- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
18

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 jan. 1939 - Radiomottagares tonkvalitet, av Siffer Lemoine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Bärfrekvens

Fig. X. Selektivitetskurvor för mottagare från 1933
och 1937.

en artikel radiomottagaren ur kvalitetssynpunkt.
Bland annat framhålles, att innan tillverkarna på
allvar gåvo sig i kast med kvalitetsfrågan hos
radiomottagare en serie betingelser i förväg måste ha fått
sin lösning, allt ifrån mottagarens matning från
belysningsnätet, användning av slutrör med större
utgångseffekt i kombination med elektrodynamiska
högtalare till superprincipens genombrott med införande
av enkla bandfilter för mellanfrekvensen. Först
därefter blevo förstärkning, selektivitet och bandbredd
faktorer, som på relativt enkelt sätt kunde bemästras,
och godheten, kvaliteten, hos mottagaren
genomgående höjas.

Av synpunkter, som äro att betrakta såsom
fundamentala för en mottagare av förstklassigt utförande,
anföras följande:

1. Tonfrekvensområdet skall såväl uppåt som
nedåt vara så stort, att det helt täcker originalets
frekvensgebit.

2. Återgivningen av det överförda
tonfrekvens-området skall vara hörselriktigt.

3. Inga övertoner få praktiskt taget alstras på
grund av icke-linjär karakteristik hos hög- eller
lågfrekvensförstärkare.

4. Störningar av vad slag det vara må få icke
hörbart inverka på mottagningens kvalitet.

Beträffande frekvensåtergivningen framställas i
fig. 1 selektivitetskurvor för tvenne mottagare från
1933, resp. 1937. Hos den förra har genom
högfrekvensförstärkningen de högre frekvenserna starkt
beskurits, vilket gör att lågfrekvensförstärkarens
karakteristik på detta tonområde blir av oväsentlig
betydelse. Tvärtom nära nog tvingar detta i sin tur till
en viss motsvarande avskärning av de lägre
frekvenserna för att undvika, att mottagaren erhåller alltför
mörk klangfärg.

Väl avvägd blir återgivningen, om frekvensområdet
i runt tal omfattar lika många oktaver under som
över 700 p/s. Med ett bredare band hos
högfrekvensförstärkningen blir hos den moderna mottagaren

ofrånkomligt, att tonområdet utsträcktes även under
100 p/s. Grafiskt framgår detta av de tvenne
lågfre-kvenskarakteristikor, som i fig. 2 återges för två
mottagare av årgångarna 1933 och 1937. I den mån
bandbredden blir större, uppstår också problemet,
att den akustiska sändaren (högtalaren) skall riktigt
kunna återge det bredare frekvensbandet. Med
endast en högtalare uppstå ej sällan svårigheter,
varför två eller flera högtalare användas i bredd med
sinsemellan olika karakteristik för djupa, mellanhöga
och höga toner.

En linjär förstärkning hos mottagarapparaten
innebär vidare icke a priori, att återgivningen av exem-

Fig. 2. Frekvenskarakteristikor för mottagare från
1933 och 1937.

pelvis ett musikstycke blir fullgod. Vid avlyssningen
inträffar nämligen en skenbar avvikning i tonstyrka
i förhållande till originalet, ett rent fysiologiskt
förhållande, som uteslutande är att tillskriva örat och
dess funktion och som innebär, att hörselkänsligheten
är mindre för såväl mycket låga som mycket höga
toner. Detta gör sig mer gällande i samma mån som
ljudstyrkans absoluta värde är mindre. En serie
dylika hörselkurvor äro grafiskt framställda i fig. 3,
uppritade som funktion av frekvensen vid konstant
ljudstyrka.

För att kompensera denna hörselns irregularitet
måste de extremt höga och låga tonbanden förstärkas
mer än mellanregistret i enlighet med den heldragna
kurvan i fig. 4, vilken framställer dels den linjära
(prickad linje), dels den fysiologiskt riktiga
förstärkningen. En lämplig frekvensberoende koppling låter
sig göra på lågfrekvenssidan antingen medelst
avpassade kopplingselement eller vid slutpentod med
användning av fast eller reglerbar motkoppling, på

18

Fig. 3. Hörbarhetskurvor vid konstant ljudstyrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free