- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
133

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vagoch Vvttenbyggnadskonst

Fig. 2. Tvärsektion av jorddamm vid Kegums. Den tätande järnspånten har slagits ned i ett "dike" fyllt med asfalt,
för att anslutningen mellan spånt och betong skall vara tät även vid mindre rörelser hos spanten.

vanliga tätningsplåten med dilatationsbockning,
sådan den förekommer i ett mycket stort antal
vattenbyggnader. I den av Vattenbyggnadsbyrån
konstruerade Krångededammen ligger exempelvis hela
tätningen emot ca 20 m vattentryck hos en plåt av
rostfritt stål, ingjuten endast 200 mm i vardera
betong-monoliten.

Den av ing. Schackne förordade anordningen med
ofullständigt utbildade dilatationsfogar mellan de på
längre avstånd belägna huvudfogarna torde böra
undvikas i de fall, då fogarna skola vara täta, emedan
risken för en fortsatt sprickbildning uppåt är
avsevärd. Den obetydliga kostnadsskillnaden gentemot en
fullständig, asfaltstruken dilatationsfog med
tätnings-plåtar talar även bestämt till förmån för den senare
typen. — En anordning, som påminner om den av
ing. Schackne nämnda, användes dock redan 1931
vid projekteringen av dammen över Letälven vid
Åtorp, varvid i dammpelarna infördes en vertikal
ofullständig fog. Då denna dock icke behövde vara
tät, möjliggjordes, att övre delen kunde säkras emot
farliga spänningskoncentrationer genom att fogen
uppåt avslutades med ett i dess plan liggande
horisontellt rör.

Till ytterligare belysning av frågan om
dilatationsfogar i vattenbyggnader visas ett par speciella fog-

Fig. 1. Dilatationsfog mellan spiralvägg och angränsande
betongkonstruktioner.

typer, som kommit till användning vid kraftverket
Kegums i Lettland, vilket för närvarande är under
konstruktion vid Vattenbyggnadsbyrån. Fig. 1 visar
sålunda den dilatationsfog, som införts mellan den
tunna betongväggen i tilloppsspiralen till turbinen
och angränsande botten- och takkonstruktioner.
Fogen skall medgiva rörelser i alla riktningar, vilka
rörelser — såsom framgår av figuren — ej heller
hindras av den täckande järnplåten. Som tätande
medium användes av vissa skäl asfalt, stående under
ett ringa övertryck. Det förtjänar påpekas, at£
konstruktionen även tillåter, att eventuella asfaltförluster
på ett enkelt sätt kunna ersättas under drift genom
påfyllning av ny asfalt uppifrån.

En liknande foganordning har även använts för
vissa fogar i själva dammbyggnaden, ehuru där
"locket" över asfalttätningen utbildats i betong.

En tredje fogtyp förekommer i de anslutande
jorddammarna på båda stränder, varav i fig. 2 visas en
tvärsektion, där dammhöjden är störst. Tätningen i
dammkroppen åstadkommes medelst en järnspånt,
som efter dammens uppfyllning nedslås emot en i
den underliggande berggrunden införd
betongkonstruktion. Själva anslutningsstället, som ju skall
vara tätt men samtidigt medgiva en viss
formförändring hos järnspånten, har utbildats såsom en med
asfalt fylld, grund ränna i betongkonstruktionen.

Överingenjör Herman Jansson framhöll, att vid
bedömningen av hur tätt dilatationsfogarna skulle
placeras i en betongmur på berg måste hänsyn tagas även
till betongkroppens dimensioner. För en hög och
tjock mur kunde avståndet göras större än för en
mindre betongkropp. Vid slusstrappan i Trollhättan
t. e. hade på sin tid avståndet mellan fogarna tagits
något över 30 m och några sprickor hade veterligen
icke uppstått.

Hr Jansson ansåg, att det förhållandet att en kropp
deformeras så, att summan av normal- och
skjuv-spänningarnas arbete är ett minimum, i vissa fall
kunde möjliggöra bestämning av monoliternas längd.

Talaren ansåg, att vid konstruktion av
dilatationsfogar hänsyn ofta icke toges till betongens tillstånd,
innan konstruktionen tages i bruk. Sålunda kunde
de konstaterade sprickorna vid dockan eventuellt

26 nov. 1938

133

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free