- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
28

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 21 jan. 1939 - Insänt: Kilning av staglinor etc., av Erik Widén och Karl Ljungberg - Insänt: Kulblixtens natur, av Rolf Steenhoff - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

den kontroll, som kan utföras under och efter arbetet,
endast är ytlig. Man kan räkna antalet kilar och se
att de äro rätt placerade, men någon uppfattning om
kiltryckets läge och storlek kan man icke skaffa sig,
varken under eller efter arbetet. Beträffande
kiltryckets storlek kan jagi"’ utöver vad förut blivit
anfört, framhålla, att då en lina belastas hårt,
sammandraga sig alla trådar i tvärriktningen, varför
kiltrycket minskas vid belastning. Då en kil slås in,
får den i sin tvärriktning dels en plastisk eller
permanent formförändring och dels en elastisk. Den senare
är på grund av kilens tunnhet och låga sträckgräns
relativt trådens så liten, att den kan helt motsvara
trådens sammandragning. Trycket mot kilen skulle i
så fall alldeles upphöra, om den låg an mot ett absolut
stelt underlag. Emellertid får hylsan av den
samfällda verkan från alla yttre kilarna en elastisk
formförändring, vilken vid trådarnas sammandragning
bidrar att kvarhålla tryck mot kilarna. Tydligt är
likväl, att en hel del osäkerhetsfaktorer finnas i en
dylik kilinfästning.

Ing. Widén framhåller, att många tusen muffar
finnas utförda med kilning, utan att någon
reklamation förekommit på grund av att en kabelkilning
släppt. Detta förhållande har jag ingen anledning att
betvivla, men det utgör inget bevis för att
kilinfästningen är jämnstark med linan. Om man t. e. har
4-faldig säkerhet räknat från den i en lina
förekommande verkliga maximibelastningen, så händer ju
ingenting vid belastning med denna last, om
infästningen har en hållfasthet av endast något mer än
fjärdedelen av linans brottlast.

I det exempel ing. Widén anfört om en kabelkran,
som "varit utsatt för en ständigt pendlande och ibland
ryckig belastning med 4—4,5-faldig säkerhet", har
han väl genom denna formulering velat antyda, att
den verkliga maximibelastningen varit större än den
statiska, för vilken 4—4,5-faldig säkerhet räknats.
På grund av den stora fjädringen ökas i allmänhet
den statiska belastningen vid linor icke i så hög grad
genom lastens pendling eller dylikt som vid en del
andra konstruktioner. Det torde därför vara vanligt,
att den s. k. 4—4,5-faldiga säkerheten endast går ned
till en verklig säkerhet av 2 eller 3-faldig. Om
lininfästningens hållfasthet är något mer än hälften av
linans hållfasthet händer i så fall ingenting vid
ovannämnda belastning. Linan har med andra ord en så
hög säkerhet, att en betydligt lägre hållfasthet hos
infästningen än hos linan icke innebär någon verklig
brottrisk. Det är säkerligen detta förhållande, som
är orsaken till, att det icke oftare uppstått några
skador eller påtagliga risker med kilade infästningar.
Är emellertid konstruktionen sådan, att man måste
hava lika stor hållfasthet hos infästningen som hos
linan, är en kilad infästning alltid opålitlig.

Att rätt utförda ingjutningar äro fullt jämnstarka
med linorna är bevisat genom tusentals provningar.
Alla provningsanstalter använda nämligen ingjutning,
då det gäller att bestämma draghållfastheten hos linor
av detta slag. Som ingjutningsmetall användes oftast
bly-antimon-legering. När det gäller provning av en
enkel tråd, användes däremot kilformade backar.

Karl Ljungberg.

Diskussionen i detta ämne förklaras härmed
avslutad. Red.

Kulblixtens natur.

Återkommen från en Amerikatripp, finner jag, att
professor Norinders radioföredrag om kulblixten
utlöst dels en diskussion i Teknisk tidskrift och
dels diverse insändare till föredragshållaren. Då jag
i egenskap av Kemi och Bergs representant i Radio-

tjänsts "Tekniska programkommitté" var den som
skaffade föredraget ifråga, gläder mig intresset för
ämnet i hög grad. — Jag vill gent emot skeptikerna
meddela vad en känd läkare berättade mig i somras.
Han kom med sin bil på en skogsväg under ett svårt
åskväder. Plötsligt får han se en fotboll-stor
orange-färgad kula som sänker sig ned mot vägkanten på
100 m avstånd. Han ropar åt sin passagerare, vilken
först därefter i angiven riktning ser fenomenet.
Doktorn hann bromsa och stanna bilen (han tordes ej
köra fram) innan den till synes protuberansomgivna
roterande kulan exploderade. — Jag intervjuade förra
sommaren en brandmästarefru i Båstad, som mött en
nöt-stor kulblixt i sin köksdörr och av urladdningen
fått bestående obehag. Efter förhör med
familjemedlemmarna kunde kulans väg lokaliseras, och den torde
ha utbildats vid radioapparaten samtidigt som
antenn-genomföringen splittrades av ett nedslag. Så nog är
kulblixten en verklighet. — Slutligen ber jag att få
på kommitténs vägnar tacka professor Norinder för
föredraget.

Rolf Stéenhoff.

Sammanträden

Svenska teknologföreningen.

Avdelningens för Väg- och vattenbyggnadskonst
medlemmar ha inbjudits till Svenska vägföreningens 25-års-

jnbileum. Torsdagen den 26 januari 1939.
Sammanträde i lilla salen i Konserthuset i Stockholm. Kl. 10,30.
Sammanträdets öppnande m. m. Kl. 11,00. Kort anförande
av vägföreningens ordförande, generaldirektör G. Malm,
samt föredrag av landshövding Nils Edén, om det
svenska vägväsewdets nydaning. H. M. Konungen,
föreningens höge beskyddare, har antagit inbjudan att
övervara ovanstående förhandlingar. Plats bör ha intagits
senast kl. 10,50. Kl. 12. Lunchpaus. Kl. 14,15. Föredrag av
chefen för Stockholms stads renhållningsverk, civilingenjör
Ä. Björkman, om snöröjning och sändning mot halka

i Stockholm, särskilt på stadens infartsvägar och andra
viktiga vägar. Tillfälle till diskussion. Kl. 19,00.
Subskri-berad middag på restaurang Gillet vid Brunkebergstorg.
Klädsel: mörk dräkt (ej frack) ; pris kr. 9:25. Fredagen
den 27 januari. Kl. 10,00. Samling vid Hötorget utanför
Konserthuset för besiktning av maskinell utrustning för
snöröjning och sändning mot halka i Stockholm samt
Stockholms läns västra vägdistrikt. Bussresa (pris 2 kr.) med
återkomst till Hötorget omkring kl. 15.

Avdelningen för Industriell ekonomi och organisation

kallas till sammanträde i anslutning till den av avdelningen
anordnade kursen i försäljningsorganisation, lördagen den
28 januari kl. 14,00 precis å föreningens lokal,
Brunkebergstorg 20. Ärenden: Kl. 14,00. 1) Inval. — 2) Val
av ledamot till teknologföreningens kommitté för ordnande
av orkester och kör. — Kl. 14,15. 3) "Exportförsäljning",
föredrag av direktör V. Magnusson, Sandvikens
jernverks a.-b. — Kl. 16,00. 4) "Försäljningskostnader och
försäljningsfunktioner", diskussion med
inledningsanförande av professor G. Törnqvist, Handelshögskolan. -—
Kl. 18,00. 5) Subskriberad middag. (Pris 6 kr. per person
inberäknat servisavgift. Anmälan om deltagande göres till
föreningens vaktmästare senast den 26 jan.)

Tekniska föreningen i Gefle kallas härmed till årsmöte
tisdagen den 31 januari kl. 19,30 på Hotell Baltic.
Ärenden: 1) Protokoll justering. — 2) Styrelse- och
revisionsberättelse över år 1938. — 3) Val av styrelse, valnämnd
och revisorer för år 1939. -—- 4) övriga
föreningsangelägenheter. — 5) "Golfströmmens betydelse för
vattenhushållningen", föredrag av byrådirektör J. W.
Sandström. — 6) Supé och samkväm, varvid ljudfilmen
"En herre for till Grönland", visas av byrådirektör
Sandström.

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free