Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 18 mars 1939 - Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot underordnade och gentemot tredje man, av Erik Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 11 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 18 MARS
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot underordnade och gentemot tredje man, av
jur. kand. Erik Löfgren. — Notiser. -—• Litteratur. —■ Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot
underordnade och gentemot tredje man.
Av jur. kand. ERIK LÖFGREN.
I föregående nummer återgavs det
föredrag, som vid Svenska teknologföreningens
sammanträde den 15 febr. hölls av
ombudsman S. Nordmark över juridiska
synpunkter på det av rubriken angivna ämnet.
Nedan följer jur. kand. E. Löfgrens
framställning av de försäkringstekniska
synpunkterna jämte huvudparten av den
efterföljande diskussionen.
Försäkringsformen har i våra dagar blivit ett alltmer
smidigt instrument för fördelning och
utjämning av de förluster, som kunna drabba ett företag
eller dess ledare genom skador av olika slag. Då
uppmärksamheten här särskilt riktats mot den
skadeståndsskyldighet, som kan komma att påvila
företagare och företagsledare, skall jag försöka att i
korthet påvisa de möjligheter, som förefinnas att erhålla
försäkringsskydd just mot av skadeståndsplikten
orsakade förluster. Den försäkringsform som därvid
står till buds är ansvarighetsförsäkringen.
Ansvarighetsförsäkringen har till uppgift att lämna
ekonomiskt skydd mot lagenliga skadeståndsanspråk
och att avvärja oberättigade krav.
Försäkringskyddet framträder sålunda i dubbelt avseende. Dels
er-sättes det skadestånd, som försäkringshavaren
förpliktats betala, dels bekostas den rättegång som kan
vara erforderlig för att avvärja ett oberättigat
anspråk eller för att nedbringa kraven till skäliga
proportioner.
Den första fråga som uppställer sig, då det gäller
att avgöra om försäkringen täcker en viss skada är
denna: föreligger skadeståndsplikt? Detta är ett rent
juridiskt spörsmål, som måste bedömas enligt rent
juridiska grunder, dvs. med hänsyn till förefintlig
lagstiftning, rättspraxis eller allmänt gällande
rättsregler. Genom att ansvarighetsförsäkringen
principiellt ansluter sig till skadeståndskyldigheten kan
man som försäkringens första budord uppställa
satsen: utan skadeståndsplikt intet försäkringsansvar.
För att skadeståndsskyldighet skall inträda fordras
i regel vållande. Om t. e. en fastighetsägare har en
försäkring och det händer en olycka till följd av
något fel i fastigheten, anser han att
försäkringsbolaget bör betala. Vi måste emellertid först fråga, om
det föreligger skadeståndsskyldighet. Den föregående
talaren1 anförde ett fall, då en arbetare föll ned på
gatan genom ett franskt fönster, därför att vissa
fästen voro dåliga. Fastighetsägaren hade icke reda
på detta och frikändes, emedan det icke förelåg
något vållande. Man undrar ofta, varför inte sådana
saker kunna täckas av försäkringen. Man frågar:
"Varför kan inte försäkringen få gälla alla skador,
som uppstå inom fastigheten?" För
försäkringsbolagen vore det ganska frestande att uppställa en sådan
regel, genom vilken man kunde komma ifrån allt
ängsligt sneglande på juridiken och dess
spetsfundigheter. Det låter sig emellertid icke göra. Det går icke
för sig, att ansvarighetsförsäkringen så att säga
skapar sig själv en skadeståndsrätt. Det är icke
dess uppgift, och det skulle överstiga dess krafter.
Ansvarighetsförsäkringen måste anknyta till gällande
skadeståndsregler, och det går inte an att
försäkringsbolaget betraktar en person som skadeståndsskyldig,
under det att lagen säger någonting annat.
En annan sak är att bolagen i sådana fall, där
skadeståndsskyldigheten är tvivelaktig, måste
förbehålla sig rätt att ordna upp ersättningsfrågan på
lämpligaste sätt. Varje sak behöver ju ej sättas på
sin spets. Att processa i tid och otid är föga lönande.
Men man kan inte ge efter på principen: utan
skadeståndsplikt föreligger intet försäkringsskydd.
Med utgångspunkt från denna princip kunde man
fråga sig: gäller alltså försäkringen, så fort det
föreligger skadeståndsskyldighet? Därpå måste jag svara
ett obetingat nej; den slutsatsen får man visst inte
dra. Jag skall här försöka ånge, varför det inte går
att utfärda en försäkring, som utan vidare täcker den
skadeståndsskyldighet ett visst företag eller en viss
person kan ådraga sig. Det är alldeles nödvändigt
att här uppställa vissa begränsningar.
Den viktigaste gruppen av sådana begränsningar
framgår av villkorens § 1; jag skulle vilja kalla dem
för de grundläggande begränsningarna, som kunna
sägas ligga i sakens natur.
Den första begränsningen är, att
skadeståndsskyldigheten måste uppstå enligt gällande svensk rätt.
Man kan tycka att detta är självklart. Men det är inte
i Se Tekn. tidskrift nr 10, sid. 89, ombudsman Nordmarks
föredrag.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
