Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 28 jan. 1939 - Kolmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ringen stannat vid omkring 2 mill. ton. Att de
senaste månaderna uppvisat fallande siffror torde
sammanhänga med de gigantiska befästningsarbetena på
västgränsen. För framforslingen av de för
anläggningarna erforderliga materialierna ha nämligen
transportmedlen tagits i anspråk i sådan utsträckning, att
det normala transportbehovet för kol och koks icke
kunnat tillgodoses, varigenom en minskning i
produktionen blivit oundgänglig samtidigt som exporten i
hög grad försvårats. Totalt har den tyska brytningen
uppgått till i runt tal 187 mill. ton.
Kokstillverkningen har stigit proportionsvis mycket kraftigare,
nämligen med ca 2,5 mill. ton till 42,5 mill. ton. 1938
års produktionsökning har icke på långt när räckt till
för att täcka det ökade behov av dessa bränslen, som
föranletts av den våldsamt stegrade produktionen
inom den tyska järnindustrien. De felande
kvantiteterna ha blivit tillgängliga tack vare den starka
tillbakagången i kolexporten. Med kännedom om
huru angeläget Tyskland är cittj ps» grund av
kolexportens utomordentligt stora betydelse som
valuta-inbringare, upprätthålla densamma, kan man förstå,
att det varit än viktigare skäl, som framtvingat en
avspänning i de senare årens aktiva kolpolitik.
Hänsyn till 4-årsplanens genomförande samt
uppfyllandet av andra ur politisk synpunkt betydelsefulla krav
ha fått komma i första rummet. Totalt har den tyska
kolexporten sjunkit från i det närmaste 39 mill. ton
1937 till omkring 30 mill. ton. Den har därmed i det
närmaste återgått till 1936 års siffra. Koksexporten
har drabbats förhållandevis ännu hårdare, i det att
den sjunkit från cirka 9 mill. ton 1937 till omkring
5,5 mill. ton 1938. Därvidlag torde det inhemska
behovet, på grund av ökad åtgång av masugnskoks
vid övergång till användning i större utsträckning
av de järnfattiga inhemska malmerna ha framträtt
ännu kraftigare än beträffande kol. Ett ytterligare
stegrat behov av koks är av denna anledning att
förutse. Med hänsyn till den inhemska marknadens
stegrade anspråk ha allvarliga bekymmer uttalats
med anledning av den, isynnerhet under senare
halvåret per man och skift och därmed även per
arbetsdag, sjunkande brytningen. Från kolindustriens sida
har öppet sagts ifrån, att densamma icke kan
fullgöra de pålagda uppgifterna med mindre behovet av
arbetskraft och material säkerställes. Man har
opponerat bl. a. mot att kolindustrien berövats
fackutbil-dade gruvarbetare, vilka överflyttats till
järnmalmsgruvorna.
De länder, till vilka den tyska kolexporten mest
gått tillbaka, äro Belgien med 1,5 mill., Frankrike
med cirka 2,5 mill. och Holland med cirka 0,8 mill.
ton. En skenbar minskning på över 0,5 mill. ton
uppstår genom att Österrike numera tillhör tyska
riket.
Av de kolproducerande länderna i Europa är Polen
det enda, som kunnat öka såväl brytning som export.
Totalt har i det gamla Polen brutits omkring 38 mill.
ton eller i runt tal 2 mill. ton mera än under 1937.
Definitiva siffror föreligga ännu icke, men
approximativt kan man räkna med, att exporten varit några
hundratusen ton större än 1937 och uppgått till bortåt
11,5 mill. ton. Att den polska exporten kunnat
uppvisa stegring, beror på att i densamma inräknas icke
blott den normala exporten utan även försäljningen
av bunkerkol. Den normala exporten har gått
tillbaka, men försälj ningen, av bunkers har ökat i unge-
fär samma utsträckning som motsvarande engelska
försäljning minskat. Bunkers falla utanför det
eng-elsk-polska kolavtalet, varför några restriktioner
beträffande försäljningen därav icke finnas. Polen
har begagnat denna utväg till att upprätthålla sin
kolexport, men de priser, som erhållits, ha varit
utomordentligt låga.
För Polen har genom övertagandet av
Teschenom-rådet från Tjeckoslovakien en helt ny situation
uppstått, som säkerligen kan komma att vålla allvarliga
bekymmer i framtiden. Som bekant tillfördes den
polska kolproduktionen därigenom ett tillskott på i
runt tal 7,5 mill. ton per år. Dessa kol ha tidigare,
i den mån de icke konsumerats inom Tjeckoslovakien,
exporterats till Österrike, Ungern, Italien m. fi. länder.
Att Österrike bortfaller som marknad för dessa kol
säger sig självt. Liknande torde fallet i rätt stor
utsträckning bli beträffande industrien i Sudetlandet.
Men icke ens det återstående Tjeckoslovakien som,
genom omständigheternas makt, förvandlats till ett
kolimporterande land, torde komma att täcka hela
importbehovet från Teschenområdet. Som följd av
de förbättrade relationerna till Tyskland, kan man
förvänta, att en del kol komma att importeras
därifrån, i all synnerhet som inlösen av tjeckisk egendom
i Sudetlandet, på grund av valutabristen, måste ske
med varor som betalningsmedel. Till Ungern skedde
den forna tjeckoslovakiska exporten av kol i utbyte
mot svin, men av denna vara har ju Polen mera än
tillräckligt. Genom det förutnämnda kolavtalet med
England, äro Polens exportmöjligheter begränsade,
och man kan knappast vänta, att England går med
på några eftergifter för att hjälpa Polen. Sannolikt
måste väl därför brytningen i de gamla polska
områdena minskas till förmån för Teschenområdet. Att
företaga driftinskränkningar i det sistnämnda torde
bliva svårt, enär en dylik åtgärd kan befaras komma
att utlösa missnöje bland den till moderlandet
hemvända befolkningen.
I övriga kolproducerande länder av betydenhet i
Europa har, med undantag för Frankrike och
Ryssland, såväl brytning som export gått tillbaka
beroende på den minskade industriella sysselsättningen. För
Belgien har reduktionen stannat vid ungefär
hundratusen ton, men i stället har på lager lagts bortåt 2
mill. ton. Holland uppvisar en minskning med cirka
5 %. I Frankrike synas förhållandena äntligen gå
mot en varaktig förbättring. Modifieringarna i
arbetstidslagen synas möjliggöra en ökad brytning, vilken
är synnerligen välkommen med hänsyn till
önskvärdheten att bringa ned utgiften för importerat bränsle.
Vad Ryssland beträffar har det varit svårt att
erhålla några tillförlitliga uppgifter. Icke heller i år
har man, trots att brytningen stigit med cirka 5 mill.
ton, lyckats hålla det uppgjorda
produktionsprogrammet. ’ De inrikespolitiska förhållandena ha tydligen
inverkat ofördelaktigt även på detta område.
Här nedan lämnas den sedvanliga översikten
beträffande prisutvecklingen under 1938 för ett antal
representativa kol- och kokssorter. Därav framgår,
att den under hösten 1937 påbörjade nedgången i
priserna fortsatte till frampå sommaren 1938. Därefter
ha i stort sett oförändrade priser rått. Tendensen är
sakta fallande, men priseftergifterna ske i ett
ytterligt långsamt tempo. För prisutvecklingen bär,
såsom förut framhållits, de priskontrollerande organen
i England ansvaret. Med den gamla ordningen hade
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
