Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 11 febr. 1939 - Trätekniskt laboratorium vid Statens provningsanstalt - Hjärnan som elektrisk central, av Sw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kvalitetsgarantier än tidigare varit vanliga, bliva
erforderliga, om fulla konkurrenskraften på
utlandsmarknaderna skall kunna bibehållas. Det synes då påkallat,
att i god tid åtgärder vidtagas därhän, att erforderliga
undersökningar kunna utföras inom landet genom en
institution, som kan fylla anspråken på grundlighet och
vetenskaplig precision och vars utlåtanden och intyg i
utlandet kunna accepteras såsom opartiska och
auktoritativa. Såsom Domänstyrelsen och
Ingenjörsvetenskapsakademien påpeka är det av vikt, att svenska synpunkter
kunna i tid göra sig gällande i fråga om internationellt
tillämpade kvalitetsgraderingar.
Vad den svenska byggnadsindustrien beträffar, pågår
alltjämt ett ganska livligt nyskapande av
byggnadsmaterial av olika beskaffenhet, även sådana som tarva
undersökningar av de slag, det här är fråga om. Det synes
vara påkallat, att Statens provningsanstalt beredes
möjligheter till rationell provning såväl av dessa nya som
även av äldre, traditionella material, särskilt ur
synpunkten av byggnadsindustriens rationalisering.
Såsom av styrelsens för provningsanstalten
framställning framgår, finnas medel redan tillgängliga för vissa
förberedande och grundläggande undersökningar. Innan
den ifrågasatta utrustningen hunnit anskaffas och
installeras samt nämnda förberedande undersökningar
verkställas, måste en ej obetydlig tid förflyta. Även om
erforderliga medel skulle beviljas av 1939 års riksdag,
kan likväl provningsanstalten ej förrän någon gång
under år 1940 stå till tjänst i full utsträckning med för
näringslivet erforderliga undersökningar och utredningar
av den art, varom här är fråga. Enligt Kommerskollegii
mening vore det önskvärt, att laboratoriets
färdigställande kunde påbörjas så snart förhållandena medgiva.
En ledare i Stockholms-Tidningen den 12 aug. 1936
anför bl. a. följande efter att hava omnämnt Svenska
teknologföreningens då nybildade fond för
byggnadsteknisk forskning.
"Under de senare årens ivriga byggnadsverksamhet ha
i förut oanad utsträckning experiment företagits med
trä och trämassematerial. Utan tvivel ha många
värdefulla erfarenheter gjorts, vilka endast vänta på en samlad
vetenskaplig överarbetning för att komma till mera
allmänt gagn. Tidigare ha de industrier, vilka baseras på
skogsprodukter, icke varit främmande för att själva
ekonomiskt stödja sådan vetenskaplig forskning, som ligger
i linje med deras verksamhet. Skulle förhållandet vara,
att ett institut för den träteknologiska forskningen f. n.
anses överanstränga det allmännas resurser, borde det
väl ej vara omöjligt att även på detta område låta
statsmakterna och den enskilda företagsamheten samarbeta
för lösandet av en i hög grad trängande gemensam
angelägenhet."
Hjärnan som elektrisk central.
Den frejdade tyske forskaren Carl Ludwig
Schleich, läkaren, diktaren, universalsnillet, som
dessutom var en av August Strindbergs intimaste
vänner, älskade att kalla sig själv "den kungliga
elektriska hjärneentralens ingenjör". Schleich var
nämligen tidigt, han avled år 1922, övertygad om,
att hjärnans och nervernas verksamhet var av rent
elektrisk natur. Han kunde visserligen icke bevisa
riktigheten av denna sin uppfattning, men med den
som utgångspunkt har han utarbetat sina metoder
för narkos och lokalbedövning, vilka alltjämt äro de
förhärskande inom den medicinska världen. I det
enda av hans litterära arbeten, som översatts till vårt
språk, den märkliga boken "Jaget och demonierna",
återfinns en skildring av, hur han fick idén till dessa
metoder. Den går ut på, att han en dag plötsligt
kom på den tanken, att neuroglian eller nervkittet,
det centrala nervsystemets stödjesubstans, fungerar
som en hämningsmekanism, en strömbrytare skulle
man kanske rent av kunna säga. Han uttalar
nämligen också den åsikten, att "blodvätskornas
betydelse icke grundar sig på den egentliga näring, som
de tillföra hjärnan, utan på deras förmåga att
tjänstgöra som elektriska strömslutare och strömöppnare".
För att pröva riktigheten av dessa tankegångar, vilka
han ansåg borde leda till att "insprutningar mellan
hudens känselnerver av något blodvätskan
förändrande medel skulle framkalla ett efter behag ökat eller
minskat funktionstillstånd hos desamma", gav han
sig själv injektioner med olika vätskor. Redan ett
första försök med vatten visade, att detta var ett gott
känselförtagande medel, och ej långt därefter skedde
den avgörande upptäckten, att en obetydlig
kokain-tillsats till en svag koksaltlösning i oerhörd grad
mångfaldigade anestesiverkan.
Ehuru Schleich som sagt icke kunde bevisa, att
hans tankar voro riktiga, synes en del av de resultat
man på senare tid har nått, tyda på, att så är
förhållandet.
Redan 1928, alltså endast några få år efter dr
Schleichs död, påstod sig dr Hans Berger, Jena,
kunna konstatera och registrera en synnerligen
egendomlig elektrisk rytm hos den mänskliga hjärnan.
Detta påstående verkade emellertid så fantastiskt, att
det under många år lämnades utan avseende inom
den lärda världen, där ingen ville riskera sitt anseende
genom att sätta tro till dylika amsagor, som att det
skulle kunna brusa fram elektriska vågor ur hjärnan,
heter det i en synnerligen intressant uppsats i
Scienti-fic American i slutet av föregående år.
Dr Berger lät sig emellertid icke bekomma utan
byggde en förstärkare tillräckligt kraftig för att
kunna förstärka de svaga elektriska impulser det här
var fråga om. Om detta övermåttan känsliga
instrument yttrar den store engelska fysiologen Adrian,
att det måste anses vara av lika stor betydelse för
uppdagandet av livets fysikaliskt-kemiska
verksamhet, eller fysiologien, som mikroskopet för livets
arkitektur, eller anatomien.
Till den nämnda förstärkaren hör ett par
elektroder, vilka placeras på försökspersonens huvud i
enlighet med vad fig. 1 visar. Så snart denne blivit
van vid situationen och kommit i jämvikt, började
det förutsedda fenomenet giva sig tillkänna. Med
jämna mellanrum sköto elektriska stötar ut från den
grå järnmassan, vilka kunde registreras medelst
oscillograf, och bilden av den ständigt rastlösa
hjärnan hade skapats. Så småningom har detta första
instrument utbyggts, så att man samtidigt kan
uppfånga och registrera vågor från skilda delar av
hjärnan, och åt detta instrument har givits namnet den
elektriska encephalografen.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
