- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
119

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Väg-och Vattenbyggnadskonst

Nägra av deltagarna framför Eternitbolagets och Siporexfabrikens utställningar i Lomma.

medhanns även en biltur genom nybyggda stadsdelar
och framförallt parkerna. Fråga är, om någon annan
svensk stad hunnit så långt i sistnämnda avseende
som Malmö?

Yid ankomsten till Limhamns väldiga kalkbrott
(45 ha) mottogos vi av disponent Nils Brandberg
med en dunderskräll (900. kg dynamit), och sedan
förde direktör Ernst Wehtje oss upp på taket av
den nya femmillionersanläggningen i Skånska
cementaktiebolagets fabrik. Ett instruktivt föredrag
följde, varunder man fick ett starkt intryck av
framåtandan inom skånsk industri. Från de friska
vindarna ur det solglittrande Öresund kommo vi så
småningom ner i ugnarnas värsta hetta, där man
välsignade rationaliseringen, som inskränkte
betjäningen till endast ett par man. Och ändå gällde det
landets största och modernaste cementugnar.

Med bussarna utmed den vackra Limhamnsvägen
voro vi efter några minuter vid det i dessa dagar
lovsjungna Ribershus med pågående utställning "Vi bo".
Här mötte oss byggmästare Sigfrid Persson, som
bland annat i detalj förklarade de senaste
konstruktionerna av de mångomtalade perspektivfönstren,
vilka borde kunna bliva en ny svensk världsprodukt.
Det blev ett givande besök.

Nästa mål var Malmö hamn, som tyckes befinna sig
i ständig utveckling och som båtledes förevisades av
hamndirektör Gustaf Edlund. Just nu pågå
nybyggnadsarbeten för flera millioner, vilka i hög grad
intresserade passagerarna.

Kl. 19 samlades 140 deltagare i det förnämliga
rådhusets landstingssal, där vi beundrade de gamla
porträtten, medan hälsningar utbyttes.

Middag och samkväm fortsatte sedan i Knutssalen,
varunder klubbens sångkör gjorde insatser, som
övriga tekniska föreningar kunna avundas
Skånekamraterna. Naturligtvis höllo vi tal — huru många
mellan kl. 23 och kl. 26 vet jag ej.

Bergsingenjör Erichs framförde en mångsidig
hälsning, däri han bl. a, lovordade den gästfrihet, som
skånska industrier och entreprenadfirmor utövade
under 2-dagarsbesöket.

Förste stadsingenjör Erik Bülow Hübe hyllade i
ett bestickande anförande föreläsare och förevisare.

Kamraternas tack till klubben genom referenten
blev en vädjan om bättre samarbete mellan landets
tekniska föreningar, helst i ett ingenjörernas
riksförbund. Vidare påtalades tidskriftseländet, vars
upphörande måste gå i riktning mot en uppdelning på
föreningsmeddelanden i varje land och gemensamma
nordiska facktidskrifter. Därigenom skulle kanske
även den låga annonsnivån kunna höjas.

Och så släpptes det danska gemytet löst med
direktör Emil Boeck-Hansens anförande om den
svenska vänskapen, följt av bergsingenjör Erichs lovsång
till kören, vilken gjorde högt skattade insatser
mellan talen.

Ombudsman Nils Persson tolkade samhällets
värdesättning av ingenjörernas verksamhet och
överste Hjalmar Fogelmarck tackade klubben och
i synnerhet dess ordförande för den goda
mötesorganisationen.

Direktör Ernst Wehtje höll därpå ett
uppmärksammat tal om cementindustrien och dess ingenjörer,
och så blev det danskarnas tur igen, när
stadsingenjör A. T. jörgensen välsignade det nordiska
samarbetet i en ond tid.

Rektor Fritz Monténs tal för ledamöternas
privata ekonomi under nästa 3-årsperiod hörde slutligen
till det mest originella och roliga, man minns från den
glada festen.

Söndagen den 25 september var en riktig
sommardag för de 180 deltagarna, som kl. 10 samlades
utanför Savoy Hotel för att med busskaravan färdas
120 km.

Genom Lund och det minnesrika Revingehed nådde
vi i lugn takt den i dessa dagar aktuella Vombsjön.

Färdades sedan i den enastående tallallén med dess
väldiga vägbank — allt ett utomordentligt
1700-tals-arbete — fram till Övedskloster. På slottstrappan
hälsades vi välkomna av den sjätte
fideikommissarien överhovstallmästare Hans Otto Ramel och
friherrinnan Fanny Ramel, född Cederström. Med så
kunniga och älskvärda förevisare blevo
konstsamlingarna, biblioteket och övrig stilenlig inredning
tillgängliga på ett levande sätt. Bergsingenjör Erichs

22 okt. 1938

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938v/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free