Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Forskningsberedskap, av A. Liljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dant reformförslag har bl. a. framburits av direktör
Hemming Johansson i en bekant
reservationsskrivelse. Detta förslag går ut på, att gallringen bör
företagas sedan de sökandes kvalifikationer bedömts vid
högskolan och av dess lärare.
En förnuftig gallringsreform.
Den förnuftigaste formen för en sådan gallring vore
att släppa in så många som möjligt, för att under ett
första prövningsår deltaga i den ordinarie
undervisningen. Så som undervisningen vid Tekniska
högskolan är organiserad under första .arbetsåret, behöva
inga laborationer förekomma under den tidén, annat
än för kemister och bergsmän. Bortser man från
denna kategori behöva inga extra åtgärder med
hänsyn till laboratorier och deras dyrbara utrustning
därför komma ifråga. Allt som behövs är tillgång till
föreläsnings- och ritsalar. Med de usla förhållanden,
som råda vid Drottninggatans gamla byggnader,
måste statsmakterna med det snaraste sätta igång
nybyggnader för första och andra årskurserna. Att då
göra de där behövliga föreläsnings- och ritsalarna så
rymliga, att en stor del av den kö, som nu avvisas vid
högskolans portar, får slippa in till ett första
prövningsår, behöver endast draga en blygsam merkostnad.
Det är just vid finkamningen av köen som det
nuvarande gallringssystemet visat sig fullkomligt
godtyckligt. Flyttas spärren ned till lägre betygsgrader,
behöver ingen någorlunda kompetensduglig sökande
avvisas. Har man fallenhet för högskolans
arbetsmetoder och lägger man manken till, finnes då en
chans att oberoende av tidigare skolpojkssynder
komma in på den tekniska banan. Systemet skulle
dessutom tillföra högskolearbetet en högst betydelsefull
tillgång. Det skulle bli en helt annan takt på
högskolearbetet när ingen går säker. Högskolans
kataloger visa, att med nuvarande intagningsbestämmelser
cirka 45 % av de båda första årskursernas studerande
icke hinna följa med undervisningen. Är det rimligt,
att en högskola, som har förmånen att hårt gallra
bland de inträdessökande, utför gallringen på ett
sådant sätt, att nästan halva antalet studenter spiller
bort minst ett år i onödan? Ett prövningsår skulle
automatiskt medföra att ingen tidsspillan behöver
uppkomma under första året, ty de som inte kunna
hålla takten, få efter prövoårets slut söka sig till
annan sysselsättning. Om första arbetsårets
undervisning organiserats på ett förnuftigt sätt med hänsyn
till teknikens behov — därtill återkommer jag strax
— ha dessa avpolleterade studenters samhällsvärde
ökats, samtidigt som de för första gången tränats i
kampen för tillvaron.
Vad har man nu att invända mot en sådan reform?
Jo, en hel del, som direktör Hemming Johansson
på mycket goda grunder kunnat tillbakavisa, trots
att han icke behövt stödja sig på sådana
omständigheter jag här anfört. Det enda argument, han
eventuellt är böjd att acceptera, är det av motståndarna
mot en förnuftig reform anförda: "... av rent
humanitära skäl bör man undvika, att en del ungdomar
får dyrbara år i viss mån förspillda," Hur ihåligt är
inte detta argument mot bakgrunden av det faktum,
att nära hälften av de nu insläppta spilla bort ett år
eller mera i den grundläggande undervisningen! Och
dessutom, när fingo "humanitära skäl" förbjuda
obligatorisk militär värnplikt? Det är sant, det finns
samvetsömma. När det gäller vår nations kamp på
det moderna slagfältet, teknikens arbetsfält, står det
den samvetsömme fritt ätt hålla sig undan. Det är
missriktad humanitet att kalla ett år av intellektuell
träning för spilld tid. Och det är grundfalskt, att
glömma taga med i räkningen, att det nuvarande
systemet medför tidsspillan både genom onödiga
kompletteringar av studentbetyg och genom oerhörd
ineffektivitet i studierna vid högskolan.
Också ett lärobokselände.
Så kommer jag då fram till den högre tekniska
undervisningens del i forskningsberedskapen. Det är
ett vidlyftigt kapitel, som jag naturligtvis inte här
kan taga upp till allsidig behandling. Jag får
inskränka mig till att belysa den ställning de allmänna
exakta vetenskaperna böra ha i detta sammanhang.
På de undervisningsområden, där tekniken ständigt
åstadkommer förskjutningar och gallringar av
kunskapsstoffet, spelar det muntliga föredraget åtföljt
av demonstrationer en viktig roll. Men det finns
områden av mera stationär karaktär, där tekniken
endast långsanit framtvingar förskjutningar i
kunskapsstoffet. Dit höra bl. a. de grundläggande
delarna av de s. k. allmänna vetenskaperna. Att
här meddela undervisningen på samma sätt som
man gjorde i medeltiden, dvs. genom anteckningar
till muntligt föredrag, är så anakronistiskt, att det
icke borde få komma ifråga vid en högskola, som
skall göra teknisk propaganda. Sedan medeltiden har
det hänt en hel del på den tekniska fronten. Bland
annat har boktryckeri- och reproduktionstekniken
utvecklat sig till en aktningsvärd grad av fullkomlighet!
Men vår folkmängd är ringa, intet förlag vill trycka
den högre undervisningens läroböcker, än mindre
betala författaren något anständigt honorar. I de stora
kulturländerna kan en läroboksförfattare förtjäna en
hel förmögenhet på denna verksamhet. I vårt land är
författandet av en lärobok en ren offerhandling, även
i de fall, då staten bekostat tryckningen och gett
författaren någon tusenlapp i arvode. Det är nämligen
så, att en lärobok för kritiskt skolade läsare ställer
särskilt höga fordringar på författaren, arbetet per sida
blir enormt mycket större än vid annat författarskap.
Staten bör bekosta tryckning av läroböcker och
övningskurser i de för den tekniska undervisningen
grundläggande ämnena, författaren bör få ett skäligt
arvode och hela försäljningsinkomsterna, Upplagorna
böra icke göras större än att de med jämna
tidsmellanrum kunna anpassas efter den tekniska och
vetenskapliga utvecklingens krav.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att
duplicerade kompendier genom sin typografiska
urtråkig-het icke kunna ersätta klokt satta och ^äl illustrerade
boktryck. Duplicerade kompendier kunna icke på
något sätt skänka pedagogisk stimulans.
Första arbetsårets effektivisering.
Det har i många år talats om att införandet av
beskrivande maskinlära skulle i de första årskurserna
befordra en mera teknisk anda. Säkerligen, men skall
detta ske genom att en lärare anställes att stå och
prata om, hur maskiner se ut och fungera, ramla vi
nog in i medeltiden igen. Det finns ju film, som med
mindre tidsspillan och effektivare kan befordra detta
syfte. Skulle det inte kunna anses vara på tiden att
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
