Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 11 febr. 1939 - Karl Sundberg †, av K. A. W. - Nordiskt elektroteknikermöte på Island 1940, av F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Karl Sundberg †.
Den 3 februari avled bergsingenjör Karl Sundberg,
Stockholm, vid en ålder av ännu icke uppnådda 48 år.
Med Karl Sundberg bortgick en pionjär och ledare
på den elektriska malmletningsteknikens och
geofysikens område, vars uppfinningar och arbetsmetoder
vunnit internationell användning och berömmelse.
Den svenska bergshanteringen har förlorat en av sina
mest kända bergsmän.
Under och strax efter kriget framtvingade
råvarubristen här i landet omfattande prospekteringar
efter malm. Trevande försök gjordes härvid även
med att på elektrisk väg söka efter icke magnetiska
malmer. Karl Sundberg, som alltid var vaken för
tidens problem, kom efter ett par års praktiskt
gruvingen jörsarbete snart att helt ägna sitt intresse åt
malmletningsfrågan och framlade år 1921 en metod
för att på elektromagnetisk väg lokalisera malmer.
På ett genialiskt sätt har denna s. k. Sundbergska
metod sedan utvecklats av honom och hans
medarbetare och gjorts tillämpbar för ett vidsträckt
användningsområde, bl. a. för uppletning av olje- och
gas-fyndigheter, guldmalmer etc.
Även på andra av den tillämpade geofysikens
områden har Sundberg bidragit till utvecklingen samt
nedlagt ett omfattande och fruktbärande arbete,
varom bl. a. ett för svenska ingenjörsförhållanden
ovanligt omfattande författarskap bär tydligt vittne.
Under den korta tid som förunnades Karl Sundberg
att ägna sig åt diamantborrningstekniken har vår
bergshantering sett ett flertal nya och praktiska idéer
införda. Bl. a. kan nämnas genomförandet att
använda borrkronor satta med boartsdiamanter.
Efter att ha avlagt sin bergsingenjörsexamen 1915
var Sundberg gruvingenjör vid Guldsmedshytte a.-b.
1915—1918, driftsledare vid A. S. Porsa Kobbergruber
i Norge 1918—1919, platschef vid Orijärvi gruvor
1919—1921 samt chef för de geofysiska
undersökningarna vid Centralgruppens Emissions a.-b. 1921—1924.
Samma år inträdde S. som överingenjör vid det
nybildade A.-b. Elektrisk Malmletning, i vilket han blev
verkst. direktör 1930. I samband med att Svenska
Diamantbergborrnings a.-b. inköpte A.-b. Elektrisk
Malmletning 1934 blev S. även verkst. direktör i
Diamantbergborrnings a.-b. och i dettas dotterbolag.
S. var ledamot av Ingeniörsvetenskapsakademien,
och bland de utmärkelser som i övrigt kommit honom
till del kunna här nämnas I. Y. A:s mindre guldmedalj
1935 för förtjänster om den elektriska malmletningens
utveckling samt Vetenskapsakademiens Linnémedalj
1938.
Under åren 1935 och -36 var Sundberg vice resp.
ordinarie ordförande i teknologföreningens avd. för
Kemi och bergsvetenskap.
Utom vad dessa data förtälja om en rik
ingenjörsgärning må kamraten och vännen Karl Sundberg i
dessa sorgens rader få den kamraternas honnör som
tillkommer den ärans man han var.
Han var ett strålande föredöme för svenska
ingenjörer. Med en arbetsförmåga och andlig vitalitet av
sällsynta mått parade han en charmerande
älskvärdhet i umgänget med sina medmänniskor, som
förskaffade honom vänner överallt var man mötte honom på
hans vida arbetsfält. Den farhågan ligger nära till
hands, att han med sin okuvliga energi och slösande
arbetsförmåga i förtid uttömde sina lekamliga
resurser. Det blev därför ett mänskligt att döma för kort
liv, som förunnades honom, men det skall i de
svenska ingenjörernas hävder länge lysa som en strålande
bragd.
K. A. W.
Nordiskt elektroteknikermöte
på Island år 1940.
Under det 5: e nordiska elektroteknikermötet i
Köpenhamn år 1937 framfördes från de isländska
representanterna en officiell inbjudan till ett 6:e nordiskt
elektroteknikermöte på Island, vilket enligt förhandlingar med
kommittéerna från de olika nordiska länderna
preliminärt fastställdes att äga rum år 1940. Den danska
kommittén för nordiska elektroteknikermöten åtog sig
härvid att svara för de direkta arbetena med
planlägggan-det av anordningarna för deltagande i mötet.
Såvitt man hittills kunnat döma, råder bland
elektroteknikerna i de olika nordiska länderna en allmän
tillfredsställelse över att kollegerna på den fjärran sagoön
nu velat inbjuda till ett besök för gemensam diskussion
av tekniska frågor och ett stiftande av närmare
bekantskap med land och folk. Sannolikt har väl endast ett
ringa fåtal av de svenska ingenjörerna varit i tillfälle
att besöka öriket, men den isländska naturens rikedom
på storslagna scenerier och egenartade naturfenomen
är väl bekant för oss alla och utövar säkerligen på de
flesta en betydande dragningskraft. De blivande
isländska värdarna önska emellertid särskilt framhålla,
att deras land ej endast bör värderas för sin natur och
sina rika historiska minnen utan även för det moderna
framåtskridande i andlig och materiell kultur, som
numera gör sig gällande. Landets befolkning uppgår till
endast cirka 116 000 personer, spridda på en yta av
104 000 kms, men trots detta har den moderna tekniken
under de senare åren vunnit insteg på ett sätt, som
säkert måste väcka beundran hos teknici från mildare
luftstreck, där betingelserna för de tekniska
hjälpmedlens utnyttjande äro ojämförligt lättare. Som exempel
må nämnas, att år 1918 endast 9 .% av Islands
befolkning hade tillgång till elektrisk ström, medan
motsvarande siffra numera är över 60 %. Den utbyggda
vattenkraften har under samma period ökat från 350 till
22 500 hk och antalet telefonabonnenter från 1 500 till
7 000, av vilka cirka 4 500 ha automattelefon. Island
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
