Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - En mekanisk friktionsfri utväxlingsanordning och några tillämpningar på olika mätinstrument, av H. Abramson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
I i
Fig. 7. Mikrokator med
lyft-arm.
P’ig. 6. Mikrokator i
genomskärning.
höjd kan man variera
utväxlingen mellan
lnät-kolven och visaren.
Justerfjädern 6 är till
för att man skall kunna
justera in visarens
utslag att passa mot
skalan. Ur
tillverkningssynpunkt är det nämligen
fördelaktigt att kunna
göra skalorna lika. Det
blir betydligt enklare
än att göra en
individuell skala för varje
instrument.
Justeringen tillgår så, att man förlänger eller
förkortar justerfjädern genom att höja eller sänka
ju-sterbrickorna 7 och 8. Justerbrickorna äro försedda
med ovala hål för skruvarna, som hålla fast dem.
När bandet sträckes böjer sig justerfjädern, så att
bandets förlängning blir mindre än den skulle bli om
bandet vore infäst i en fast del av instrumentet. Jti
mer justerfjädern böjer sig desto mindre blir
förlängningen av bandet och därmed också visarens utslag.
Genom förkortning av justerfjäderns fria längd ökas
alltså visarens utslag, genom förlängning av
densamma minskas visarens utslag. För att underlätta
injusteringen är den ena av justerbrickorna 8
försedd med en fin justering. Justerbrickan är nämligen
uppskuren, så att det bildas en tunga, och i änden på
tungan sitter en skruv. Efter grovjusteringen kan
man finjustera genom att skruva in eller ut denna
skruv. Då skruven skruvas in, minskas justerfjäderns
fria längd och utslaget ökas. Då skruven skruvas ut,
ökas justerfjäderns fria längd och utslaget minskas.
Justerbrickorna äro fastdragna mot en egg. Genom
att draga den ena eller andra av klämskruvarna mer
eller mindre, kan man sträcka eller slaka av bandet.
Mitt på bandet sitter visaren. Då det endast
finnes luftdämpning i instrumentet är det av stor vikt,
att visaren har så litet tröghetsmoment som möjligt.
Visaren göres därför av glasrör och konisk mot
spetsen. Dimensionerna variera åtskilligt, men normalt
skall visaren vara ca 0,06 mm i grovänden och ca
0,03 mm i spetsen. Då det är svårt att se en så smal
visare förses den med en spets av duraluminium.
Duraluminiumplåten som användes måste vara ytterst
tunn.
Man skulle tro, att en dylik glasvisare vore mycket
ömtålig. Det är emellertid ej fallet. Ett dylikt tunt
glasrör kan man böja som ett hårstrå, och efter
böjningen återtar det sin raka form.
För att instrumentet skall kunna användas i alla
olika lägen, är visaren försedd med en motvikt.
Två stopp finnas på skalan, vilka hindra visaren
att göra för stort utslag och två stopp, ett upptill och
ett nedtill, i fastsättningsröret hindra mätkolven att
göra så stora utslag att bandet blir utsatt för onödig
påkänning.
Fig. 6 visar C. E. J. mikrokatorn i genomskärning.
Samtliga delar som beskrivits med hjälp av den
schematiska genomskärningen, fig. 5, återfinnas lätt å
denna bild. På mätkolvens nedre del sitter en
mät-spets. För att mätningarna skola bli tillförlitliga är
det nödvändigt att mätspetsen sitter orubbligt fast.
Mätspetsen är därför ursvarvad och urfräst, så att
fyra stödytor bildas, mot vilka mätkolven
fastkläni-mes medelst en klämskruv. Instrumentet är även
försett med två toleransvisare, vilka kunna inställas
från dess baksida.
Det är naturligtvis viktigt, att ett instrument av
denna typ tål en stöt på mätkolven. Alla
mikro-katorer prövas därför efter fullständig montering
genom att instrumentet får falla fritt i en styrning
från 20 mm höjd, med mätkolven nedåt, så att fallet
hejdas då mätkolven träffar en gjutjärnsskiva.
Mikrokatorns utseende framgår av fig. 7.
Hos A.-b. C. E. Johansson tillverkar man som
standard G olika typer av mikrokatorer. De skilja sig
endast beträffande utväxling och skalor. 3 st. ha
millimeterskalor och 3 st. ha tumskalor.
Millimeterskalornas utseende och storlek framgår av fig. 8.
Siffrorna ånge tusendels millimeter. Mätfelen uppgå
för samtliga instrument till max. ±1,5 % av
visar-utslaget. Om ett instrument, som nollställts med
passbitskombinationen, visar på +10 när föremålet
mätes, vet man alltså att föremålet är 0,010 mm större
än passbitskombinationen med en osäkerhet av
± 0,00015 mm. Visar instrumentet på -†- eller — 20
blir osäkerheten ± 0,0003 mm och visar det på + eller
— 30 blir
osäkerheten ±0,00045 mm.
Denna
mätnoggrannhet torde i
praktiken vara
mer än tillräcklig.
Skulle det
emellertid behövas,
kunna specialinstrument med större
mätnoggrannhet
iordningställas.
Om man helt vill
utnyttja
instrumentens mätnoggrannhet, måste
nian dels tillse att
detaljerna som
skola mätas äro
rena, dels att
mätinstrumentet och
mätstativet
antagit temperaturen i
det rum där
mätningen skall
försiggå. Instrumen-
Fig. 8. Skalor i naturlig storlek.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
