Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 18 febr. 1939 - Den högre tekniska undervisningen ännu en gång, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
De tekniska högskolornas uppgifter är tvåfaldig:
undervisning och forskning. I statuterna står t. o. m.
forskningen nämnd främst. I verkligheten har
undervisningen hittills i alldeles övervägande grad ställts
i första rummet — lyckligtvis, ty eljest hade kanske
varit sämre ställt med vår ingenjörsutbildning. Då
kommittén anser sig böra uttala, att dessa båda
uppgifter ej böra sammanblandas, är det så sant som det
är sagt.
Krav på kraftiga handtag till den
teknisk-vetenskapliga forskningens befrämjande hava emellertid
på senare tid allt oftare framförts och äro utan tvivel
befogade. Här är det dock väsentligt svårare än i
fråga om undervisningen att få fram fullt klara
riktlinjer, och kommitténs uttalanden synas även bära
vittne härom. Detta är måhända ej så mycket att
undra på, och då betänkandet i huvudsak är avsett
att tjäna som utgångspunkt för ett efterföljande
större utredningsarbete av en tilltänkt kunglig
kommitté, synes även tillbörligt, att det skall finnas några
nötter över för denna att knäcka.
Vid koordination av undervisning och forskning
möter omedelbart den gamla frågan om de
personliga förutsättningarna. På tal om forskning vid de
tekniska högskolorna uttalar kommittén som ett
önskemål — förutom utvidgade laboratorier — att
professorerna skola avlastas från en del av sin
undervisningsskyldighet för att få mer tid över för
forskningsverksamhet. Men icke alla professorer äro goda
forskare, en hel del äro kanske i stället goda
pedagoger, vilket för undervisningen kan vara väsentligt
värdefullare. En del andra äro kanske främst goda
ingenjörer, vilka komma att utnyttja sin lediga tid
för privat praktik, som visserligen ej gör anspråk på
det förnämliga, ehuru tyvärr missbrukade epitetet
forskningsverksamhet, men som måhända är icke
mindre betydelsefull för tekniken och samhället. Man
kommer här lätt in på en klyvning av de
grundläggande principerna för lärarkårens rekrytering,
över huvud taget innebär det ofta ett besvärande
hinder att behöva kombinera forskning med
undervisning. Prof. Kreüger uttalade i denna tidskrift
av den 17 dec. 1938 några beaktansvärda
synpunkter på den teknisk-vetenskapliga forskningen,
varvid särskilt framhölls betydelsen av att sörja för
utbildning av för dylik verksamhet lämpade
begåvningar, varförutan även de mest storslagna
forskningsinstitut skulle utgöra ett dött kapital. Den stora
frågan är emellertid om och hur en sådan utbildning
kan åstadkommas. Den teknisk-vetenskapliga
forskningen är inom många branscher så intimt bunden
vid den industriella tekniken, att dess isolerade
omplantering till ett högskolelaboratorium snarast skulle
kunna liknas vid ett ungträd i kruka. Kommittén
säger på tal om industriens egna forskningar, att
dessa icke skulle utgöra en lockelse till fortsatta
studier med mindre "en omvärdering av det
vetenskapliga arbetets värde ägde rum inom industrien".
Det torde numera knappast vara så farligt med den
saken. De större industrier, som bedriva egna
forskningsarbeten, sätta säkerligen sådant värde på sina
härmed sysselsatta yngre ingenjörer, att dessa utan
tvekan föredraga ett intressant arbete i kontakt med
den levande tekniken framför en opensionerad och
magert betald assistent- eller speciallärarbefattning
vid ett högskolelaboratorium. Docentstipendier, som
föreslagits från flera håll, torde komma att mera
nämnvärt befordra utvecklingen av forskare endast
under den förutsättningen, att de ej förbindas med
undervisningsskyldighet, eller på sin höjd med sådan
av starkt reducerad omfattning. Om den
teknologie-doktorsinstitutionen som stimulans till ökat
teknisk-vetenskapligt forskningsintresse ej fullt infriat de
förväntningar som en gång ställdes — att döma av
de relativt fåtaliga doktoranderna per år — så beror
det sannolikt mindre på bristande intresse från
industriens sida för den vetenskapliga utbildningen
än därpå, att vår normala högskoleutbildning, icke
minst tack vare inträdesspärren, kunnat hållas på en
relativt högre nivå än i en del andra länder, där
inträde och studier vid högskolorna äro helt fria.
M. a. o. skillnaden mellan doktorer och icke-doktorer
är hos oss mer utjämnad. Kanske har även det
gamla från universiteten lånade medeltida
ceremo-nielet med disputationsakten, som så föga står i
samklang med vår tid och vårt yrke, i någon mån
bidragit till att göra doktorsinstitutionen mindre
populär.
Med ovanstående har ej varit avsikten att förringa
värdet av den goda viljan i de förslag, som från
kommitténs och andra håll framförts i denna fråga.
Ämnet är emellertid så omfattande och har så många
aspekter, att det förtjänar en ingående kritik innan
man binder sig för mer omfattande åtgärder. Utan
tvivel kan vid högskolor och forskningsinstitut av
olika slag bedrivas en hel del värdefullt
forskningsarbete, som det bör vara statens intresse att på allt
sätt understödja. Det är emellertid för bedömning
av denna viktiga fråga av betydelse att få en
överblick över de områden, som sådan forskning
lämpligen bör inlänkas på, med hänsyn tagen till
samarbetet med den industriella forskningen och redan
existerande statliga eller enskilda institutioner med
besläktade uppgifter, till landets naturliga
förutsättningar och behov, till det ekonomiska utbytet i
förhållande till omkostnaderna samt till dess eventuella
samordnande med den högre tekniska undervisningen,
för att ånge några av de faktorer, som kräva
beaktande. Med hänsyn till den högre tekniska undervisningen
är det härvid av viss betydelse, att forskningens krav
och undervisningens krav i möjligaste mån särskiljas.
Det uppstår eljest lätt risk för att relativt
blygsamma och välmotiverade önskemål från
undervisningens håll kunna för längre tid bliva åsidosatta på
grund av sammankoppling med mer omfattande
projekt till forskningens främjande. Det av
kommittén omnämnda flermillionersprojektet för ny
elektroteknisk laboratoriebyggnad vid K. T. H. utgör i detta
hänseende ett i viss mån riskabelt exempel.
Som redan påpekats, torde av de båda
huvudfrågorna, den högre tekniska undervisningens
organisation och den teknisk-vetenskapliga forskningens
främjande, den senare komma att kräva en betydligt
besvärligare penetration. Båda frågorna hänga
visserligen tillsammans, men den senare sträcker sig
väsentligt längre. Skola båda frågorna utredas av
den ifrågasatta kungl, kommittén, synes därför av
vikt att denna får en för en så vittomfattande
uppgift lämpad sammansättning, framför allt med
industriellt inslag, men samtidigt tillräckligt allmänt
orienterad inom undervisningens teori och praktik.
J. Körner.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
