- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
140

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Fig. 3. Göta älvsbrosektionen. Sammanställning av lerans vattenhalter (T) i viktsprocent av totalsubstansen.

formig uppbyggnad, upptill med vattenhalter över
40 % och volymvikter under 1,60, nedtill med
vattenhalter ned mot och under 34 % och volymvikter upp
mot 1,65. Gränsen mellan dessa två horisonter ligger
mellan -10 och -20 m. Den undre övergår
småningom i de sandiga bottenlagren. Dess övre del
måste utgöras av lera, finkornigare eller fetare än
leran i den övre horisontens undre del, emedan annars
vattenhalten borde sjunkit kontinuerligt med den mot
djupet ökande komprimeringen. Även tillväxten i
komprimeringsgraden visar för övrigt ett avbrott på
gränsen mellan de båda lerhorisonterna i så måtto,
att den här ökas något långsammare än högre upp
och längre ned i lagerserien, och här och var är leran
svagare än i över- och underliggande lager. Hade
hållfasthetstalskurvorna dragits med tätare
intervaller, är det sannolikt, att ett svaghetsbälte
framkommit, sammanfallande med denna horisont av fetare
lera. Då mot dalens sida det fastare lerlagret mellan
denna fetare lerhorisont och den svaga ytzonen
minskas i mäktighet, så att dessa båda svaghetsbälten
komma nästan i kontakt med varandra, är det
möjligt, att däri i detta fall är att finna förklaringen till
det kända förhållandet, att lerans bärighet i en
tvärsektion över en dal alltid visar sig vara minst i ett
stråk ett stycke ut från dalsidorna än såväl närmast
som längre ut från dem.

Denna växellagring av finare och grövre lera, som
är utbredd över hela dalsektionen, tyder på stora
förändringar i de hydrografiska förhållandena i den
fjord, i vilken leran avsattes. Dessa förändringar
sammanhänga med den geografiska utveckling, som
fjorden undergått efter istiden.

Lokal komprimering av leran.

Man kan av det sätt, på vilket lerans fasthet,
vattenhalt och volymvikt växla närmast under
utfyll-ningarna för gatu- och kajplanen, sluta sig till, att
en lokal och på sina håll ganska stark komprimering
ägt rum inom lerans ytzon till följd av de påförda
belastningarna. Särskilt skönjbar är inverkan från
dessa under kajplanen och under bangårdsområdena,
på vilka platser man väl har rätt att antaga, att
påfrestningarna varit störst.

Under Bergslagernas järnvägars bangård, där den
naturliga grunden rönt inverkan från den extra
belastningen under längsta tiden eller från omkring
förra hälften av 1800-talet, har komprimeringen också
sträckt sig djupast ned och kan spåras genom hela
den övre lerhorisonten.

Under Ringön, som är bildad av utfyllt mudder
(3—4 m mäktigt), och där utfyllningen torde ha
avslutats omkring 1883, är komprimeringen mera
djupgående och av större intensitet än på
Tingstadsvas-sen, där mudderlagret är lika tjockt, men där
uttipp-ningen pågick ännu omkring 1900.

Intensiteten och utsträckningen mot djupet av
lerans lokala komprimering visar sig beroende av den
påförda belastningens storlek och längden av den tid,
som belastningen verkat. Kajkonstruktionernas
härav föranledda sättningar ha varit mycket stora och
på många ställen överskridit 1 m.

Den osedvanligt höga grad, till vilken leror av
Göteborgslerans typ låta sig komprimeras, blev
närmare känd redan 1920 genom den provtagning, som
på Geotekniska kommissionens initiativ utfördes av
Göteborgs hamningenjörskontor under och omkring
den 2,2 m höga banken på järnvägen Tingstad—
Sannegården. Under den då ca 8 år gamla banken,
som sjunkit 0,4 m, hade vattenurpressning ur
lerlag-ren ägt rum till ca 7 m djup och fasthetsgraden
avsevärt förbättrats.

Genom att uppdela utfyllningarna i tunna skikt,
etappvis u|tippade under en längre tid, så att
ler-lagrens komprimering i möjligaste mån hinner
anpassa sig efter de nya tryckförhållandena, böra
sättningarna under den färdiga konstruktionen avsevärt
kunna inskränkas.

Lokala ojämnheter i lerlagrens sammansättning.

Vid kolvborrningarna på norra älvstranden
iakttogs, att leran lätt krossades och flöt isär vid
provtagningen inom vissa tunna, 2—4 dm tjocka
horisonter på växlande nivåer intill 2 m under den
ursprungliga älvbottnen, på vilken här påförts ungefär 3 m
mudder. En närmare undersökning visade, att denna
lätt deformerbara lera hade en egendomlig, grynig
struktur och dessutom var genomsatt av talrika, tätt

140

24 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free