- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 25 febr. 1939 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kallad Rupelmundus, enär han härstammade från
staden Rupelmunde vid Ruhr. Hans kartor, som till
största delen ritades i Duisburg, grundades,
åtminstone delvis, på astronomiska ortsbestämmelser, de
första tillförlitliga i Europa utförda efter antiken och
för övrigt på kritiskt granskade källor från olika
håll. Även uppfann han nya projektionsmetoder;
särskilt känna vi alla till Mercators projektion med den
rektangulära världskartan. Hans första världskarta
1538 är dock i helt annan projektion, den s. k.
hjärtformiga (fig. 8). Hans övriga kartverk utgåvos
först i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet
och då på hans mågs Hondius i Amsterdam förlag.

En annan känd kartutgivare från denna tid är
Abraham Ortelius, 1527—98, som bl. a. utgivit en
vacker, men av Zeno starkt påverkad karta över
Norden 1570.

De ledande landen på kartografiens område under
1500-talet voro Tyskland och Italien. I och med
Mercatorkartornas utgivande i Amsterdam flyttades
tyngdpunkten för de geografiska kartornas utgivande
till denna stad, där under 1600-talet förnämliga verk
utfördes av Hondius’ efterträdare, hans måg Johannes
Janssonius
, som bl. a. år 1649 utgivit en atlas i fem
stora volymer, tillägnad drottning Kristina.
Janssonius’ verk fullföljdes av de fyra bröderna
Vestberius, gifta med hans fyra döttrar. Förlaget kom
därefter till Peter Svart och Moses Pit och
därefter på 1700-talet till P. Schenk och Falk.
Samtidigt med Janssonius utgav Wilhelmus och
Johannes Blaeu en lika förnämlig atlas, den största i icke
mindre än 11 band, varav två band över Hollands och
Belgiens städer, vilka spec. kunna rekommenderas
våra stadsplanerare och kvarterssanerare för studier.
Blaeu efterträddes av de Wit, varefter förlaget på
gränsen till 1700-talet övergick till P. Mortier och
Couvent. De båda förlagen konkurrerade skarpt med
varandra och stulo ogenerat av varandras kartor,
endast ändrande utgivarnamnet.

1600-talet var den dekorativa kartritningens stora
århundrade. Kartorna utrustades rikt med eleganta
vignetter och kartuscher vid titel och skala, med
vapen, krigsfolk och landets innebyggare och
framför allt de voro utomordentligt vackert kolorerade.

I 1700-talets atlaser återfinna vi visserligen alla
det förra århundradets dekorationselement
omformade i rokoko rikt företrädda, men de nå dock
knappast konstnärligt så högt, och särskilt
färgläggningskonsten har påtagligt gått tillbaka.

Ett vackert exempel på kartors stil och utstyrsel
från denna tid visar fig. 9, Ptolemaeus’ världssystem.

Den mest spridda atlasen från 1700-talet utgavs vid
början av århundradet av Johannis Baptist
Homann
i Nürnberg och sedermera av hans arvingar.
Till denna atlas, vars största upplaga upptog 5 band,
hörde även ett antal stadsplaner och stadsbilder.

Den svenska kartografiens verkliga grundläggare
blev Anders Bure eller som han å kartorna skriver
sig Andreas Bureus, vilken 1603 blev det svenska
lantmäteriets förste chef. Bures första kartarbete, som
kommit till tryckning, en detaljkarta över Lappland
m. m., är märklig därigenom, att den är den första
karta som graverats i Sverige (1611). Bure utförde
vidare den första på självständiga ortsbestämningar
grundade kartan över Skandinavien. Detta storslagna
verk, varav en del återgives å fig. 10, utgavs 1626 och
finnes kvar endast i tre exemplar, men kopierades
flitigt och utgavs i mindre skala av ett flertal utländska
förlag. Även utgav Bure nio st. kartor över särskilda
områden, vilka med regeringens tillåtelse stuckos och
utgåvos på bröderna Blaeus’ i Amsterdam förlag.

Den nästa generalkartan över Sverige upprättades
1688 av Karl Gripenhjelm. Sedan originalkartan
fullbordats men beslut om dess tryckning ej kommit
till stånd, försvann den emellertid en vacker dag
spårlöst för att efter någon tid komma ut i tryck i
Frankrike på de l’Isles förlag. Senare återfanns
originalet lika oförklarligt i Sverige i samma rum, där det
stulits. Franska ministern i Stockholm var starkt
misstänkt. Eljest äro de flesta av 1600-talets svenska
kartor graverade i Holland.

Vårt äldsta sjökort — över Östersjön — utgavs
1645 av Johan Månsson och 1694 utkom Peter
Geddas
sjöatlas över Östersjön och Kattegatt i 12
blad samt 1782 Johan Nordenanckars Sveriges
sjöatlas i 11 blad. 1797 fortsatte Gustav av Klint
med ett samlingsverk sjökartor i mer än 50 blad i
1:200 000 med översikt i 1:300 000 och 1:1 000 000.

Därefter hava vi att anteckna Erik Dahlberghs
båda kartor över Skandinavien, tillhörande hans
berömda verk Suecia Antiqua.

Verkligt tillförlitliga astronomiska
ortsbestämningar förekommo i Sverige först 1695, då Anders
Spole
bestämde Tornedalens polhöjd. År 1736
utfördes den första gradmätningen av Anders Celsius
i Lappland i samarbete med fransmannen
Maupertuis. 1740—46 utfördes en stor mängd
latitudsbestämmelser på skilda platser i landet och 1805
påbörjades den systematiska gradmätningen medelst
utläggande av triangelkedjor över hela landet.

Lantmäterikontoret utgav 1739—45 de kända
kartorna över Mälaren, Uppland, Södermanland, Närke
och Västmanland samt under Jakob Faggot, 1747—52
en generalkarta över Sverige och specialkartor över
Skåne och Stockholm. Även Finland började då
kartläggas i detalj med karta över Åland 1789 som
avslutningsarbete.

Vidare kan antecknas P. A. Örnskölds karta över
Medelpad 1769 och över Ångermanland, Medelpad och
Jämtland 1771 samt N. Bjelkes karta över Nyköpings
län, J. J. Gyllenborgs karta över Stockholms län
1772 och N. Marelius’ kartor över Vänern och
Vättern, Södra Sverige samt ett tiotal län
(1773—1785). Ytterligare kunna nämnas J. Brolins 6 blad
kartor över svenska städer 1769—71 och S. G.
Hermelins
svenska geografiska kartverk i 30 blad
1796—1815 och över Finland 1798—1799.

Härmed avslutar jag denna lilla uppsats om gamla
kartor.

Jag har i ovanstående hållit mig till de geografiska
kartorna, men parallellt härmed utvecklades under
15- och 16-hundratalen upprättandet av stadskartor
och bilder till en verklig konst. Sålunda utkommo i
separata tryck och vanligen i kopparstick,
fågelperspektiv av en mängd olika städer samt även hela
verk, såsom det förutnämnda klassiska arbetet av
Braun & Hogenberg från slutet av 1500-talet och
otaliga efterföljare under 16-och 17-hundratalen. Men
detta är ett särskilt kapitel som skulle fordra en
artikel för sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939a/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free