Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Några minnesord över Witold Broniewski och hans gärning — ett tvärsnitt genom senare års metallografiska forskning, av Carl Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
koppar visade sig få ökad hårdhet vid
eftervärmning till 200° efter stark
kallbearbetning och till 400° efter svag
dylik (1935, med Wesolowski).
För det ofantligt komplicerade
systemet Cu—Sn lämnades ingående termiska
bestämningar, lokaliserande vissa
otillräckligt kända detaljkurvor (1936, med
Jablonski och St. Maj). Mekaniska
egenskaper hos samma system
bestämdes (1936, med Szrenaiwski); det
visade sig att medaljbrons med 5 % Sn kan
ernå så hög hårdhet som 195 brinell.
För det likaledes komplicerade
systemet Cu—Zn utfördes talrika
kompletterande termiska bestämningar (1936, med
Jablonski och St. Maj). Kopparns
lösningsförmåga fastställdes till 36 % Zn
(se ovan).
Till systemet Cu—Mn —
manganbronsernas — lämnas talrika preciserade
bestämningar (1936, med Jaslan).
Rena aluminiumlegeringar med
koppar befunnos ha ett optimum för
mekaniska egenskaper vid 5—6 % Cu — eller
nära det värde, som användes i flera
mera komplicerade lättlegeringar —
varvid hållfastheten uppgick till 40 kg/mm2
(1936, med Pilko). (å annat håll har
värdet 39—48 erhållits.)
Ett tioårigt arbete (börjat med
Obreb-ski) nedlades på systemet Al—Zn (1937,
flera medarb.). Här iakttogs, att stabil
jämvikt endast erhålles under upphettning av
homo-geniserade legeringar; vid avkylning — hastig eller
långsam — erhöllos endast instabila jämviktskurvor.
Vid studiet av Al—Zn befanns en ringa
koppartillsats höja hållfastheten: vid 14 % Zn och 3 % Cu
erhölls en hållfasthet 37 kg/mm2 och en förlängning
17 % (1937, med Kowalski). Detta resultat synes
anmärkningsvärt, då man vid snarlik
sammansättning — "zinkal" med 12 % Zn och 3 % Cu — i gjutet
skick endast funnit en hållfasthet 15—18 och en
förlängning 1—3 %.
Al—Mg-lättlegeringar underkastades liknande
undersökningar (1937, med Bernaciak och Blazewski),
särskilt med avseende på kallbearbetningens
inflytande.
En tabell, visande kallbearbetningens inflytande på
egenskaperna hos rent järn, erbjuder åtskilligt
intresse (1937, med Glotz).
Bestämning av en rad fysiska och mekaniska
egenskaper hos mycket rena kolstål — med mindre än
0,014 % föroreningar — lämnade det oväntade
resultatet, att kvoten hållfasthet: brinelltal — i
allmänhet ansedd vara konstant — visade stora variationer
med stigande kolhalt (1937, med Przedpolski och
Sulowski).
Bästa värmebehandling och kallbearbetning för i
Polen använt prima silver (94 % Ag, 6 % Cu)
utröntes och befanns ge en hårdhet av 95 brinell (1937,
med Peruberger). Bestämningar av de mekaniska
egenskaperna hos Cu—Ni-legeringarna —
innehållande flera praktiskt viktiga, såsom konstantan — visade
att maximum av hållfasthet uppträder vid ca 70 % Ni:
42 kg/mm2, förlängning- 42 % (1937, med Ktjlesza).
Fig. 2. Ni—Co-legeringarnas fysiska egenskaper, beroende "pä.
sammansättningen. C = elektr. ledningsförmåga (i ohm pr cra/cm!). a = dennas
temperaturkoefficient vid 0—100°. p = termoelektromotorisk kraft (Pb, vid
0°, i voit). 2 q = dennas temperaturkoefficient, mellan —80° och +100°.
O = Curiepunkt (magnetisk omvandl.). <i = utvidgningskoefficient vid 0°.
2 c = dennas derivata mellan 17° och 440°. H = Brinellhårdhet. V =
hy-steresisförlust vid 150 gauss. ^ = magn. susceptibilitet vid 5, 25, 50, 150
.resp. 750 gauss.
Tillståndsdiagrammet Al—Cu gjordes till föremål
för kompletterande, termisk analys (1938, med
Jel-nicki och Skwara); ingående fysiska och mekaniska
bestämningar.
Synnerligen intressant är ett arbete beträffande det
viktiga systemet Fe—O (1938, med Mazgis). Ytterst
kolfattigt, rent martinjärn ("Armco") innehåller ej
obetydligt med fri järnoxidul, FeO. Broniewski
upptäckte, att härdning tack vare syrehalten äger rum
genom upphettning och avsläckning på likartat sätt
som på grund av kolhalt. Avsläckning ökar sålunda
järnets hårdhet H, draghållfasthet R ocli elektriska
ledningsmotstånd. Denna härdningseffekt befanns
öka med tiden: "åldringshårdhet" uppträder.
Storleken av förändringarna framgår av följande data,
där även procentisk förlängning A anges.
H R A
Efter urglödgning ....... 98 33 38
härdning vid 700°.. 128 40 27
åldring vid 20°____ 138 42 22
Upptäckten av tydlig åldringshårdhet hos järn, på
grund av syrehalt, måste anses synnerligen viktig;
tidigare är den ju mest känd hos duralumin och andra
lättlegeringar. Hårdnandets orsak kan numera sägas
ligga i bildningen av submikropiska kärnor i
metall-gittret.
En först under senare år spridd magnetisk
undersökningsmetod på icke ferromagnetiskt material
till-lämpades för systemen Ag—Au, Ag—Cu, Au—Cu och
Cu—Ni (1938, med Franczak och Witkowski), med
resultat av betydelse för fastställandet av en del
jämviktskurvor.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
