- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
134

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

vara orsakade av att betongen i dockan hann uttorka,
innan dockan togs i bruk.

Beträffande fogarnas utformning framhöll hr
Jansson, att fogarna äro kanske lätta att konstruera på
papperet, men inte alltid så lätta att göra i
verkligheten, särskilt då asfalt användes som tätande medel.
Om, såsom förhållandet var beträffande vissa av de
fogar, som hr Berg visat, asfalten är utsatt för ett
långsamt verkande tryck, är det nämligen ofta
mycket svårt att förhindra att den ej pressas ur fogen.
Vid Tranebergsbron har observerats att den asfalt,
som använts för isolering av brobanan
(asfaltsolu-tion), flera månader sedan bron färdigställts på vissa
ställen trängt igenom vanliga gjutfogar, nästan
osynliga för blotta ögat.

INSÄNT

Utbildning av grovarbetare.

En artikel med ovanstående rubrik i Teknisk
tidskrift, h. 32 i år förtjänar att uppmärksammas
utöver vad dess författare kanske avsett. I artikelns
slut vänder sig författaren nämligen till
verkstadsindustrien, men de framförda synpunkterna gälla i
lika hög grad grovarbete (och även yrkesarbete!)
inom väg- och vattenbyggnadsfacket. Det förhållandet
att vissa arbetare eller arbetslag ständigt utföra ett
bättre arbete än andra, som i fysiskt avseende äro
jämnställda, visar att grovarbetare särskiljas av
yrkeskunskap och personlig duglighet. Slutsatsen att man
då bör anställa endast de lämpligaste och utbilda dessa
är enkel, men målmedveten tillämpning förekommer
ej. Givet är att varje arbetsledare är angelägen att
anställa bästa möjliga arbetare, men urvalet, i den
mån det är fritt, grundas vanligen på känslomässigt
omdöme av arbetsledare, verkmästare eller lagbas.
Utbildning av nybörjare förekommer ej, utan de få
fråga lagbasen eller ta efter erfarna arbetskamrater.
Några genomarbetade anvisningar om hur arbetet
skall göras för att ge bästa arbetsprestation lämnas ej.
Ackordsarbete stimulerar visserligen arbetarnas
intresse att höja arbetsprestationen, men endast om vid
betalningen för arbetet mer vikt lägges vid
prestationen än vid att timförtjänsten ej får överskrida en viss
gräns, kan man räkna med deras medverkan vid
införandet av arbetsbesparande metoder och handgrepp.
Frånsett Djurgårdskommissionens stensättarskola har
inom väg- och vattenbyggnadsfacket knappast gjorts
några allvarliga försök att lära upp arbetare, och
några lämplighetsprov vid anställande torde aldrig
ha gjorts. Båda delarna skulle i hög grad kunna
främja rationaliseringen inom facket och vara till
båtnad för alla parter, då ingen i längden har nytta av
att arbete bortslösas på värdelösa eller rent av
hindrande arbetsoperationer. H. B—d.

Bilen och vägen.

Till diskussionen om bilen och vägen, som hölls å
W:s sammanträde den 14 mars 1938 och som refererats
i Teknisk tidskrift den 20 aug. och 17 sept. 1938 har
f. överste Fb. Enblom gjort ett skriftligt inlägg, som
återgives i något förkortad form:

X diskussionen om bilen och vägen har inledaren,
tekn. dr Nils Gustafsson, med skärpa framhållit "att vi
icke kunna bygga vagnar, som lämpa sig för våra vägar,
utan det är nödvändigt att bygga vägar, som äro lämpade
för våra vagnar och med hänsyn tagen till hastigheten".
Härutinnan framhåller inledaren bland annat angående
vägbanans överhöjning (skevning, dosering) i kurvor

"att det nödvändigtvis ei’fordras en mycket kraftigare
dosering av kurvorna än vad som för närvarande är
regel. Det normalvärde för en hastighet av 90 km/tim.,
som för närvarande användes, är mycket för lågt".
"Man får en fruktansvärd känsla av att man icke kan
hålla vagnen på vägen." Inledaren nämner 150 à 160
km/tim.

Det vore säkerligen, för att begagna inledarens ord,
synnerligen "fruktansvärt", om man skulle normera
skevningen i kurvor efter denna hastighet, 150 km/tim.
Något mindre fruktansvärt är det, som nu angives som
normalt att beräkna skevningen för 90 km/tim, men
bägge beräkningssätten synas mig oriktiga, utan måste
det ur trafiksäkerhetssynpunkt vara riktigare att
beräkna skevningen efter den hastighet med vilken
fordonen enligt vägtrafikstadgan böra framföras
Hastigheten skall enligt denna stadga städse anpassas med
behörig hänsyn till andra vägfarande, till den fria
sikten, till vägbanans beskaffenhet, slirighet och därmed
till skevningen, samt till förbudet för omnibussars och
lastbilars framförande med högre hastighet än 50
km per timme, vårföre skevningen i varje kurva även
bör bestämmas med erforderlig hänsyn till alla dessa
hastighetsbestämmelser. En i förhållande till den
lämpliga hastigheten för stor skevning synes i många fall,
framför allt vid halt och slirigt väglag kunna vara lika
farlig som én för liten, bl. a. därför att den ju inbjuder
till användande av större hastighet än lämpligt.
Skevningen i kurvor bör därför bestämmas icke så mycket
med hänsyn till maximihastigheten på raksträckor, som
med hänsyn till en med tanke på trafiksäkerheten under
olika förhållanden avvägd genomsnittlig hastighet. Vår
naturliga, jämväl i vägtrafikstadgan föreskrivna
hänsynsfullhet bör sedan mana oss att i kurvor ej köra
med större hastighet än vad som med hänsyn till
skevningen och eljest till trafiksäkerheten är lämpligt.

Fr. Enblom.

Yngre väg- och vattenbyggares förening Y V. F.,

har till Kungl. Maj:t ingivit följande framställning
rörande vägingenjörsassistenternas löne- och
anställningsförhållanden.

Till Konungen.

De från tekniska högskolan i Stockholm under åren
1931 t. o. m. 1938 och från Chalmers tekniska högskola
i Göteborg under åren 1935 t. o. m. 1938 utexaminerade
väg- och vattenbyggnadsingenjörerna hava tillsammans
bildat "Yngre väg- och vattenbyggares förening", Y. V. F.
Föreningen har till uppgift att söka tillvarataga sina
medlemmars intressen såväl i tekniska angelägenheter
som i löne- och anställningsfrågor. Inom föreningen har
sålunda bland annat diskuterats önskvärdheten av en
förbättring av löne- och anställningsvillkoren för de
inom vägorganisationen i länen anställda
vägingenjörs-assistenterna, och får föreningen härmed i
underdånighet anföra följande.

I den nuvarande vägorganisationen i länen finnas
förutom vägingenjör i varje län biträdande vägingenjör i
16 län, vägingenjörsassistent i sju av de övriga länen
samt därjämte i flertalet län s. k. tillfälliga
vägingenjörs-assistenter, anställda under visst antal månader per
budgetår. Vägingenjörsassistenterna äro extra
tjänstemän i 18 :e lönegraden, medan de tillfälliga
vägingenjörsassistenterna under sin anställningstid åtnjuta avlöning
efter 15:e löneklassen. Enligt Eders Kungl. Maj:ts
instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt dess
tjänstemän i länen av den 31 maj 1934 med ändring den
26 juni 1936, § 47 samt den 11 juni 1937, hava
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter
samma tjänsteåligganden. Enligt § 50 i ovannämnda
instruktion skall vägingenjör samt biträdande vägingenjör

134

24 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free