Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 18 febr. 1939 - Om utmattning av kranmaskindelar, av J. Götzlinger - Notiser - Svenska teknologföreningens årsmöte - 3 veckors kombinerad gas-elektrisk svetsningskurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
med det förhållandet, att vid kroppars beröring
största materialpåkänningen uppträder inuti materialet
på ett avstånd från kroppsytan av samma
storleksordning som halva mindre halvaxel hos tryckellipsen.
Slutligen vill jag endast i korthet behandla
ytterligare ett specialfall: stållinan, och därmed visa att
även detta lyftorgan kan beräknas enligt de förut
uppställda allmänna principerna.
Stållinan.
Professor Klein i Hannover har på grund av
lin-prov utförda dels av det engelska "Wire Ropes
Research Committee" och dels av den tyska
"Draht-seilausschuss" utvecklat beräkningsformler för olika
lintyper. För linor med vanlig tvinning och 114, 222
och 366 trådar samt en brotthållfasthet av 130
kg/mm2, har formeln följande utseende:
D — 180 ( 64 000
a =
N
+ 0,48 .
d + å
Se där p-kurvans ekvation för detta specialfall, ø,
vilket betecknar linans dragpåkänning, är nämligen
den karakteristiska påkänningen p och formeln har
även för övrigt samma byggnad som vår allmänna.
Konstanterna äro följande: A = ^— ^^ • 64 000,
a o
D — 180
B = d ■ 0,48, N0 = 0, m = 1. (p =
böjnings-diam., d — lindiam., å = tråddiam. i mm)
Den genom prov bestämda kurvan för linans
dragpåkänning beroende av brottböjningstalet, den s. k.
linkarakteristiken är således ingenting annat än vår
p-kurva.
Även beräkningssättet i de nya svenska "Normer
för stållinor" står i full överensstämmelse med den
förut angivna allmänna principen. Enligt dessa
normer beräknas nämligen linorna endast med avseende
på dragspänningen dvs. i enlighet med
bärkraftsformeln. P — F • pq där F är linans area, p = dess
dragpåkänning och exponenten q =1.
Dragpåkänningens normvärden äro fastställda i
beroende av driftintensiteten, i vilket avseende kranarna
indelas i 5 grupper.
Det kan vara av intresse att med hjälp av
professor Kleins formel undersöka brottböjningstalen hos
linor dimensionerade enligt de nya svenska
normerna. För samma lindiameter erhållas i medeltal
följande värden.
Grupp i ii iii iv v
N/Ni ......... 1 1,3 1,8 2,5 4
Sammanfattning.
I denna framställning har jag velat giva en bild av
de förändringar som beräkningsformlerna för några
kranmaskindelar hava erfarit på senare tid.
Den äldre beräkningsmetoden, vilken delvis ännu
i dag tillämpas, utgår från förutsättningen av vilande
belastning, även när det är fråga om rörliga
maskindelar. Principen har dock sedermera modifierats på
så sätt, att vid större driftintensitet den statiska
säkerheten väljes med hänsyn till eventuell nötning.
Den nyare metodens grundprincip däremot är den,
att enär varje maskindel förr eller senare mekaniskt
förbrukas, dimensioneringen bör ske med sikte på, att
varje sådan del erhåller en viss önskad livslängd.
Därmed hava såväl hållfastheten som säkerheten
blivit tidsfunktioner. Orsaken till att en rörlig
maskindel slutligen förstöres eller måste bytas ut, kan
antingen vara utmattning eller nötning och ibland
kunna dessa faktorer samverka.
För att utgående från denna synpunkt kunna
bestämma bärkraften, erfordras kännedom om
p-kurvans förlopp, dvs. kännedom om relationen
mellan den påkänning som i detta avseende äger
avgörande betydelse och den tillhörande livslängden.
Ifrågavarande relation har beträffande stållinan i
huvudsak redan klarlagts genom prov i stor skala.
Även angående kuggväxeln kunna hithörande
förhållanden anses någorlunda vara utforskade. — Vid
dimensionering av bärhjul och val av kranräls vore
det önskvärt att tillämpa den nya beräkningsmetoden.
För närvarande saknas dock erforderliga underlag
härför.
Notiser
Svenska teknologföreningens årsmöte hålles å Lilla
konserthussalen den 23 och 24 mars och avslutas
sistnämnda dag med bankett på Grand Hotel Royal.
Föredrag komma att hållas av direktör T. Hèrnod "Skogen,
vår största naturtillgång" och byggnadsrådet Ragnar
Hjorth "Restaurering av Gustaf III:s paviljong i
Haga". Fil. dr Sidney Hagman talar om syntetiskt
gummi och professor A. Liljeström om
forskningsberedskap. Slutligen lämnar civilingenjör Bo Hellström
en skildring av svensk väg- och vattenbyggnadskonsts
landvinningar utomlands under senaste tio åren.
Damerna torde bland annat få tillfälle att under
byggnadsrådet Hjorths ledning bese pågående
restaureringsarbeten vid Gustaf III:s paviljong.
Ordinarie stämma äger rum den 22 mars.
Fullständiga program för stämma och årsmöte
publiceras snarast.
3 veckors kombinerad gas-elektrisk svetsningskurs
anordnas å Hantverksinstitutet i Stockholm under
medverkan av särskilt tillkallade fackmän den 11—29 april
1939. Kursen ger nya möjligheter till anpassning efter
deltagarnas specialintressen. Genom kombination kunna
deltagarna sålunda antingen redan från början effektivt
utnyttja hela kurstiden för sin specialgren eller också
omväxlande deltaga i såväl gassvetsning som elektrisk
svetsning. Totala kurstiden utgör ca 110 timmar,
omfattande moderna tillämpningar av de olika
svetsningsmetoderna — varvid de praktiska övningarna
visserligen domineras av jämsides bedriven gassvetsning
och elektrisk bågsvetsning, men även
arcatomsvets-ning samt s. k. ohmsvetsning (punkt- och
sömsvetsning) kommer att behandlas och demonstreras under
kursen.
Närmare detaljuppgifter om kursen samt om möjlighet
för erhållande av Kungl. Kommerskollegii resestipendier
såsom bidrag till kurskostnaderna tillhandahållas av
Hantverksinstitutet, Nytorgsgatan 17, Stockholm.
Ansökningstiden utgår den 20 mars 1939.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
