Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1939 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RUTGER ESSÉN.
Stockholm den 30 december 1938.
"München-fredens" konsekvenser, världsoron föga
minskad.
München-avtalet av den 29—30 september i år
mellan England, Frankrike, Tyskland ocli Italien kan
utan tvivel betecknas som inledningen till en ny
period i Europas historia. Härom råder egentligen
ingen meningsskiljaktighet. Däremot äro
uppfattningarna desto mera skilda, när det gäller att
bedöma "München-fredens" framtida verkningar för
Europa. Här göra sig alla nyanser från optimism
till pessimism gällande. Ingen bestrider emellertid
att den träffade uppgörelsen rent faktiskt beseglar
inträdet av ett nytt maktläge i Europa. Tyska riket
har blivit kontinentens mäktigaste stat, ocli tysk
hegemoni breder ut sig över Östeuropa. Även Italiens
maktställning har stärkts, men den vilar på ovissare
grunder och har att räkna med starkare motstånd.
Frankrike har dragit sig tillbaka till en defensiv
politik, och Storbritannien arbetar med forcerade
rustningar på att skapa en militäriskt oangriplig
basis för imperiet. Samtidigt framträda starka
strävanden till åstadkommandet av ett anglo-amerikanskt
politiskt samgående.
Under det nu tilländalupna sista kvartalet av det
världshistoriskt omvälvande året 1938 ha i Östeuropa
konsekvenserna dragits av München-uppgörelsen på
mer än ett håll, men också nya motsättningar
framträtt. I förhållandet Italien—Frankrike har en
skärpning inträtt. Den gäller både det ännu
oavgjorda spanska kriget och de italienska territoriella
kraven i Afrika. Den franska folkfronten har
praktiskt taget likviderats. I Ostasien fortsätter Japans
stora krig i Kina. I Förenta staterna har
konjunkturförsämringen från i våras tillsvidare övervunnits,
men den politiska oron stiger. Överallt pågå
omfattande upprustningar. Allt detta ger tillsammans
bilden av ett alltjämt oroligt och osäkert världsläge,
även om ingen omedelbar krigsfara synes hota.
Tjeckoslovakiens delning.
Den tyska ockupation av sudettyska, tidigare
tjeckoslovakiska områden, som avtalades i
München-uppgörelsen, och för vilken Pragregeringen måst böja
sig, slutfördes till den 10 oktober. Tyska rikets
territorium ökades härigenom med över 28 000 km2 och
dess befolkning med cirka 3 500 000, varav bortåt
700 000 tjecker. Den polska ockupationen
avTeschen-området var redan tidigare genomförd. Den
närmare gränsdragningen har senare fixerats åt detta
håll. Avskiljandet av de ungerska områdena vållade
något mera komplikationer. De direkta
förhandlingarna mellan regeringarna i Budapest och Prag
ledde icke till enighet samt avbrötos den 13 oktober.
Vissa obestritt magyariska områden hade då redan
ockuperats av ungrarna. Avgörandet i övrigt
hän-sköts till tysk-italiensk skiljedom, vars resultat bägge
parterna på förhand fingo förbinda sig att godtaga.
Det är betecknande för det inträdda nya maktläget i
Central-Europa, att västmakterna icke gjorde det
minsta försök att hävda sin medbestämmanderätt i
denna betydelsefulla fråga. Den avgörande
motsättningen rådde i fråga om det tjeckoslovakiska s. k.
Karpato-Ruteniens öde. Detta område utgör den
östligaste delen av. republikens territorium, beläget
intill Karpaterna och nästan helt bebott av rutener
(ukrainare). Före världskriget tillhörde det Ungern.
Från ungerskt och polskt håll krävde man nu Karpato
-lluteniens återgång till Ungern, vilket skulle
inneburit gemensam polsk-ungersk gräns och avskiljande
av Tjeckoslovakien från Rumänien. Det antogs på
de flesta håll att även Italien stödde de
polsk-ungerska anspråken. Däremot rönte de motstånd från
tyskt håll, en ståndpunkt, som i allmänhet tolkades
så, att Tyskland för framtiden räknade med
Tjeckoslovakien som en vasallstat, och därför icke ville
av-hända sig möjligheten att på denna väg nå direkt
förbindelse med Rumänien och vidare eventuellt med
ryska Ukraina.
När skiljedomen föll, den 2 november i Wien,
visade det sig att den tyska uppfattningen avgått med
segern. Ungern erhöll visserligen ett område på cirka
12 000 km2 och med över en million invånare av det
forna tjeckoslovakiska statsterritoriet, men
Karpato-Rutenien kvarstannade i Tjeckoslovakien, likaså
större delen av Slovakien med bl. a. det vid Donau
belägna Bratislava (Pressburg). De rent
befolknings-nationellt motiverade ungerska kraven voro dock
härigenom — i den mån de riktat sig mot Tjeck o
lova-kien — i allt väsentligt uppfyllda.
Det nya Tjecko-Slovakien: en tysk vasallstat.
Vad som efter denna delning återstår av Masaryk’s
och Benesj’ Tjeckoslovakien — en stat på över
140 000 km3 och med över 15 millioner invånare,
varav 7V2 millioner tjecker och 2x/2 millioner slovaker
— är en stat med 10 à 11 millioner invånare samt på
knappa 100 000 km2, delad i tre autonoma områden:
det egentliga tjeckiska området i de centrala delarna
av de tidigare provinserna Böhmen och Mähren,
Slovakien och Karpato-Ukraina, som det östligaste
området hädanefter skall benämnas. I
nationalitetshänseende blir detta Tjecko-Slovakien hädanefter,
frånsett ukrainarna och en mindre tysk minoritet
(huvudsakligen kring Brünn), rent tjeckiskt och slovakiskt.
I strategiskt hänseende blir den nya staten helt
beroende av Tyska riket. Ett återupprättande av en
"bastion Böhmen" i en anti-tysk kombination är
hädanefter otänkbart. I handelspolitiskt avseende
gäller detsamma. Tjecko-Slovakien har förlorat sina
starkast industrialiserade delar och blir hädanefter
för både sin export och import huvudsakligen
beroende av den tyska marknaden.
De nya element, som nu kommit till ledningen i
Prag, ha resolut dragit konsekvenserna av detta nya
läge och genomfört en fullständig nyorientering i
tysk riktning. Den 5 oktober hade president Benesj
avgått. Kort därefter begav han sig via Schweiz till
Förenta staterna. En tyskorienterad regering till-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
