- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
130

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift



Fig. 1. De genomgående fogarnas isolerande lager. (Detalj
av fig. 2.) 1. Förstrykning med igol nr 0. 2. Igaskitt.
3. Igolimpregnerad juteväv. 4. Skyddspapp.

ojämna sättningar, till följd av olika belastningar i
byggnadsverket ifråga, när olika grundläggningssätt
för samma, byggnad användes, när en tillbyggnad sker,
när byggnadsverk med olika utseende i plan
sammanstöta samt slutligen till följd av elastiska
formförändringar.

Utbildningen av fogar varierar avsevärt. Varje
konstruktör har sina finesser och idéer. Vid
vattenbyggnader måste man särskilt taga hänsyn till att
fogen förblir tät under sina rörelser.

Gapet eller öppningen i fogen bör göras så stort,
att den största tänkbara hoptryckningen endast
motsvarar ca 2/3 av fogens öppning vid
gjutningsögon-blicket. Man får således å ena sidan hålla på den
fria rörelsemöjligheten, men å andra se till att
springan ej blir så stor, att effektiv tätning ej går att
utföra av praktiska eller ekonomiska skäl och således
bestämma vardera monolitens längd därefter. Ofta
måste man emellertid släppa efter fordran på gapets
storlek.

Nu följer närmast beskrivning av några utförda
fogar vid den senaste hamnutbyggnaden i
Hälsingborg, där flera av de nyss omnämnda arterna
dilatationsfogar äro utformade.

Den nya torrdockan, vars utformning och
huvud-mått framgå av figurer i Tekn. tidskr. V. o. V. häfte 9,
1938, sid. 109 o. f., göts direkt mot berggrunden, som
utgöres av rät-lias, vilken består av kolhaltiga leror,
skifferlera och sandsten. I dockan anordnades tre
genomgående dilatationsfogar i själva dockkroppen,
en fog i övergången mellan dockan och
pumphuskanalen, och två fogar ute på dockhuvudet.

Avståndet mellan de genomgående fogarna blev
därvid 37,8 m, vilket efter en tid visade sig vara för
stort, och resulterade i att genomgående sprickor
uppstodo genom dockkroppen, i det närmaste mitt
mellan två och två av dilatationsfogarna.

Slutligen anordnades fogar utmed kajerna på var
30:de meter.

Fogarna ute på pirhuvudet äro avsedda att
förhindra att törnar och stötar från fartyg mot
ving-murarna skola sprida sig till portkammaren och skada
denna eller portens där förlagda maskineri. Denna
fog utfördes mycket enkelt, sålunda att två lager
asfaltpapp skilde betongkonstruktionerna åt.
Arme-ringsjärn, som voro genomgående, lindades
spolfor-migt på en längd av 40 cm med i asfaltcompound
dränkta linneremsor 2 cm tjockt i mitten, och
med-gåvo således teoretiskt en liten rörelse vinkelrätt mot
armeringsjärnets längdriktning. Detta förfaringssätt

användes på åtskilliga ställen i dockan, där en
fjädrande anliggning önskades och synes även ha
fungerat enligt beräkning.

Av de genomgående fogarna voro två utbildade
med fjäder och medgåvo således rörelse endast i
dockans längdled och verkade som rena temperaturfogar,
medan den tredje, vilken var belägen mellan
portkammaren och dockkroppen, även medgav rörelse
vinkelrätt mot denna riktning och huvudsakligen var
avsedd att tillåta elastiska formförändringar på
följande sätt.

Skillnaden i bottnens tjocklek i portkammaren och
i dockan i övrigt är avsevärd, och därmed följer en
betydande skillnad i tröghetsmoment hos nämnda
delar av dockan. När nu dockan tömmes, påverkar
upptrycket bottnen i dockan, så att den böjes uppåt.
På grund av nämnda skillnad i tröghetsmoment, blir
uppåtböjningen olika för dockkroppen och
portkam-maren. Skillnaden i rörelsen uppgår om ingenting
motverkar densamma till teoretiskt 8 mm.

För att undvika en dyrbar och omständlig
inspän-ningsarmering, om vilken man dessutom inte på
förhand kunde veta huruvida den skulle ge full säkerhet
mot sprickbildning, beslöts på tillrådan av
konstruktören, att en dilatationsfog skulle förläggas där och
utbildas, så att den medgav rörelse även vinkelrätt
mot dockans längdaxel.

Fogens huvudisolering synes på fig. 1, där de olika
isolerande lagren äro antydda. Det övre lagret
impregnerad juteväv var avsett att ligga ovanför
vulsten och verka som armering och taga upp
dragpå-känningarna i kittet. Emellertid var kittet av
sommarvärmen för mjukt för att tåla den ytterligare
uppvärmning, som behövdes för att få detta lager juteväv
fäst, varför bägge lagren juteväv lades under
Igas-kittet, varefter det hela täcktes med asfaltpapp.
Ar-meringsjärnen bockades om och fogen göts igen.
Tack vare det ringa djupet av fogen, 50 cm på de
horisontella och 30 cm på de vertikala ytorna av
dockan, är fogen relativt lätt att taga upp och justera,
om det skulle visa sig vara erforderligt.

Mellanlägg i fo- ~
gen 2 lag 5mm f|
bifumenp/åf



in c-o 30cm i bi

—Tätning med Dgas-kitt
se fig. 1

A l la järn i fogen j>]6c/c 300

’..v-"’;’ - ■■r-.’-;*



Fig. 2. Tvärsektion genom en temperaturfog.
En trekantlist inlades i ytan, för att "markera"
fogen. Fogen mellan dockan och portkammaren
utbildades utan "fjäder".

130

24 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free