- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
141

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Väg-och Vattenbyggnadskonst

sotk-m-v _ @ @

Höjdskalan är fyra gånger längdskalan. Siffrorna i cirklarna angiva respektive borrhåls nummer.

liggande och oregelbundet löpande sprickor. Det
synes sannolikt, att grynlerlagren utsvämmats i älven
vid häftiga flöden från bäckar, och att deras
egenartade, heterogena konsistens beror på att de
sammansättas dels av bottenfällt, suspenderat material,
dels av utefter bottnen rullade klimpar.

Då gatuplanet vid brons norra tillfartsled för
erhållande av fri korsning med järnvägsspår till den
omedelbart väster om bron liggande frihamnen inom en
viss, flera hundra meter lång sträcka måste förläggas
inom grynlerlagren, gjordes omfattande försök att
utröna sammanhållningen inom dem. Dessa försök
utfördes dels i fältet, dels på laboratoriet, och de
bestodo i förra fallet av avskjuvning av kringskurna
lerkuber med 1 m sida genom dragning med eller utan
belastning, i senare fallet av avskjuvning genom
tryckning av utskurna, fyrkantiga pelare av 1,5 dm
höjd och 1 kvdm genomskärningsarea. Vid
fältundersökningen upptogs ett cirkelrunt schakt till ett par
meters djup. I dess betten nedslogs en spont,
innanför vilken gjordes en utgrävning till omkring 1 m
ovanför grynlerlagren, och inom denna frilades sedan
provkuberna. Resultaten blevo samstämmiga. De
gåvo som värden på skärhållfastheten 0,35—0,45 ton
pr kvm, vilket är ungefär hälften av det värde, som
skärhållfastheten vanligen uppvisar hos den lösaste
leran inom Skandinavien.

Gatutrågets ca 4 m höga slänter utformades med
hänsyn till de erhållna värdena på skärhållfastheten.
Under schaktningen gjorda erfarenheter bekräftade
nödvändigheten av de omfattande förstärkningar, som
vidtagits på grund av de utförda
stabilitetsberäkningarna. Då svaghetszoner av grynlerlagrens natur blott
kunna upptäckas och lokaliseras genom särskilt
ingående geotekniska undersökningar, belyser detta i
sin mån vikten av dylika.

Sambandet mellan de relativa hållfasthetstalen och
skärhållfastheten.

Ingenjör Skaven Haug vid Norges och ingenjör
John Olsson vid Sveriges statsbanors geotekniska
avdelningar ha på experimentell väg kunnat fastställa ett
tydligt samband mellan de relativa hållfasthetstalen
(ff„) och värdet på skärhållfastheten (t) medels jäm-

förande bestämningar på kolvborrprov, därvid Haug
använt sig av dragning (Skaven Haug:
"Skjærfast-hetsforsøk med lere." Meddelelser fra Norges
stats-baner nr. 6, Oslo 1931) och Olsson av tryckning. Ett
lagbundet sådant samband har kunnat påvisas,
växlande med jordprovets sammansättning, särskilt med
dess grovlek och halten av organiskt material. Med
ökning av denna halt blir enligt de resultat, som
Olsson vunnit vid sina försök, förhållandet mellan
ff3-talet och skärhållfastheten ogynnsammare.

Med den av ingenjör Bror Fellenius konstruerade
skärapparaten har relationen mellan //,-talet och
T-värdet för ett stort antal prov på Göteborgslera av
olika fasthetsgrad befunnits följa en kurva, ungefär
motsvarande ekvationen % — H&: (0,055 Hs -f- 40) ton
pr kvm. Denna lämnar något lägre värden på
skärhållfastheten än dem Haug funnit vid sina försök. Hans
relationskurva motsvarar nämligen ungefär
ekvationen t — Ht: (0,73 H3 + 32) ton pr kvm. Då Haug vid
sina försök använt mycket grova, mjäliga leror, medan
Göteborgsleran är en fet, något gyttjig lera, står
resultatet i god överensstämmelse med den erfarenhet, som
Olsson vunnit. Motsvarande undersökningar ha av
mig även gjorts på gyttjiga, grövre leror, gyttjiga
mjälor och gyttjiga, finsandiga jordarter i
Göteborgstrakten utanför hamnområdet, och dessa ha givit en
ännu något ogynnsammare relation mellan
hållfasthetstalen och värdena på skärhållfastheten. En
sammanställning av resultaten av dessa jämförande
undersökningar ger fig. 4, där ff3-talen äro avsatta efter
ac-axeln och r-värdena efter y-axeln. Haugs kurva,
som torde kunna sägas gälla för grova leror men
också för feta, rena mineralleror, ligger högst. De två
följande kurvorna begränsa jämförelsevärden från
svagt gyttjiga Göta-älvdalsleror; med ökad grovlek
följer hos dem ofta ökad gyttjehalt och därmed sämre
relation mellan fl^-talet och skärhållfastheten. Den
sträckade kurvan anger ungefärliga gränsen för den
sjunkning, relationsvärdena undergå inom
övergångszonen mellan starkare gyttjebemängda jordarter och
de rena gyttjorna.

Som framgår av kurvorna svänga relationsvärdena
mellan /7,-talen och skärhållfastheten mellan vida
gränser beroende på jordarten. De hittills erhållna

24 dec. 1938

141-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free