utesluten, måste något slag av grundförstärkning utföras
med avsikt att fördela ut ett byggnadsverks vikt i
leran dels på djupet, dels på bredden. Sådan
grundförstärkning utföres i många fall med träpålar, vilka
icke nå fast botten utan "sväva" i leran. (Där icke
annat omnämnes menas i det följande med pålar
dylika "svävande" pålar). Kännedom om pålarnas
bärighet är nödvändig för att kunna beräkna en sådan
grundförstärkning.

Under ledning av hamnöveringenjören, majoren
vvk Knut E. Petterson, och konstruktören,
civilingenjör Torsten Hultin, pågå vid hamningenjörskontoret
i Göteborg undersökningar, vilka bl. a. avse att söka
bestämma pålarnas bärighet. Dessa undersökningar
äro dels direkta, t. e. provbelastningar av nedslagna
provpålar, dels indirekta av mera teoretisk karaktär,
vilka avse att ge en uppfattning om lerans
egenskaper och natur. Dessa senare undersökningar
bestå t. e. uti prov i laboratoriet å upptagna lerprov
och av ute på fältet företagna speciella försök. Jag
ämnar här redogöra för en del av de indirekta
undersökningar, som pågå, och för några av de resultat, till
vilka vi kommit.

Genom det av Statens järnvägars geotekniska
kommission konstruerade kolvborret, vilket senare
förbättrats av hamningenjörskontoret i Göteborg, har
det blivit möjligt att upptaga relativt ostörda
lerprov även från mycket stora djup, varvid man
kunnat studera även de djupare liggande lerlagren.
Göteborgsleran är emellertid praktiskt taget i saknad
av inre friktion och kan sålunda anses ha en
skärhållfasthet, som är oberoende av normaltrycket, och
som benämnes kohesion. För att bestämma storleken
av denna kohesion kan man använda Statens
järnvägars geotekniska kommissions fallapparat, varmed
ett värde på relativa hållfasthetstalet Hs erhålles.
Genom provtryckning av lerprismor och genom
erfarenheter från inträffade skred m. m. har ett sam-

1 Föredrag vid andra nordiska ingenjörsmötet i Oslo 1938.

band mellan detta tal //, och kohesionen kunnat
uppritas. Med hänsyn till svårigheten att från stora djup
upptaga orörda lerprov av tillräcklig storlek, så att
de lämpa sig för direkt provtryckning, är det med
denna metod erhållna sambandet osäkert.

Med en apparat — i princip konstruerad som en
stansmaskin — har det blivit möjligt att även med
de små prover, som kunna upptagas med
ovannämnda kolvborr, bestämma lerans skärhållfasthet
tillräckligt noggrant för praktiskt bruk. Man mäter den
kraft, som erfordras för att ur ett lerprov av viss
tjocklek stansa ut ett hål av 25 mm diameter. Värdet
av den sålunda erhållna kraften divideras med den
uppkomna cylinderformiga brottytans storlek. Det
erhållna värdet å skärhållfastheten är ett medelvärde,
vilket med hänsyn till provens ringa storlek och
lerans plastiska natur dock bör betraktas som ett
brottvärde. En av apparatens stora fördelar är att
försöken kunna ske snabbt. Härigenom är det möjligt
att verkställa ett skärprov på mycket kort tid och
för en ringa kostnad, varigenom försöken kunna
utföras i stort antal och sålunda tillfälliga felkällor
elimineras.

Den sålunda erhållna kurvan över sambandet
mellan relativa hållfasthetstalet Hs och kohesionen %
följer den av ingenjör Haug i Norge på liknande sätt
genom undersökning av vissa norska leror erhållna
kurvan ganska väl, ehuru kurvan för
Göteborgslerorna ger något lägre värden på kohesionen för
samma H3-värde. Kurvan är icke densamma för alla
leror. Stor gyttjehalt i leran kan t. e. giva en kurva
med lägre läge än denna. Apparaten och kurvan
över sambandet mellan Hs och % är närmare beskriven
i en artikel "Apparat för bestämning av lerors
skär-hållfasthet" av förf. i Teknisk tidskrift 29 januari
1938 VV, häfte l.1

På privat initiativ företogs för några år sedan i
Göteborg en provbelastning av arsenikbehandlade
pålar. En påle besprutades över hela sin yta med ett
ca 7,0 cm tjockt lager av arsenikbetong och en annan
med ringar av samma material på ca 2 m avstånd.

i Se även Tekniska samfundets meddelande nr 2 1937.
"Försök till bestämning av Göteborgslerans hållfasthet",
föredrag inför Tekn. samfundet i Göteborg den 27 nov. 1936
av Torsten Hultin.

22 okt. 1938. häfte 10

113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free