Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 18 mars 1939 - Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot underordnade och gentemot tredje man, av Erik Löfgren - Diskussion, av Nils Malm, G. W. Stenholm, Hugo Månsson, Herman Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
någon person i hans egenskap av arbetsledare kan
ifrågakomma enligt sistnämnda lagrum. Enligt detta
kan endast vara tal om anläggningsägarens
ersättningsskyldighet för inträffad skada.
När fråga är om att ställa någon till ansvar för
vållande till olycksfall föreligger det mycket ofta
betydande svårigheter vid bedömandet av mot vilken eller
vilka av de i händelseförloppet medverkande
ansvars-yrkandena skola riktas. Detta gäller naturligtvis inte
bara elektriska olycksfall utan olycksfall överhuvud.
På det elektriska området finnes emellertid en del
författningsbestämmelser, som kunna hava inflytande på
var ansvaret skall läggas, och som jag i korthet här
vill beröra.
Det torde då vara lämpligt att skilja på sådana
olycksfall, som förorsakats av att den elektriska
anläggningen varit felaktigt utförd och sådana som
förorsakas av felaktiga eller olämpliga åtgärder,
sammanhörande med anläggningens drift.
Beträffande den första kategorien vill jag erinra om
att elektriskt installationsarbete — bortsett från vissa
arbeten av ofarlig beskaffenhet — enligt gällande
författning skall utföras av eller under kontroll av för
dylikt arbete av Kommerskollegium för behörig
förklarad person. Jag vill då först understryka, att
denna bestämmelse icke har avseende å arbeten rörande
anläggningarnas skötsel och drift utan endast på
sådant arbete, som kan anses vara utförande,
förändring eller reparation av elektrisk anläggning. Finnes
nu vid företaget ifråga — det må vara ett
elektriskt distributionsföretag eller en fabrik med
elektrisk installation — anställd en behörig installatör, så
ligger det i sakens natur, att ansvaret för att den
elektriska anläggningen är riktigt utförd vanligen vilar på
denne. Men så alldeles säkert att så är fallet, behöver
det dock ej vara. Omständigheterna kunna nämligen
vara sådana, att installatören icke skäligen kunnat
anses behöva haft kännedom om bristfälligheten i
anläggningen.
I syfte att ha en viss garanti för att anläggningarna
hållas i gott och föreskriftsenligt skick finnes i
elektricitetsstadgan bestämmelser om att anläggningar av
visst slag skola undergå regelbunden besiktning.
Underlåtenhet att låta fullgöra denna
besiktningsskyldighet har i en del domstolsutslag rörande
ansvarsskyldighet ansetts utgöra ett vållanderekvisit och alltså
föranlett såväl bötesstraff som ersättningsskyldighet för
arbetsledare. Jag vill framhålla att nu gällande
bestämmelser angående denna besiktningsskyldighet äro
ganska föråldrade, men att nya bestämmelser komma
att träda i kraft den l:e nästkommande juli. Det är
av vikt att varje ingenjör, som bär ansvaret för en
rörelse, inom vilken finnes elektrisk anläggning,
skaffar sig kännedom om dessa bestämmelser.
Vad jag nu sagt har avseende närmast å olycksfall
härrörande från felaktigheter i anläggningarnas
utförande. Jag övergår nu till den andra kategorien,
dvs. olyckor förorsakade av fel vid driften. Som
exempel på av felaktiga driftåtgärder förorsakade
olycksfall kan tas: en arbetare beordras utföra något
arbete på en del av den elektriska anläggningen, som
för detta ändamål avkopplats. Av misstag slås sedan
strömmen till medan arbetet ännu pågår, och den
arbetande blir skadad. Olyckor av denna art äro kanske
de på elektriska anläggningar vanligast förekommande.
För att förebygga dylika olycksfall kräves synnerligen
stor omtanke och stränga försiktighetsmått. På arten
av dessa kan jag givetvis icke här ingå. Ur
ansvarssynpunkt är emellertid av vikt att veta vad som
angående driftspörsmålen är stadgat i författningsväg.
I detta avseende måste jag med beklagande konstatera
att vi f. n. i stort sett sakna bestämmelser härom.
Detta har förorsakat för det första, att man på många
håll svävat i okunnighet om vilka skyddsåtgärder som
borde vidtagas och på grund härav ha olycksfall
inträffat, som borde ha kunnat förebyggas, för det andra
har det förorsakat synnerligen stora svårigheter vid
bedömandet av ansvarsskyldigheten. Frånvaron —
praktiskt sett — av bestämmelser har berott på att det
möter synnerligen stora svårigheter att kodifiera
regler för arbeten av så mångskiftande natur, som de
ifrågavarande. Nya föreskrifter rörande elektriska
anläggningars drift och skötsel föreligga emellertid
nu i färdigt skick, vilka även de beräknas komma att
träda i kraft nästkommande 1 juli. I dessa
föreskrifter förekommer bl. a. en bestämmelse av allmän
men grundläggande natur, nämligen att innehavare av
starkströmsanläggning har skyldighet att tillse att till
anläggningens drift hörande arbeten utföras av personer,
som äga nödig sakkunskap ävensom kännedom om för
sådana arbeten gällande bestämmelser. Bestämmelserna
innehålla dessutom specificerade anvisningar rörande
de försiktighetsmått, som skola vidtagas vid arbeten
av ifrågavarande slag, exempelvis huru man skall för
fara vid från- och tillslagning, jordning och
kortslutning, avspärrning av farliga områden, ordergivning
m. m. Verkan av dessa föreskrifter tror jag först
och främst blir den, att antalet olycksfall
kommer att minskas. Men det kan icke förnekas att
ar-betsledarnas ansvar kommer att betydligt ökas genom
dessa föreskrifters tillkomst, i så måtto, nämligen att
det gäller för dem att tillse att de efterlevas. Å andra
sidan bör det vara en betydande fördel för
arbets-ledarna att hava sina skyldigheter i förevarande
avseende i största möjliga grad kodifierade, och
säkerligen komma föreskrifterna att vid olycksfall, som här
nämnts även underlätta domstolarnas arbete vid
bedömande av om och hur ansvaret skall utmätas.
Jag föreställer mig att åtskilliga arbetsledare, som
äro här i kväll, önska svar på frågan: "Vad skall jag
göra för att i möjligaste grad klara mig från ansvar
vid inträffade olyckor?" På den frågan kan jag endast
kort och gott svara: "Tag först reda på vari Edra
skyldigheter består och bemöda Eder sedan om att
iakttaga dem." Ifråga om huru elektriska anläggningar
skola vara beskaffade hava vi ju en mångfald
detaljerade föreskrifter. Ingen inspektionsskyldighet eller
domare ifrågasätter att en arbetsledare, som icke är
fackutbildad på det elektriska området, skall känna
till dessa otaliga föreskrifter. Det ankommer på
den behörige installatören att kunna dessa saker.
Men med driftföreskrifterna är det en annan sak.
Visserligen kan, där behörig installatör finnes
anställd vid företaget, ansvaret för att
driftföreskrifterna efterlevas i stort sett anses vila på denne.
Men även fabriksledaren, verkstadsingenjören och
personer i liknande ställning, kunna råka illa ut,
om de icke känna till dessa föreskrifter. Antag till
exempel att fabriksledaren beordrar en arbetare att
utföra något slags arbete i farlig närhet av elektriska
anläggningsdelar och en olycka inträffar. Eller att
ingenjören, som tänkt på att det skulle kunna
innebära fara att arbeta i närheten av de farliga
ledningarna, ringt på till maskinskötaren i kraftstationen och
sagt till denne ungefär följande: "Vi skall utföra ett
arbete bredvid högspänningslinjen under
middagsrasten idag, håll därför inte spänning på under rasten."
Om olycka sedan inträffar i något av dessa fall, är det
mycket möjligt att ingenjören åker fast för vållande.
Hade han känt till driftföreskrifterna och följt dem
hade olyckan sannolikt icke behövt inträffa.
Att arbetsledarna vid de rent elektriska företagen
känna till de elektriska föreskrifterna får man ju taga
för givet. Men jag har med vad jag nyss sagt velat
framhålla vikten av att varje arbetsledare vid en
rörelse, i vilken finnes elektriska anordningar i större
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
