- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Väg- och vattenbyggnadskonst /
142

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

100

200

300 400

Rel. hållfasthet H3

Fig. 4. Sambandet mellan de relativa hållfasthetstalen (Hs)

och skärhållfastheten för några jordarter.
Kättelse. Under andra kurvan, uppifrån räknat, står: svart
gyttjigt finler, läs svagt gyttjigt finler.

kurvorna äro alldeles för fä och kunna ännu ej till
alla delar betraktas som definitiva. Det erfordras
flera dylika försöksserier, åtminstone måste de olika
typ jordarternas kurvor bliva säkert och snävt
begränsade, ty först då kunna vi till fullo utnyttja de stora
fördelar, det enkla, snabba konprovet erbjuder som
hållfasthetsbestämning.

Inom Göteborgslerans i Göta-älvsbrosektionen
ytlager har skärhållfastheten, om man bortser från
själva torrskorpelagret, där sådant förekommer,
värden växlande mellan 1 à 2 ton pr kvm.
Skärhållfastheten växer med djupet och har vid omkring
30 m djup värden mellan 3,5 och 4,0 ton pr kvm.
Under de närmaste 10 à 20 m därunder ökar
skär-hållfastheten ytterligare till 4,5 à 5,5 ton pr kvm.

Visserligen ha de experimentella anordningarna vid
bestämningarna av skärhållfastheten ej varit fullt
in-vändningsfria, men då erfarenheten från
provpålningar och provbelastningar, järnvägs- och vägbankar
bekräftat de vunna resultaten, ha de erhållna värdena
tydligen tillräcklig skärpa för de beräkningar

syfta till praktiskt bruk (Torsten Hultin: "Försök till
bestämning av Göteborgslerans hållfasthet." Tekniska
samfundets handlingar nr 2, Göteborg 1937.)

De fel, som bero på själva förfarandet vid försöken
att bestämma skärhållfastheten, äro säkerligen av
mindre betydelse än de, som förorsakats av den
deformation, som delar av proven lida genom partiell
krossning och skjuvning vid provtagningen. Den
därigenom minskade sammanhållningen hos proven
är givetvis procentuellt större, ju grövre och lättare
vattenavgivande det material är, av vilket de bestå.
Denna deformation influerar betydligt mindre vid
kon-provet än vid försöken att på det ena eller andra
sättet direkt bestämma skärhållfastheten.

Genom dë geotekniska undersökningarna för
Göta-älvsbron ha ytterligare belägg erhållits, för att
kon-provningsmetoden lämnar fullgod möjlighet till en
objektiv bedömning av vissa jordarters hållfasthet.
Helt nyligen har vid Statens väginstitut i Stockholm
konstruerats ytterligare en intrycksapparat, fällkilen,
(Folke Renginark: "Fallkilen. En ny metod för
undersökning av jordarters samt grusvägbanors
bärighet." Statens väginstitut, meddelanden nr 57,
Stockholm 1938), för undersökning av grus vägbanors
bärighet vid hög vattenhalt. Könens punktformiga spets
är i fällkile|n förlängd till en egg av 40 mm längd.
Denna har utformats med en spetsvinkel av 30° och
provats med vikter av 200, 500 och 1000 g från
olika fallhöjd. Genom talrika försök har kunnat
fastställas, att enkla relationer råda mellan fallkilen och
könen. Metoderna komplettera varandra, i det att
fallkilen kan användas för undersökning av
hållfastheten hos grövre jordarter, även hos heterogena
blandningar såväl av kohesions- som friktions
jordarter samt övergångsformer mellan dem. Båda
metoderna medgiva ett snabbt provningsförfarande, och då
provningen sker ögonblickligt, ligger deras stora
fördel framför andra hållfasthetsundersökningsmetoder
av jordprov framför allt däri, att ingen hänsyn
behöver tagas till faktorn tiden, vilket är ett besvärande
moment vid försöken till direkta bestämningar av
som skärhållfästheten.

Om berä kn ing av armerade betongtvärsnitt.

Av kapten S. O. ASPLUND.

1. Diagram tör enkelarmerade rektangulära
betong-balkar åverkade av moment.

Trots att diagram och tabeller för enkelarmerade,
rektangulära betongtvärsnitt, utsatta för moment
finnas snart sagt i legio, så framlägges här med
anledning av nedanstående användningsmöjligheter
ytterligare en uppställning av ett sådant diagram,
fig. 1.

Skissen bredvid diagrammet anger betydelsen av
de använda beteckningarna. Vidare äro inskrivna de
algebraiska samband, som ligga till grund för
diagrammet samt en principskiss för diagrammets
användning.

Diagrammet kan användas för direkt
kontrollberäkning. Sedan M/bh2 och fj/bh uträknats och
motsvarande linjer lokaliserats i diagrammet, så kan

betong- och järnpåkänningar avläsas i dessa
linjers skärningspunkt. Exempel. Om M/bh2 beräknats
till 136 t/m2 och 100 fj/bh till 1,23, så erhålles i
motsvarande linjers skärningspunkt o/, ob = 1 300 ; 71
kg/cm2. Linjen 100 fj/bh — 1,23 erhålles genom att
utlägga en linjal genom origo a = 0 ; 0 och strecket
1,23 på skalan för 100 fj/bh. Inom den mest använda
delen av diagrammet äro linjerna 100 fj/bh indragna.

Om M/bh2 uträknats och den ena av järn- eller
betongpåkänningarna är bestämd, så kan den andra
påkänningen och fj/bh direkt avläsas. Samtidigt
avläses s/h, som bestämmer höjden mellan tryck- ocli
dragcentrum och som kommer till användning vid
beräkning av skjuvspänningar och för exaktare
kontroll av tvärsnittet, om sådan önskas. Exempel,
h — 1,22 m, b - 0,41 m, M = 79,2 tm ger M/bh2 = 130

142

24 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:11:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938v/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free