Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 25 mars 1939 - Den högre tekniska undervisningen under diskussion, av A: Grabe, G. Malm, P. Rydbeck, H. Kreüger, S. Nauckhoff, G. Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
väg- och vattenbyggare saint arkitekter och en tredje
grupp av bergsmän och kemister.
Stora fördelar äro enligt kommitténs åsikt att vinna
på ett dylikt sammanförande, bland vilka de viktigaste
äro möjligheten att rationellt ordna studietiderna,
större möjlighet att inom ramen för högskolornas
laboratorieutrymmen i de högre årskurserna tillåta
övergång från ett fack till ett annat samt ett
underlättande av övergång från den ena högskolan till den
andra efter två års studier. Slutligen vill jag
framhålla, att nedflyttande av tekniska ämnen i de lägre
årskurserna på ett välbehövligt sätt redan från början
inriktar de studerandes intressen åt det tekniska. Det
har många gånger framhållits, att de två första
årskursernas forcerade övervägande studier i
matematiskt betonade ämnen utgör en oerhörd påfrestning
på de studerande. En lämplig utspädning med mera
beskrivande tekniska ämnen böra vara synnerligen
välgörande även ur denna synpunkt.
I tredje årskursen böra förhållandena gestaltas
analoga. I de tekniska tillämpningsämnena läsas
allmänna kurser, som studeras av alla inom facket och i
fjärde årskursen givas mera specialiserade
fortsättningskurser i samma ämnen, avsedda för dem, som
önska fördjupa sig i något eller några av dem. I
tredje årskursen fördjupas också för dem, som för sina
fortsatta studier därav äro i behov, studierna i
matematik, fysik, hållfasthetslära m. m. i omedelbart
sammanhang med tillämpningarna.
I fjärde årskursen har kommittén tänkt sig giva
tillfälle till en mycket långt gående valfrihet i fråga
om läroämnen. Vissa normalriktningar äro uppgjorda,
men det förutsättes att varje studerande skall kunna,
om han så önskar, välja sin egen riktning.
Kommittén förutsätter t. o. m. att även läroämnena från
andra högskolor kunna få väljas, exempelvis från
Skogshögskolan eller Stockholms eller Göteborgs
högskolor osv. givetvis efter högskolemyndigheternas
godkännande.
Kommittén finner sålunda att även om, såsom av
de uppgjorda schematiska programmen framgår, en
viss differentiering, nämligen uppdelningen i olika
fack, skall ske redan i tredje årskursen, den verkliga
specialiseringen skall kunna ske först i fjärde
årskursen.
Tiden tillåter mig icke att här mera i detalj gå in
på de olika studieriktningar som kommittén
föreslagit, men det bör kanske påpekas, att kommittén
ansett det synnerligen viktigt att vid högskolan
utbildas produktionsteknici jämsides med
konstruktörer och att kommittén förutsatt utbildning av
merkantila ingenjörer genom samarbete med
handelshögskolorna, då det fjärde studieåret skulle ägnas
företrädesvis åt studier av merkantila ämnen.
I övrigt har kommittén utgått från den principen,
att då en industri visat sig vara av större betydelse
för landet och antalet inom densamma sysselsatta
ingenjörer är så stort, att en individ, som särskilt
utbildar sig inom facket också kan påräkna att inom
denna industri vinna sysselsättning, kan densamma
med fog begära att vid undervisningen särskild
hänsyn skall tagas till dess behov.
Kommittén har uppgjort schematiska program för
en del huvudriktningar för studierna, men den stora
valfriheten, som förutsättes i fjärde årskursen,
möjliggör naturligtvis kombinationer i nästan obegränsad
utsträckning av olika läroämnen för särskilda
bild-ningsmål. Det skulle föra mig för långt att här ingå
djupare på dessa frågor. Jag vill endast antyda, att
det på denna väg, och i synnerhet genom samarbete
med andra högskolor, skulle vara möjligt att utbilda
ingenjörer för områden inom tekniken, där nu högre
utbildade tekniska krafter måste anses otillräckliga.
Jag vill endast nämna som exempel lantbruket,
textil- och beklädnadsindustrierna, livsmedelsindustrien
m. fi.
Det är att märka, att denna specialisering inträder
först då vederbörande studerande erhållit sin
allmänna fackutbildning och man torde sålunda icke
kunna med skäl säga, att hans inriktning blir så
ensidig, att han icke vid behov kan vara användbar
även inom andra områden än hans specialområde.
Jag har i det föregående försökt att i en relativt
kortfattad form angiva några av de huvudpunkter,
som kommittén ansett böra läggas till grund för den
tekniska högskoleundervisningens nygestaltning. Det
är tydligt, att vid ett tillämpande av dessa principer
avsevärda omläggningar komma att visa sig
nödvändiga. Vissa läroämnen och lärarbefattningar behöva
avsevärt omläggas, andra nyskapas och vissa kanske
t. o. m. komma att försvinna. Laboratorierna komma
att tagas i anspråk på annat sätt osv. Att i detalj
intränga i dessa spörsmål har kommittén icke mäktat,
bl. a. av den anledningen, att en privat tillsatt
kommitté icke i likhet med ett statens organ kan begära
den medverkan vid utredningen av högskolornas
myndigheter, enskilda lärare m. m. Jag vill dock här
använda tillfället att från kommitténs, och jag vågar tala
även å de institutioners vägnar, som tillsatt
kommittén, betyga representanterna för landets båda tekniska
högskolor vår stora tacksamhet för deras intresserade
medverkan i kommitténs arbete och deras uppenbara
strävan att vilja anpassa högskolorna efter teknikens
och industriens växlande krav. Samarbetet har i hög
grad bidragit till utlåtandets värde och det är framför
allt en glädje att kunna offentligt konstatera, att det
icke härskar något motsatsförhållande mellan
ingenjörer, industri och högskolor. Vi vilja alla detsamma,
en tidsenlig ingenjörsutbildning, och dess bättre synes
kommitténs enhällighet också borga för att vi äro
ense om de vägar, man i stort sett bör gå.
Av ovan anförda anledningar har det heller icke
varit möjligt för kommittén att bilda sig någon som
helst uppfattning om vilka kostnader en
omorganisation kan komma att medföra, om byggnadernas
tillräcklighet eller otillräcklighet m. m., vilket allt utgör
frågor, som knappast kunna bedömas utan detalj
utredning. I vissa fall har dock kommittén kunnat
konstatera allvarliga brister, men då dessa klarare
komma att framstå i annat sammanhang skall jag nu
övergå till den andra av de tekniska högskolornas
huvuduppgifter nämligen till frågan om den tekniska
forskningen.
Det talas och skrives i våra dagar mycket om den
tekniska forskningen och dess betydelse. I stort sett
är väl egentligen allt, som på nuvarande stadium från
ingenjörshåll kan och bör sägas i denna fråga, redan
sagt i det utomordentligt klara och innehållsrika
föredrag, som Sv. teknologföreningens ordförande höll
vid Industriförbundets senaste årsmöte. Jag vill här
endast betona, att hur man än vänder och vrider den-
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
