Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Forskningsberedskap, av A. Liljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tekniska undervisningsfilmer i fortsättningsskolan och
under beväringstiden ha en ganska avsevärd
nationalekonomisk betydelse? För att inte tala om den direkta
betydelsen för ett motoriserat försvar.
Tekniska synpunkter i elementarundervisningen.
Låt mig nu övergå till den befolkningsgrupp, vare
tekniska anrikning står under statens överins-eende
och som utgör det egentliga urvalsunderlaget för
forskningsberedskapen. Jag menar dem, som ha
förmånen att studera vid olika läroverk. Först möta vi
en grupp skolor med direkt teknisk betoning:
tekniska fackskolor, tekniska läroverk och gymnasier.
Utbildningen här är uttryckligen inriktad på teknisk
verksamhet och de utexaminerade eleverna gå
vanligen direkt ut i det praktiska livet. Endast en ringa
del fortsätter sina studier vid tekniska högskolor.
Vanligen torde det väl vara ekonomiska skäl, som
kasta dem ut i förvärvsarbete. Det kan därför
ifrågasättas, om staten icke genom studiestipendier borde
förhjälpa de mera begåvade bland dessa till fortsatt
utbildning.
Så som förhållandena nu ligga till, är det regel,
att vägen till högre teknisk utbildning går via
real-studentexamen. Man kan då fråga sig, huru de
allmänna läroverken fylla sin uppgift som
anrikningsanstalter till de tekniska högskolorna. Närmast
sanningen kommer man väl, om man konstaterar, att
de meddela en viss allmänbildning jämte färdigheter
av grundläggande betydelse för
högskoleiindervis-ningen. Och man kan nog utan överdrift tillägga,
att de tekniska synpunkterna äro ytterst
otillfredsställande tillgodosedda i själva realämnena. Det
skulle föra mig alldeles för långt att här närmare
utveckla denna uppfattning, som för övrigt delas av
de flesta teknici. Jag vill bara mot bakgrunden av
mitt tidigare exempel med bondpojken och
motorpumpen påpeka, att en realstudent inte vet mer om
de elektriska motorerna, än att "dynamomaskiner"
indelas i tre slag, serie-, shunt- och
kompoundma-maskiner. Skillnaden mellan dem angiver han vara
att huvudledningen är i förhållande till
magnetlindningen i förra fallet kopplad i serie och i andra fallet
shuntad; om kompoundmaskinen använder han
lärobokens ord att "den kan sägas vara på en gång
seriemaskin och shuntmaskin". Detta är ju ett storartat
exempel på den Strindbergska knappologien.
Knappar kunna indelas i enhålsknappar, tvåhålsknappar
och trehålsknappar. De förra utgöras av knappar
med ett hål, de senare av knappar med två hål.
Tre-hålsknappen kan sägas vara på en gång enhålsknapp
och tvåhålsknapp! Inte ett ord om de tekniska
egenskaper, som gör att man tillverkar och saluför dessa
tre olika motortyper.
Jag anför detta för att i blixtljus visa, hur
främmande elementarundervisningen är för teknisk
problemställning. Så som förhållandena äro för
närvarande är det dock orimligt att begära teknisk
inriktning av elementarundervisningen. Lärarna
utbildas vid universitet, och i deras examina prövas rena
minneskunskaper, men, märk väl, helt andra
kunskaper än dem, de som lärare skola meddela,
Universitetslärarna bekymra sig inte på annat sätt om de
för skolan grundläggande kunskaperna, än att de
ständigt klaga på, att studenternas kunskaper äro
alltför bristfälliga att bygga den högre undervisningen
vidare på. I sin yrkesutövning får läraren därför
huvudsakligen bygga på de bristfälliga kunskaper han
inhämtat, när han själv var läroverkselev, en aning
upputsade av den lilla pedagogiska handledning
provåret giver. Denna kretsgång gör, att förlegade idéer
från 1600- och 1700-talet fortfarande få breda ut sig
i läroböckerna, vilka i sin tur utgöra mönster för
folkskolans läroböcker i exakt naturvetenskapliga ämnen.
Praktiska färdigheter genom elementarundervisningen.
Det för den fortsatta tekniska utbildningen
värdefulla med elementarundervisningen är därför icke den
enorma anhopningen av lätt förflyktigade
minneskunskaper utan den fördjupade insikten i
orsakssammanhangen ävensom den logiska träning eleverna få vid
kunskapsstoffets behandling. Härvid blir den
matematiska undervisningen av särskilt stor betydelse.
Dels ger den en räknefärdighet, som utgör en
praktisk tillgång för livet. Dels ger den en annan för
forskningsberedskapen fundamental praktisk
färdighet, nämligen konsten att läsa innantill det
formelspråk, med vars hjälp man renodlar det logiska
tänkandet. Det matematiska formelspråket är de
tekniska lagarnas snabbskrift och ger uttryck åt, vad jag
skulle vilja kalla den exakta vetenskapens naturliga
grundspråk. Matematisk, mekanisk och fysikalisk
problemlösning äro intet annat än
översättningsövningar från detta grundspråk till de olika
tillämpningsområdenas dialekter och vice versa.
Den store matematikern Evariste Galois angav i
sitt vetenskapliga testamente "le principe de
l’ambi-guité" som en av den vetenskapliga forskningens
förnämsta verktyg. Denna mångtydighetens princip,
som i början av förra seklet fört Galois till märkliga,
epokgörande upptäckter, innebär ingenting annat än
att de erfarenheter man gjort på ett
forskningsområde utan vidare kunna tillgodogöras på ett flertal
andra forskningsområden. Man har bara att från det
ena forskningsområdets dialekt via grundspråket,
matematiken, översätta dem till de andra
forskningsområdenas dialekter.
Matematikens centrala ställning i allt
forskningsarbete är därmed kännetecknad på ett sätt, som också
kan förklara den frenesi, varmed man i vissa kretsar
angriper matematiken och matematikundervisningen.
Dessa angrepp äro i de flesta fall ett utslag av det
rashat man känner inför dem som tala ett främmande
och svårbegripligt språk. Ofta sker angreppet så, att
man ivrar för att matematikundervisningen
inskränkes till att omfatta det för en viss utbildning strängt
nödvändiga. Människan behärskar emellertid endast
de mest centrala delarna av sitt vetande, ett
intellektuellt urval gör sig gällande med olika urvalsprocent
för olika individer, det är därför man kan gradera
kunskaperna i en betygsskala. Att inskränka
matematikundervisningen till just det man inom ett visst
yrke har användning för, vore således lika oklokt
som att vid vanlig språkundervisning rätta denna
efter en bestämd yrkesgrupps speciella ordförråd.
Man får aldrig lämna ur sikte att matematiken i det
praktiska livets tjänst är ett slags verktyg. Dess
handhavande kräver därför övning, tidig övning och
mångsidig övning.
Statsrådet Engrerg, som sagt så många kloka ord
i skolfrågor och också visat sig vara mannen att
genomföra betydelsefulla reformer, fällde följande tänk-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
