Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Några minnesord över Witold Broniewski och hans gärning — ett tvärsnitt genom senare års metallografiska forskning, av Carl Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
en något subtil men långt ifrån oviktig fråga, som
alltjämt uppmärksammas.
Järnets allotropa förhållanden beröras även av
några av Broniewski 1916 meddelade bestämningar
av elektrolytisk lösningspotential för järn med olika
kolhalt, efter långsam, resp. hastig avkylning. Slut
satsen, att martensiten — fast lösning av kol i a-järn
— vore stabil vid låga temperaturer, strider
emellertid mot teoretiska fordringar och senare års ingående
arbeten. I de allra flesta fall äro B:s slutsatser
synnerligen väl grundade.
Dessa arbeten vid Le Chateliers institut avbrötos
genom världskriget, Första gången Broniewski åter
framträdde inför offentligheten — nu som
representant för metallforskningen i det återupprättade Polen
— var 1924, med en uppsats vid en Solvay-kongress
i Briissel över sambandet mellan metallernas
utvidgning och elektriska motstånd.
Sedan vidtager en rik produktion, till stor del i
kopparns tecken, men även beträffande
lättmetaller-na och många andra tekniska legeringar.
Det första av dessa arbeten, av Braniewskis skola,
gällde (1928, med Sliwowski) systemet Sb—Sn, där
föreningen Sb,Sn3 visade sig återspeglad i fysikaliska
egenskaper.
För systemet Cu—Sn — bronsernas — bestämdes
(med Hackiewicz) likaledes vissa löslighetsgränser.
För systemet Cu—Zn — mässingens — undersöktes
(1931, med J. Strassburger) elektricitetsledning och
dess temperaturkoefficient, termokraft,
lösningspoten-tial, utvidgningskoefficient och dess
temperaturberoende, hårdhet och mikrostruktur. Det framgick
genom sammanställningen av alla dessa data, att en
mängd tidigare antagna föreningar icke förekomma
utan endast de trenne föreningarna CuZn, CuZn2,
CuZn6, vilka uppenbarligen överensstämma med de
s. k. ß-, y- och £-faserna, som numera äro säkert
fastställda genom röntgenmetod — om de också ej tolkas
alldeles på anfört sätt.
B. använde sig icke av sagda moderna hjälpmedel
— som, hur värdefullt det än är, ju icke kan ersätta
studiet av andra egenskaper.
Lösligheten av zink i koppar — en för praktiken
viktig konstant — bestämdes av B. till 35,7 % Zn,
vilket är lägre än det vanligen uppges (39 %); andra
bestämningar ha emellertid stött B:s låga värde,
liksom en hans egen senare bestämning.
Åt metallernas kallbearbetning har B. ägnat mycket
arbete. Han visade (1931, med Kröl) att kolfattigt
götjärn ("Armco") efter kallbearbetning kan nå så
hög hårdhet som 260 brinell — eller ungefär dubbelt
det värde man vanligen iakttar. B:s resultat (med
Robowsky) lära ha vunnit stor tillämpning inom den
polska krigsindustrien.
Det för myntväsendet viktiga systemet Ag—Cu
undersöktes noga (1932, med Koslacz);
förekommande löslighetsgränser bestämdes medelst fysiska
och mekaniska egenskaper.
Systemet Ag—Au — ett av de få där obegränsad
blandbarhet förekommer — undersöktes med resultat
helt bestyrkande denna höga blandbarhet (1932,
Wesolowski).
Det för lättlegeringarna viktiga systemet Al—Si
— innehållande gjutlegeringen silumin — visade sig
ge ett synnerligen överraskande resultat: de tvenne
legeringarna med 96 % Si och med 97 % Si ge
— huru föga sammansättningen än skiljer sig —
tillsammans ett termoelement starkare än hittills kända
(1932, med Smialowski).
En viktig undersökning gäller inflytandet av små
mängder syre på koppar, vilket yttrar sig i stark
nedsättning av segheten (1933, med Jaslacz).
I det ur så många synpunkter intressanta systemet
Fe—Ni, undersökt med avseende på mekaniska och
fysiska egenskaper (1932, Smoutnski) uppvisades att
en förening FeNi2 — som motsvarar ett känt
maximum i magnetiseringskurvan — synes sannolik.
(Röntgenanalys kan här ej fälla något utslag, då Fe
och Ni ha alltför lika atomvikter.)
Specialundersökningar över de mekaniska
egenskaperna hos mässing med 33 till 40 % Zn utfördes
vid hög temperatur, 700° (1933, med Wesoliowski).
Den viktiga frågan om desoxidationsmedel för dylik
mässing behandlades (med Lewandowski), med
resultat att Al—Si-legeringarna äro lämpligast. De
"ultralätta" legeringarna Al—Li, förut endast
ter-miskt studerade, undersöktes mekaniskt (1934, med
Bernadzikiewicz). Legeringar med 3,3 % Li —
mättningsgränsen — gav en draghållfasthet av 25,8
kg/mm2, med en förlängning av 26,1 %.
För det teoretiskt och praktiskt intressanta
systemet Au—Cu fastlades minimum på
smältpunktskur-van vid nära 20 % Cu och 889°. Medelst mekaniska
bestämningar följdes de här förekommande,
intressanta omvandlingarna vid låg temperatur: vid 15 till
30 % Cu uppträder en tydlig sprödhet, som måste
återföras på successiv bildning av en förening
(över-struktur) AuCu (förut studerad av Borelius och
medarbetare). För en tidigare, förmodad förening
Au2Cu3 funnos inga tecken (1934, med Wesolowski).
Inflytandet av kallbearbetning på olika
mässing-sorter (33; 40 % Zn) fastställdes genom mätning av
fem mekaniska parametrar (1934, med Pel!ezynski,
Trzebski). Trenne skilda perioder kunde särskiljas,
av specifikt inflytande på hårdheten, uppkommande
t. e. vid patrontillverkning.
Som ett typiskt exempel på den omsorg som den
Broniewski’ska skolan nedlägger, må här
reproduceras en figur, i vilken återges 14 fysikaliska
egenskaper, bestämda för systemet Co—Ni (1935, med
Pietrek). Vissa av kurvorna visa en tydlig singulär
punkt vid sammansättningen Co3Ni (75 % Co).
Denna kan emellertid ej motsvara en verklig kemisk
förening: då skulle ett maximum förväntas även i
C- och a-kurvorna. B. sluter därför att
singularite-ten vid ca 75 % endast beror på att vid lägre halter
Ni-rikare (ß-)fas, vid högre halter Co-rikare (e-)fas
förekommer — enligt tidigare, känt jämviktsdiagram.
Nekas kan emellertid knappast, att flera bland
kurvorna tala för att jämviktsdiagrammet är
ofullständigt: i trakten av 50 % framträder en viss
inbuktning, som kan tolkas som antydan om en verklig —
om ock svagt framträdande — förening (överstruktur)
CoNi. (Fig. 2.)
Av en undersökning över svavlets inflytande på
kopparns mekaniska och fysiska egenskaper (1935,
med Lewandowski) framgick, att det är likartat syrets
inflytande: starkt nedsättande av segheten.
Intressant är iakttagelsen att perlitiskt stål utvisar
en hårdhetsökning mellan 100 och 300° (1935, med
Szrojt).
Den i Polen använda myntmetallen silver med 25 %
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
