Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Matematiska maskiner i U. S. A., av Stig Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 13. "Differential Analyzer" av mindre typ, byggd i Belfast. (Proc.
Roy. Irish Acad.)
möjligt att undvara den medhjälpare,
som erfordras för att å ett "input table"
mata in funktionen e (t) i maskinen.
e (t) är nämligen i så fall lösningen
till en lineär differentialekvation av
andra ordningen med konstanta
koefficienter och man kan låta maskinen lösa
denna!
Sedan man bestämt sig för ett visst
kopplingsschema skall maskinen
hopkopplas. Det är detta förberedande
arbete, som tar den längsta tiden i anspråk
—- från ett par timmar till en dag. Då
maskinen väl är uppkopplad får man en
lösning på 10 min.—1 tim.
En "differential analyzer" av den i
fig. 10 visade största typen kan lösa
differentialekvationer av åtminstone sjätte
ordningen med en noggrannhet av ca
V10 %. Den utgör, som synes, en omfattande och
komplicerad anordning, varför också
tillverkningskostnaden är relativt hög — flera 10 000-tal dollars.
Det är därför av intresse, att man på flera håll i
Europa byggt enklare "differential analyzers" till
betydligt lägre kostnad. Innan arbetet med den i
fig. 10 återgivna maskinen i Manchester sattes igång,
tillverkades en liten modellmaskin med fyra
integra-torer och en noggrannhet av ca 5 %. Den var till
största delen hopbyggd av Meccano-delar för en
materialkostnad av mindre än 400 kr. [10].
Vid Queen’s University i Belfast på Irland har man
nyligen byggt en något större maskin med en
noggrannhet av 1—2 % till en materialkostnad av ca
1000 kr. [17]. Fig. 13 visar en bild av denna. Yi
se till höger systemet av axlar, närmast kameran ett
"output table" och bakom detta fyra st. integratorer.
Den med B betecknade anordningen är en s. k.
"torque amplifier" — vridmomentförstärkare. Ett par
ord måste ägnas denna viktiga detalj. Det
vridmoment, som erhålles direkt å en integrators
utgångsaxel är mycket litet och kan ej utnyttjas utan
föregående förstärkning. I själva verket uppfylldes en
väsentlig förutsättning för konstruktionen av en
praktiskt användbar "differential analyzer", då Bush och
hans medhjälpare lyckades få fram en enkel, på
lin-spelets princip byggande mekanisk
momentförstärkare. Genom att koppla två sådana i serie kan man
få 10 000 gångers förstärkning av vridande momentet.
"Differential analyzern" har kommit till
användning för lösandet av en mängd problem från olika
områden, framförallt sådana, som leda till lineära
differentialekvationer med variabla koefficienter. Som
exempel på elektriska problem kunna nämnas:
elektriska svängningskretsar med variabla parametrar
(t. e. spole med järnkärna eller kondensator, vars
kapacitet varierar med tiden), pendlingsfenomen hos
synkronmaskiner, impulsspänningsprov å vissa nya
material för överspänningsskydcl, som ej följa Ohms
lag. Av mekaniska problem märkes ett studium av
svängande icke-lineära mekaniska system
(subharmo-niska svängningar). F. ö. har man behandlat problem
från vitt skilda håll: atomfysik, ballistik, beräkning
av matematiska funktioner.
En nackdel med den beskrivna mekaniska
"differential analyzern" är den jämförelsevis långa tid,
kanske en dag, som åtgår för uppkoppling av ett
visst problem. Yid ett tillfälligt avbrott i
lösningsarbetet, t. e. för ett studium av redan erhållna
lösningar, lönar det sig därför sällan att under tiden
koppla upp ett annat problem.
Sedan några år tillbaka pågår emellertid vid
M. I. T:s Electrical Department arbetet med en ny, i
huvudsak elektrisk "differential analyzer", som skall
bli fri från denna och andra nackdelar. Det är mig
endast möjligt att ge några spridda och ganska
ytliga fakta om detta optimistiska jätteföretag, som
man knappast kan tänka sig igångsatt någon
annanstans än i U. S. A. Projektet finansieras med medel
från Rockefeller Foundation och torde komma att
gå löst på betydligt mera än 100 000 dollars.
"The new differential analyzer" inrymmes i ett
antal stativ i en större sal. Man kommer vid första
anblicken närmast att tänka på en överdragsstation.
Vissa delar äro fullt färdiga, under det att andra
knappast ens äro klara på papperet!
Den färdiga anläggningen kommer att innehålla
mellan två- och tretusen (!) radiorör av olika slag
med en total glödströmseffekt av bortåt 40 kW!
Förlusterna hos alla dessa i en enda sal placerade rör
komma att medföra en ansenlig uppvärmning. Man
installerar därför en ventilationsanläggning, som skall
kunna bortföra ca 100 kW!
"The new differential analyzer" konstrueras för
differentialekvationer av upp till 18: de ordningen.
Man tinker sig dock, att den vanligen skall arbeta
uppdelad på tre sektioner. Man kan då samtidigt
endera lösa tre olika ekvationer av högst sjätte
ordningen eller också erhålla tre olika lösningar till
samma ekvation.
Uppkopplingen av ett problem kommer att kunna
göras på ett par min. från ett centralt manöverbord.
Den inre hopkopplingen sker med hjälp av de inom
automattelefonien begagnade koordinatväljarna. Av
den mekaniska "differential analyzern" ha endast
in-tegratorerna bibehållits oförändrade. Den mekaniska
momentförstärkaren har ersatts med en elektrisk
"teletorque", karakteriserad som en elektrostatisk
selsyn-anordning. Integratorns utgående axel är
förbunden med rotorn i en
differentialkonden-sator, mellan vars statorplattor en tonfrekvent
spänning om 3 000 p/s anbringas. Denna spänning
moduleras genom rotorrörelsen och får påverka en
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
