- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
124

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Ett 80-tal medlemmar och inbjudna åto härefter supé.
Vid det efterföljande samkvämet nedsteg själva
"väderguden" och skildrade med hjälp av vältagna ljusbilder
och en kortfilm, en resa till Shetlandsöarna—Färöarna—
Island—Grönland. Bland de många äventyr han
berättade om, må nämnas grindvalsjakt, en sensation av
första ordningen.

’Sång till luta utfördes av direktör Tage Bilde och
civilingenjör Bror Hillbom, och "allsången" ur VV:s nya
visbok ljöd taktfastare än vanligt, förklarligt nog.
Civilingenjör Fyr Dahlstedt framförde den inbjudna yngsta
årskursens tack. Först då fru Wård meddelade, att
klockan var 2, bröto de ståndaktigaste upp för att i
månskenet vandra hemåt. D—son.

Reseberättelse, över studieresa, företagen med
bidrag av Ahlsellska stipendiet, har baningenjör Håkan
Insulander avgivit reseberättelse, vilken för intresserade
finnes tillgänglig efter hänvändelse till
teknologföreningens sekreterare. Ändamålet med resan var att i
Tyskland och Polen taga del av därstädes vid olika
järnvägsföretag under senare tid vunna erfarenheter och
tillämpad praxis ifråga om material, konstruktioner och
metoder för spåröverbyggnadens utförande och för dess
underhåll. Sina iakttagelser från resan har stipendiaten
redan tidigare delgivit avdelningens medlemmar i ett
föredrag vid ordinarie majsammanträdet i år, betitlat
"Några jämförelser mellan svensk och tysk spårteknik
av i dag". Ett kort referat av föredraget återfinnes i
Teknisk tidskrift 1938, W, häfte 6. Ur berättelsen må
därutöver anföras följande.

Vid de tyska statsbanorna är standardrälslängden
30 m. Omfattande försök ha gjorts med olika
rälslängder — 60 m, 120 m osv. — men 30-meterslängden synes
vara lämpligast. För denna längd tala följande skäl:

1) Vid 30 m skenlängd komma skarvarna ej
generande tätt (vid så höga hastigheter som 160 km/tim. är
tiden mellan två skarvslag dock endast % sek.).

2) 30-metersskenan är ganska lätthanterlig.

3) Vid rälsbrott eller andra missöden verkställes
utbytet lätt.

Mot 30-metersskenan och för större skenlängder tala
följande skäl:

1) Ju färre skarvar desto lättare att underhålla spåret
och att hålla det i riktigt läge.

2) Ju färre skarvar (med skarvjärn eller svetsade)
desto billigare överbyggnad.

3) Ju färre skarvar desto bättre gång med därav
följande minskade reparationskostnader för den rullande
materielen.

Då man vägt dessa skäl för och emot 30-metersskenan,
har man vid Reichsbahn-Zentralamt kommit till det
resultatet, att man f. n. som regel stannar vid denna
rälslängd. Huvudskälen härtill äro, dels att utbyte vid
rälsbrott o. d. gå snabbt vid 30-metersskenan, dels att
skarvkonstruktionen vid den mestadels använda
överbyggnaden, den s. k. Reichsbahnoberbau K, anses så god,
att något minskande av antalet skarvar under det, som
förefinnes vid 30 m skenlängd, icke anses vara påkallat.

Det normala spdrunderhållet bedrives i Tyskland i
allmänhet på så sätt, att hela spåret på en gång
grundligt genomarbetas. Härvid utbytes och kompletteras
ballast, sliprar och "klein-Eisen" och spåret justeras i
höjd- och sidled. En sådan grundlig genomarbetning av
spåret företages vart fjärde, vart tredje eller vart annat
år, på mycket starkt trafikerade sträckor även varje år.
Dessemellan förekommer överhuvudtaget intet
spårunderhållsarbete. Fördelarna med detta system äro följande:

1) Man kan eller rättare sagt man är tvungen att
arbeta med stora lag. Detta möjliggör ekonomiskt
användande av relativt dyrbara maskiner, t. e.
kompressorer, varjämte övervakningen av arbetet sker lättare än om
samma arbetsstyrka vore uppdelad i många små enheter.

2) Spåret lämnas orört längre tid mellan de
återkommande underhållsarbetena. Detta gör, att spåret,
sedan det en gång bragts att intaga det riktiga läget,
behåller detta läge under längre tid än om det ej finge
ligga orört.

Systemet har även en del nackdelar. Sålunda medför
det ibland visst slöseri med material; då t. e.
slipers-byte sker vart fjärde år, kunna givetvis alla sliprar icke
helt utnyttjas. Emellertid anser man att fördelarna mer
än väl uppväga nackdelarna, varför systemet allmänt
användes. Arbetet utföres i de flesta fall på entreprenad.
Detta förutsätter naturligtvis, att det på förhand skall
vara möjligt att mäta och beräkna det arbete, som skall
utföras. Till den änden och för att även efter arbetets
utförande kunna kontrollera att det utförts riktigt, är
spårläget befästat i såväl höjd- som sidled medelst vid
sidan av spåret anbragta betongplintar, rälsstolpar e. d.
Avstånden mellan dessa variera från 50 (i allmänhet
20) m och ned till 5 m, vilket senare avstånd endast
förekommer i skarpa kurvor.

Kontrollen av att en entreprenör justerat en
spårsträcka utföres i allmänhet en viss tid, vanligen en
månad, efter det entreprenören anmält arbetet färdigt.
Under denna tid framgår trafiken som vanligt. Vid
besiktningen uppmätes spårets felläge i höjd- och sidled.
Dessa fel måste hålla sig inom vissa för de olika
banlinjerna fastställda gränser för att arbetet skall
godkännas. I den s. k. Sonderklasse (i stort sett de linjer,
där en hastighet av 160 km/tim. förekommer) tillåtes
ett fel i höjd- och/eller sidled om högst 1 mm.

LITTERATUR

Momententafeln und Einfhissflächen fiir kreuzweise
bewehrte Eisenbetonplatten, av dr-ing. Ernst Bittner.
Förlag Julius Springer, Wien 1938. 86 sidor, 16
figurer och 81 tabeller. Pris RM 9: 60.

Vid beräkning av korsarmerad platta åverkad av
jämnt fördelad belastning utbredd på godtycklig del
av plattan är konstruktören vanligen hänvisad till att
använda sig av uppskattning och grov approximation,
då en beräkning enligt den noggrannare platteorin är
mycket tidsödande. Författaren vill genom
föreliggande verk huvudsakligen öka möjligheterna till en
riktigare och merà ekonomisk dimensionering av
rektangulära plattor åverkade av rörlig koncentrerad
belastning utan att därför beräkningsarbetet skall
behöva bliva alltför omfattande.

Boken omfattar tre huvudavdelningar. Första delen
innehåller förklaringar till det efterföljande
tabellverket. Därvid behandlas momenten i fritt upplagd
platta, elastiskt inspänd plattas största fält- och
stödmoment, oändligt lång platta samt oändligt lång
konsolplatta, samtliga åverkade av rörlig koncentrerad
belastning. Ett antal åskådliga figurer bidraga till att
giva läsaren en god inblick i momentfördelningen i
plattor åverkade av såväl koncentrerad belastning som
randmoment. Ett beräkningsexempel, som avslutar
första delen, förtydligar tabellernas användning. Andra
delen utgöres av tabeller, som äro uppställda med
hänsyn tagen till varierande förhållanden mellan plattans
spännvidder samt varierande förhållanden mellan
belastningsytans sidor och minsta spännvidden hos plattan.

I tredje delen återfinnes ett kort sammandrag av
den del av platteorien, som använts vid upprättandet
av tabellerna.

I fall då särskild sparsamhet är nödvändig eller då
konstruktionshöjden är pressad, är tabellverket en
utomordentligt god hjälp för konstruktören vid
behandling av hithörande problem. W. N.

124

22 okt. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free